Vad innebär det att säsonga?

Att säsonga… vad innebär det egentligen? För mig är det så mycket mer än bara att hoppa mellan jobb. Det är ett sätt att andas. Ett sätt att känna. Som att hela mitt liv pulserar i takt med årstiderna. Visst, det finns en ständig oro, en gnagande känsla av “vad händer sen?”, men den bleknar liksom bort när jag står där, mitt i allt. Tänk dig: krispigt vinterlandskap, solen som glittrar i snön, och jag som susar nerför backen. Eller doften av tallbarr och fuktig jord en varm sommardag, när jag vandrar genom skogen med ryggsäcken full av förväntan. Kan man verkligen sätta ett pris på den känslan?

Det är klart, det är inte alltid en dans på rosor. Att packa upp och packa ner, leta boende, navigera i nya miljöer… det tar på krafterna. Kommer ihåg en gång i Alperna, jag hade precis fått jobb på en restaurang, och mitt boende visade sig vara ett litet, fuktigt rum i källaren. Inte riktigt vad jag hade föreställt mig! Men vet du, det gjorde ingenting. Jag var ju där, mitt i bergen, och det var allt som spelade roll.

Och den där flexibiliteten man måste ha… puh! Ibland känns det som att jag är en mänsklig schweizisk armékniv. Alltid redo att anpassa mig, att lära mig nya saker, att möta nya människor. Det kan vara utmattande, men samtidigt otroligt berikande. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, om vad jag klarar av. Jag har träffat människor från alla världens hörn, hört deras berättelser, delat deras drömmar. Det är ju en slags utbildning i sig, eller hur?

Jag läste någonstans att allt fler väljer den här livsstilen. Kanske är det en längtan efter något mer, något bortom det vanliga ekorrhjulet? Jag vet inte. För mig handlar det om att leva fullt ut, att suga ut varje droppe ur livet. Att våga ta steget ut i det okända, trots osäkerheten. Och vem vet, kanske är det just där, i osäkerheten, som magin finns.