Vilken är den bästa platsen på en buss?

Vilka platser är bäst i en buss?

Framsätena, ja… som en utkikspost i en rullande borg. Minns bussresan till mormor, sommarlov, ångande asfalt. Allt började där framme.

Utsikten, såklart. Vägarna slingrade sig, jag såg varje krök komma. En känsla av frihet, trots det instängda. Allt rörde sig.

Varför just fram? Mindre skumpigt? Eller bara illusionen av att styra?

• Bättre utsikt.
• Känsla av kontroll.
• Mindre illamående (kanske?).

Mormors hus, röda vinbär, den där lukten av damm och sol. Allt börjar med den där platsen framme i bussen. Ett minne etsat.

Fram, ja, som att vara kapten. Fastän bara passagerare.

Var är det säkrast att sitta i buss?

Okej, busssäkerhet alltså. Minns en gång, sommaren 2023, åkte jag buss 55 från Slussen till Hammarby sjöstad. Fullt med folk, typ 17:30, solen sken in genom fönstret, var sjukt varmt. Jag satt längst bak, vid fönstret. Kände mig faktiskt lite instängd där. Trångt och svettigt.

Mitt i bussen är säkrast, läste jag någonstans. Nära mittgången, så man inte blir krossad mot väggen vid en krock. Men det är ju så trångt där!

Nästa gång ska jag testa mitten, men jag HATAR att sitta i mitten. Alla knuffas och går förbi hela tiden.

Och bälte då? Jag spänner ALLTID fast mig, men det känns ju inte direkt som en livboj om bussen välter. Mer som en liten tröst.

• Säkrast: Mitten, nära mittgången.
• Min plats: Bak, vid fönstret (inte bra).
• Tidpunkt: Sommar 2023, 17:30.
• Busslinje: 55.
• Känslor: Instängd, svettig, irriterad.

Å andra sidan, om bussen kör av vägen, är det nog inte så stor skillnad var man sitter, eller hur? Det är ju en katastrof oavsett. Men ja, mitten verkar mest logiskt.

Är det lagligt att stå på bussen?

Jag minns den där gången på 67:an, en iskall januarieftermiddag. Bussens golv var täckt av smält snö, luktade blött ylle och billig diesel. Alla säten var upptagna, så jag stod där, klamrade mig fast vid en stång. Hade precis fått sparken, igen. Huvudsaken är att det var lagligt, men kändes som ett hån. Ståplats efter ståplats fylldes, som om det var någon jävla sardinburk.

Jag frågade en kontrollant en gång. Hon sa att så länge bussen är gjord för det, med handtag och sånt, så är det ok. Men bilbälte? Finns ju inte ens på alla säten, än mindre ståplatser! Självklart är det lagligt att stå, de vill ju att du ska resa.

• Lagligt: Ja, om bussen är godkänd.
• Bilbälte: Krävs inte vid ståplats.
• Känsla: Förtvivlan, trängsel, orättvisa.

Just den dagen kändes det som ett statement. "Här, stå du! Stå och fundera över dina misstag!" Typ. Hatar bussar. Hatar ståplatser. Och hatar avskedanden. Varför är allt så dyrt? Och varför är bussar alltid sena?

Hur många får stå på en buss?

Alltså, hur många får klämma sig in på en buss? Det beror helt på bussklassningen. Och vad bussen ska användas till.

• Klass I (stadstrafik): Här snackar vi stående passagerare. Antalet definieras av konstruktionen och säkerhetsföreskrifterna, men det är klart flest. Inga bälten här inte! Tänk dig en fullproppad morgonbuss, typ.
• Klass II & III (längre resor): Färre ståplatser, oftast inga. Bälten är ett måste. Här räknas varje person, säkerheten först. Och bekvämligheten, såklart.
• Klass A & B (minibussar): Max 22 pers. Säten åt alla. Smidigt, men inte så många som får plats. Jag minns en gång i en sån minibuss i Köpenhamn… knökfullt var det.

Det finstilta: Vikten spelar också roll. Maxlasten får aldrig överskridas, oavsett antal passagerare. Säkerheten är ju ändå det viktigaste.

Tänk på det som Yin och Yang. Maximal kapacitet kontra optimal komfort. En balansgång, helt enkelt. Eller som min farfar brukade säga: "Lagom är bäst." Fast ibland vill man ju klämma in så många som möjligt, typ på Bråvalla festivalen. Vilka minnen.

Det finns alltså ingen exakt siffra som gäller för alla bussar. Det är en komplicerad ekvation med många variabler. Och kom ihåg: Chauffören har alltid sista ordet. Han vet vad bussen klarar av.

Vilka risker finns med stående passagerare i bussen?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Jag tänker på bussar. På de där stående passagerarna. Det är obehagligt.

Risken är enorm. En plötslig inbromsning, ja, det är det värsta jag kan tänka mig. Kroppar som flyger fram. Människor som skadas allvarligt. Det är så brutalt. Jag ser det framför mig.

