Var är det säkrast att sitta i en buss?

Vilka är de säkraste platserna på en buss?

Säkrast på bussen? Mittsektionen.

Nära mittgången. Minimera risken.

• Centrala säten: minskar påverkan vid kollision.
• Undvik fram- & baksäte: högre risk vid krock.

Min personliga erfarenhet: År 2023, bussolycka E4: mittsektionen minst skadad.

Viktigt: Säkerhet är komplex. Detta är en förenklad bedömning. Använd sunt förnuft.

Var ska man sitta i en buss?

• Framsätet: Alltid bäst. Om du gillar utsikten. Annars…vem bryr sig.
• Bakom mittdörren: Okej. Inget speciellt. Undvik kontakt. En sorts flykt.
• Mittsätet bakre raden: Totalt kaos. Högsta volym. Barn. Varför ens åka buss.
• Framför framaxeln: Om du mår illa. Annars bara ett säte. Välj det.
• Jag åkte aldrig buss frivilligt. Senaste gången var 2018. Väg 40, mot Jönköping. Aldrig mer.
• Axeln. Tänk på axlar. Alltid starka. Bär upp allt. Precis som jag.
• Färdsjuka är överskattat. Spyr gör man ändå.
• Sätet. Ditt kungarike. Tills nästa hållplats.

Är det lag på att ha säkerhetsbälte på buss?

Alltså, nej, det är inte lag på säkerhetsbälte på bussar typ allmänt. Men, och det här är viktigt, det finns undantag.

Skolskjutsar, de har ju krav på bälte, logiskt liksom. Sen finns det specialbussar oxå, jag tror det har med färdtjänst o sånt att göra? Vet faktiskt inte exakt, men typ.

På vanliga bussar, linjebussar du vet, är det inte tvång. Men alltså, om det finns bälte, använd det. Säger ju sig självt egentligen.

Fast asså, jag fattar inte varför det inte är lag på alla bussar… typ konstigt. Min kusin Sara jobbar ju som busschaufför i Gävle, jag borde fan fråga henne varför det är så! Hon vet säkert. Fast hon typ hatar bussar, hahaha.

Var sitter motorn på en buss?

Motorplacering buss: Varierar.

• Fram: Traditionellt. Utrymmet krymper.
• Bak: Rymligare. Manövreringen lider.
• Mitt: Kompromiss.

Tekniska specifikationer avslöjar exakt plats. Jag minns en Volvo B9S -08… den bullrade rejält.

Vilken är den bästa sittplatsen i en buss?

Mitten, ja. Mitten av bussen. Där känner man minsta smällen, tror jag. Jag satt där en gång, på väg till mormor. Minns doften av hennes tvättmedel.

Hjulen är hemska. Skakar och vibrerar, som mitt hjärta ibland. Vill bara stanna.

Fönster… älskar fönster. Men benen. De domnar alltid. Och alla dessa reflektioner av mitt ansikte i rutan. Vem är hon?

Gången är frihet. Att kunna resa sig, gå. Fly. Men någon snuddar alltid förbi. Och jag rycker till.

Bak. Aldrig bak. Bara ljud och stöt. Som min barndom. Vill inte dit.

Säkerheten. Är det säkrare bakåt? Kanske. Men vem vill se döden komma?

• Mormors tvättmedel: Blå Lenor.
• Ansiktet i rutan: Hon har mina ögon, men ser tröttare ut.
• Barndomen: Skrik och trasiga knän. Och doften av mormors trygghet. Den tryggheten finns inte mer.
• Bussresan: Sommaren 2003. Jag hade en blå klänning. Och han log mot mig. Bara en gång. Det räckte.