Vad kan man göra på en solig dag?

Vad kan man göra en regning dag?

Regn smattrar mot fönstret, ett mjukt, monotont sorl som vaggar mig in i en drömliknande tillvaro. En regnig dag, ja. En perfekt dag för… för vad egentligen?

Att bara vara. Att låta regnet falla utanför, som en ständig, oändlig sång. Kanske en kopp te, varm och ångande, mellan händerna. Denna känsla av lugn, av stillhet. Det är en meditation i sig självt, detta regnspill. Att sitta och bara andas.

Senare, kanske. Kanske ett pussel. Ett av de där tusenbitars-pusslen som jag alltid drömt om att slutföra. Det där med alla småbitar, alla dessa små världar som växer fram, bit för bit. En långsam process, en meditativ resa.

Eller… att baka. Doften av nybakat bröd, vaniljens söta doft, den där varma känslan av att skapa något med egna händer. Kanske en kladdkaka, eller kanske min mormors gamla recept på pepparkakor. Ja, pepparkakor. Det blir pepparkakor. Regniga dagar och pepparkakor hör ihop. Alltid.

Och sen… film. En film, filt och choklad. Nej, inte bara choklad. Choklad och pepparkakor. Perfekt balans. En soffa, en mörk och mysig hörna, borta från regnets vilda dans.

Eller… ett museum. Att gå vilse i konst och historia. Att låta regnet bli en fond till målningarna, en rytm till museets stillsamma gångar. Jag skulle vilja se den nya utställningen på Moderna Museet, den med de abstrakta expressionisterna. Ja, det blir Moderna Museet.

Alternativ för en regnig dag:

• En bra bok och varmt te.
• Ett stort pussel, kanske 1000 bitar.
• Baka pepparkakor (mormors recept!).
• Filmmaraton med choklad och pepparkakor.
• Besök på Moderna Museet i Stockholm (den nya utställningen).

Regnet faller fortfarande. En oändlig symfoni av droppar mot rutan. Det är vackert, det här. En regnig dag i november. Jag vill inte att den ska ta slut. Nej, inte än.

Min mormors recept på pepparkakor innehåller kanel, ingefära, nejlika och kardemumma.

Vad kan man göra en solig höstdag?

Jäklar, en solig höstdag?! Perfekt läge att:

• Bli en soffpotatis Deluxe och läsa en bok. Eller, jag vet inte, typ kolla instruktionsmanualen till brödrosten. Lika spännande, typ.

• Uppfinn dig själv! Bli typ en sån där konstnär som målar med kaffe eller lär dig spela ukulele. Eller kanske sy en pyjamas till katten. Varför inte?

• Ta en jävla promenad! Ut i skogen och sparka löv. Akta dig för älgarna bara. Dom kan va' griniga såhär års.

Och nu lite gött tjöt på extra:

Visste ni att jag en gång försökte mig på att måla? Det slutade med att hela köket såg ut som ett bombnedslag och katten fick en permanent grön mustasch. Sedan dess håller jag mig till att äta chips och klaga på vädret. Mycket säkrare.

Vad kan man göra ute på sommaren?

Sommar. Solen bränner.

• Simma. Kallt vatten, klor.
• Cykla. Asfalt, svett.
• Kubb. Träbitar, dåliga vinnare.
• Grilla. Kol, aska. Livet är kort.
• Vandra. Skogen andas. Jag är inget träd.
• Kajak. Vatten, tystnad. Eller skrik.
• Parken. Människor. Alltid människor.
• Frisbeegolf. Kast. Misslyckanden.
• Sandslott. Sand. Havet vinner alltid.
• Stjärnor. Oändlighet. Obetydlighet.

Ingenting varar. Även sommaren tar slut. 2023. Mina planer? Ingenting. Allt. Det spelar ingen roll.

Jag planerar att titta på stjärnorna från min balkong i Stockholm den 21 juli, förutsatt att det är klart väder. Kanske. Eller inte.

Njut av vad som kommer. Eller inte.

Jag var på Gotland i juni. Fantastiskt tråkigt. Men havet var kallt. Det var något.

Vad kan man göra på ett sommarlov?