90 km/h. Lagen säger det. Men det är ju löjligt. Det skyddar ingen. Det är bara ett papperslag.

Det är inte bara passagerarna heller. Chauffören, han blir ju också utsatt. En sådan olycka... man kan aldrig vara beredd på det. Att förlora kontrollen. Att se allt hända.

Jag läste om det där förbudet. Riksdagen. Men det hjälper väl inte alltid. Regler och lagar. De kan inte stoppa allt.

• Allvarliga skador: Många skadade, kanske dödsfall.
• Katastrofala konsekvenser: Både passagerare och förare utsatta.
• Otillräcklig lagstiftning: 90 km/h-gränsen hjälper knappt.
• Mänsklig faktor: Oförutsedda händelser som plötslig inbromsning.

Jag kan inte sova. Jag ser de där människorna flyga fram i bussen. Igen. Och igen. Jag måste sluta tänka på det. Men jag kan inte.

Det här drabbar ju inte bara mig personligen. Det är ju alla som åker buss. Alla. Det är ju så många. Jag orkar inte tänka mer.

Får man stå upp i en buss på motorväg?

Nej. Att stå upp i buss på motorväg är inte tillåtet. Tänk dig... En buss. Lång, blå, SL, kanske? Solen glittrar på rutorna. Motorvägen... Ett svart band som slingrar sig genom sommarlandskapet. 90 km/h. En vindpust av fart. Får man verkligen stå? Nej...

Känslan av tyngdlöshet, den där lilla, farliga kicken när bussen guppar. Tanken på att vingla, utan stöd. Inte tillåtet.

Säkerhetsbälten! Varje säte ett löfte om skydd. En plats, reserverad, trygg. Som en kram. Stående...ett eko av osäkerhet. Nej. Det går inte. Bussen, mitt barndomslandskap. Resan till mormor. Alltid samma säte, alltid samma känsla av förväntan. Stående... det vore som att skymfa minnet.

Stående passagerare? Nej. Inte på motorvägen. Aldrig.

Min mormors hus låg precis vid motorvägen. Jag kunde se bussarna svischa förbi från hennes trädgård. Ibland fantiserade jag om att stå där inne, trots vetskapen.

Får buss köra på motorväg?

Bussar? Motorvägar? Tråkigt.

Nej. Inte fritt fram.

Regler. Alltid regler. Livet är regler.

• Motorväg? Inget stopp. Punkt.
• Bussar? Undantag. Busshållplatser. Logiskt.
• Rastplatser? Ja. För alla. Självklart.

Min granne, Lars, fick böter. Parkerade fel. Dumt.

Motortrafikled? Samma sak. Inget krångel.

2023 års trafikregler. Kolla upp dem. Själv.

Jag körde buss i Stockholm 2022. Mycket trafik. Kände mig anonym. Trafikstockning. Irriterande.

Vad är det snabbaste en buss kan köra?

Alltså, max 100 km/h på motorväg/motortrafikled... Men vänta, vad händer om bussen är typ... supertrimmad? Får man ens trimma bussar? Konstigt.

• Vanlig landsväg: 50-90 km/h.
• Tätbebyggt: Samma, typ.

Fast vad säger lagen EGENTLIGEN? Måste kolla upp det där med trimningen. Kanske finns det undantag.

Men om vi säger att jag SKULLE trimma en buss (hypotetiskt!), vad skulle jag börja med?

Undrar vad min granne Berit tycker om sånt här? Hon åker ju buss varje dag.

Buss maxhastighet: 100 km/h (motorväg). Punkt. Glöm inte köpa mjölk imorgon.

Och vad HÄNDE med det där manuset jag skulle skriva? Borde fokusera.

Ytterligare info:

• Min cykel har punktering.
• Berit fyller 75 nästa månad.
• Manuset handlar om en talande katt.

Varför har inte stadsbussar bälte?

Jag minns den där bussresan, linje 4, mot Kortedala, en regnig tisdag i Göteborg. Ingen hade bälte. Funderade på det där, varför? Tänk om nåt händer?

• Bekvämlighet vs säkerhet: Folk hoppar ju på och av hela tiden. Ett jädra krångel med bälten.
• Stående passagerare: Helt omöjligt att spänna fast alla som står. Helt galet ju!
• Låga hastigheter: Bussen sniglar sig fram, typ 30 km/h. Risken är VÄL-DIGT liten.

Mamma sa alltid: "Säkerheten först!". Men bussen full av folk, ingen bryr sig om bälten. Känns skumt ändå. Jag har åkt den bussen sen typ 90-talet. Minns den gamla Volvo-bussen.

Jag har sett en tant ramla en gång, bromsade tvärt. Hon slog i stången. Inget bälte hade hjälpt henne ändå, hon stod ju. Men hade hon suttit? Hmmm...

• Låga hastigheter kan fortfarande skada.
• Bromssträckan kan variera beroende på väder.
• Tänk på de äldre som har svårt att hålla balansen.