Vart äter man mest surströmming?

Var äts mest surströmming?

Surströmming, ja, den där delikatessen som får även den mest inbitne fiskälskare att fundera på livsval. Norrland är tydligen epicentret för denna aromatiska bomb. Tänk er, en hel region som frivilligt utsätter sig för den där… speciella lukten. Det är som en sorts nordisk initiationsrit, fast med mer kräkreflexer.

Men varför just Norrland? Är det något i vattnet? Är det en generationsöverförd masochism? Eller kanske bara en brist på annat att äta under långa, mörka vintrar? Jag lutar åt det sista, personligen.

Listan över potentiella förklaringar är lika lång som en surströmmingsbuffé:

• Tradition: Det är ju tradition! (Som om det vore en giltig ursäkt för något så... potent.)
• Tillgång: Fisk finns ju där uppe. (Logiskt, om man bortser från lukten.)
• Masochism: Se punkt två. (Jag skämtar… mest.)

En vän till mig, Lars-Erik från Sundsvall (en riktig surströmmingsentusiast, eller galning, beroende på perspektivet), berättade att han en gång åt så mycket surströmming att han fick en extra dimension i sin aura. Eller så var det bara den starka lukten. Jag minns inte riktigt.

Apropå Norrland: Det påminner mig om den där gången jag försökte spela kubb med en björn. Lång historia. Kort sagt: Jag förlorade.

Slutsats: Norrland. Mest surströmming. Punkt. (Men fråga inte mig varför.) 2023.

Vilket område är känt för surströmming?

Ulvön. Surströmmingens vagga.

Gävlefiskarna, 1500-talet. Sik, strömming, lax. Ulvön.

Surströmmingstillverkning. Storskalig. Ulvön.

Historien. Fisket. Ulvön. Centrala.

• Surströmming.
• Ulvön.
• Tradition.

Kallare än ishav. Doft? Oslagbar. På Ulvön.

Hur många procent av Sveriges befolkning äter surströmming?

10% av Sveriges befolkning konsumerar surströmming årligen. En liten men hängiven skara.

Faktum. Ingen romantik. Bara siffror.

Min far, en gammal sjöman, avskydde den. Stark lukt.

Surströmming. En tradition. En nicheprodukt. En del av den svenska identiteten, för några. En del av den svenska kulturen.

Kanske ännu färre njuter av den regelbundet.

• Årsförbrukning: okänd exakt siffra.
• Regionala skillnader: högre konsumtion i Norrland.
• Åldersgrupper: mest populärt bland äldre generationer.

Är surströmming norrländskt?

Ja, surströmming är norrländskt. Eller ja… mest. Det känns lite konstigt att säga så, egentligen. Det är ju svenskt, såklart. Men smaken… den där starka, unika lukten… den sitter ju i Norrland. Som ett minne. Ett starkt minne.

På Höga kusten, produceras det mesta. Det vet jag. Jag har varit där. Lukten… jag kommer ihåg den. Kräkreflexen. Och ändå… fascinationen. En märklig blandning av obehag och… nyfikenhet?

Det är konstigt det där, va? Att man kan bli så fascinerad av något som får en att vilja kräkas. Är det den norrländska naturen som skapar den här… speciella surheten? Är det något i vattnet? I luften?

Nej, det är nog bara… surströmming. Och Norrland. Tänker på min mormor, hon älskade surströmming. Med potatis och tunnbröd. Enkelt. Men så starkt förknippat med hennes kärlek, hennes… trygghet.

• Huvudpunkt: Surströmming är främst norrländskt.
• Industriell produktion: Höga kusten.
• Personlig koppling: Mormors kärlek till surströmming.
• Känslor: Blandning av fascinationen och obehag.

Jag borde sova. Men tankarna… de bara snurrar. Surströmming. Norrland. Mormor.

Hur mycket surströmming äts i Sverige?

Herregud, surströmming! 2,4 miljoner svenskar stoppar i sig den där jävla fisken! Tänk er, en invasion av stinkande, slemmiga fiskar i svenska magar! Det är som om en armé av små, illaluktande, exploderande bomber attackerat våra tarmar!

Hälften av dom där 2,4 miljonerna är tydligen så galna att de bara äter den en gång om året. De andra är då uppenbarligen totalt galna, typ äter den varje dag, varje timme kanske. Som att svälja en liten, ruttnande fisk-bomb.

Huvudpoäng: 2,4 miljoner svenskar äter surströmming, hälften bara en gång om året.

Att Ruben Madsen säger det gör det ju inte mindre äckligt. Han kanske jobbar på en surströmmingsfabrik och får betalt för att ljuga? Eller så är han bara en av de 1,2 miljoner som är helt tokiga i den där illaluktande gröten!

Det är ju som att säga att folk äter hästskit, fast i fiskform! Nästan lika äckligt! Fast fisk. Ja.

• 2,4 miljoner surströmmingsätare.
• Hälften = en gång per år. De andra? Jag vet inte, kanske en burk i timmen?
• Ruben Madsen, en möjlig surströmmings-propagandist.
• Jätteäckligt, seriöst.

Jag kräks lite inombords bara av att skriva om det här. Nästa fråga!

Hur många svenskar gillar surströmming?

Herregud, surströmming. 2,4 miljoner. Allvarligt? Så många? Känns som fler hatar det än älskar det, va? Jag menar, den lukten! Min faster Inger ääälskar det. Hon skickar alltid burkar till mig, usch. Men hon är ju från Höga kusten. Där är det väl annorlunda?

2,4 miljoner... Det är ju typ en fjärdedel av befolkningen! Hälften bara en gång om året? Oj vad många som vågar sig på det ändå. Är det en generationsgrej? Äter mina barn det? Nej. Nej, absolut inte.

Huvudpoäng: Ungefär 2,4 miljoner svenskar äter surströmming. Ruben Madsen sa det. Vem är Ruben Madsen egentligen? Någon surströmmingsguru?

• 2,4 miljoner totala konsumenter
• 1,2 miljoner äter det årligen (cirka)
• Jag äter det INTE. Aldrig.

Fan vad konstigt det här med mat är. Jag åt blodpudding som barn. Nu skulle jag aldrig röra det. Kanske en åldersgrej. Eller är det bara jag som ändrar smak? Ska jag testa surströmming igen? Nej. Aldrig.

Min faster Inger skickar fortfarande burkar, jag måste sluta prata med henne om det här.

Förra året försökte jag lura min hund med en bit, den vägrade.

Återigen, 2,4 miljoner. Helt sjukt. Blir det fler eller färre som äter det varje år? Borde googla lite statistik. Nej, orkar inte.

Är det brist på surströmming?

Surströmming: Ja, brist. Storlek, avgörande.

• Stor strömming saknas. Industrifisket, skuldfråga.
• Östersjön skriker. Sillen, livsviktig.

Ekosystemet knakar. Forskare varnar. Minns '92, krisen då. Skulle inte ske igen.

• Strömmingens roll kritisk. Nät fylls. Ingen mättnad.
• Åtgärder, NU. Inte sen.

Min farfars ord: "Havet tar, havet ger." Men nu tar det bara. Svart. Tomt.