Sommarlovets andetag, varmt och stilla, vevar igång en dröm. Solen, en gyllene fläck på huden, värmer minnet av långa, lata dagar. Bingewatching – en hel serie, ja, fem säsonger minst! Att försvinna in i en annan värld, en annan tid, svept in i ett täcke av mjukt tyg, ljudet av fjärrkontrollens knapptryckningar som ett eko i tystnaden. Det är en förlängning av drömmen, en annan verklighet.

Sova, sova, sova ut! Att vakna av solstrålar som letar sig in genom persiennernas springor, en känsla av frihet, av oändlig tid. En morgon, långsam som sirap. En tystnad bara bruten av fågelsång, kanske en avlägsen bil. Att bara vara. Detta är kärnan i sommarlovet.

Promenader, långa slingrande stigar. Ljudbokens röst, en vänlig guide genom skogen, eller kanske en podd som får tankarna att sväva. Doften av tallbarr och fuktig jord. En sval bris mot ansiktet, värmen från solen på ryggen. En koppling till naturen. Det är ett enkelt nöje, men så oerhört värdefullt.

Bada! Kallt vatten, en chock mot huden som väcker sinnena. Solen, varm på den blöta huden. Frihetens svalkande känsla. Att plaska runt, leka, bara vara i nuet. Att känna vattnets svalka. Ett av sommarens allra finaste ögonblick.

Sedan maten – en lunch tillagad med kärlek, bara för mig. Tomater, färsk basilika, kanske mozzarella. En enkel sallad, men en riktig smakupplevelse. Njutning och uppskattning av enkla saker. Maten som ett konstverk, skapad med omsorg.

Träning, ja, men på mina villkor. En joggingtur i skogen, en cykeltur längs havet. Inte ett tvång, utan ett nöje. Kroppen som ett tempel. Rörelse som ett sätt att känna sig levande.

Skriver jag? Ja, ibland. Ord som flödar från pennan, tankar som tar form. Sommaren, en oändlig källa till inspiration. Kreativitet och självuttryck. Att låta orden flöda fritt, utan begränsningar.

Och bären... hallon, blåbär, smultron. Att plocka dem, känna solen mot ansiktet. Doften av skog och bär. En skattjakt i naturen. Sötma som får munnen att vattnas.

• Bingewatching serier
• Sova länge
• Lyssna på poddar/ljudböcker under promenader
• Bada
• Laga god mat
• Träna
• Skriva
• Plocka bär

Min sommar, min dröm.

Vad kan man göra på en dag?

Minns den där lördagen i mars, 2024? Solen sken faktiskt, vilket var ett mirakel med tanke på den eviga gråmulen här i Göteborg. Jag vaknade med en enorm rastlöshet, en sån där gnagande känsla av "jag måste göra något, men vad?". Listan med "101 saker att göra när man har tråkigt" från internet var ju sååå inspirerande, men...

Jag började med att baka. Chokladkakor. Receptet var från mormors gamla, fläckiga anteckningsbok. Det blev lite misslyckat, brända kanter och allt, men smakade ändå bra, varmt med en kopp te. Känslan av varm choklad i munnen var nästan... meditativ.

Senare, runt tre, hade jag plötsligt lust att måla. Jag tog fram mina akrylfärger, de där jag köpte på Panduro för ett år sedan och som mest stått och samlat damm. Resultatet blev…tja, inte direkt en Picasso, mer en abstrakt röra av blått och grönt, men jag kände mig faktiskt nöjd.

Lyssnade på en podcast om kvantfysik efteråt, det kändes helt avvikande från allt annat jag gjort den dagen. Helt plötsligt var det kväll.

Och familjen då? Nej, vi träffades inte. Alla hade egna planer. Det var lite ledsamt, men så är det ibland.

• Bakat chokladkakor (mormors recept!)
• Målat en (lite abstrakt) tavla.
• Lyssnat på en podcast om kvantfysik.
• Läst några sidor i en bok (men inte klarat av att koncentrera mig).

Jag kände mig ändå ganska produktiv, trots att det inte alls blev som planerat. Det blev en dag präglad av små, spontana saker. Kanske är det så man ska göra ibland? Strunta i listor och bara göra det som dyker upp, impulser och allt.