Måste man ha 4 veckor sammanhängande semester?

Måste barn ha sammanhängande semester?

Nej. Det behöver dom inte. Känns det så fel, ändå? Som att man missar något viktigt. Som om en lång, sammanhängande semester är en slags… rättighet. Men det är den inte. Inte egentligen. Min lillebror, han var fyra när mamma delade upp semestern. Två veckor på sommaren, sen en vecka på hösten, en på våren. Han älskade det. Han hade något att längta till. Alltid.

Kvalitetstid är allt. Det viktigaste. Inte hur länge, utan vad man gör. Minns hur vi byggde koja i skogen, bara han och jag. En vecka i juli. Men den vekan… den lever fortfarande.

Jag funderar. På mig själv. Min barndom. Två veckor i en stuga vid sjön. Varje år. Det var fint. Men kanske lite… för mycket? För lång tid borta från allt. För mycket av samma sak. Tröttnade nästan.

Flexibilitet. Det är nyckeln. Anpassa. Barn är olika. Mina egna… jag vet inte hur de ska ha det än. De är ju så små.

• Delad semester
• Kortare, tätare resor
• Anpassa efter barnens ålder
• Prioritera kvalitetstid
• Meningfulla aktiviteter

Åh, jag vet inte. Det här är svårt. Man vill ju bara det bästa. Alltid. För sina barn. Det är det som är det jobbiga.

Har barn rätt till ledighet?

Ledighet? Barn under 18 månader? Ja, det finns en rätt.

• Ingen föräldrapenning krävs. Noll.

• Full ledighet. Helt.

• Arbetstagare med barn. Fatta.

• Glöm inte 18 månader. Inte en dag mer.

Det är väl allt. Typ.

Vilka rättigheter har jag som barn?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Jag funderar… på mina rättigheter. Som barn. Vad har jag egentligen för rättigheter?

Inget barn får diskrimineras. Det borde vara självklart. Men är det alltid så? Känns inte alltid så. Ibland känns det som att jag… glöms bort. Som en liten, osynlig sak.

Vad är bäst för mig? Det är frågan. Besluten som fattas… påverkar ju mig. Alltid. Men känns det alltid så? Nej.

Att få leva. Att överleva. Att utvecklas. Rätten till liv, överlevnad och utveckling. Det är ju grundläggande. Men det känns inte alltid säkert. Ibland känns det… skrämmande. Osäkert.

Min röst. Den borde höras. Jag har rätt att uttrycka min åsikt och bli hörd. Men blir jag det? Jag undrar… känns inte alltid så. Jag är ju bara ett barn. En liten röst i ett stort rum.

• Artikel 2: Ingen diskriminering.
• Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas.
• Artikel 6: Rätt till liv, överlevnad och utveckling.
• Artikel 12: Rätt att uttrycka åsikt och bli hörd.

Jag är tio år gammal och bor i Stockholm. Min familj… det är komplicerat.

Vad har barn rätt till i Sverige?

Barnens rättigheter i Sverige: En kall, hård sanning.

• Integritet: Privatliv, familjeliv, hem och post – heltäckande skydd mot intrång. Punkt. Min son, exempelvis, har samma rätt.

• Hederskränkning: Absolut förbud mot angrepp på heder och anseende. Ingen tvekan.

• Medieinformation: Tillgång till information som främjar välfärd och utveckling. Viktigt, men begränsat.

Datainspektionens föreskrifter gäller. Föräldrar har ansvar. 2023.

Vad anses vara barnets bästa?

Barnets bästa: Alltets kärna.

• Varje fall unikt.
• Barnets röst: Viktigast. Jag lyssnar.
• Artikel 6: Liv, överlevnad, utveckling.

Fysisk hälsa? Grundläggande. Andligt? Svårare. Moraliskt? Under ständig förändring. Psykiskt? Avgörande. Socialt? Livsviktigt.

Min egen barndom? Aldrig glömma.

Vad är barnkonventionens enkel förklaring?

Barnkonventionen: Barns rättigheter. Punkt. Under 18? Barn. Typ.

• Skydd. Behövs. Alltid.
• 196 länder? Signerat.
• USA? Inte.
• Rättigheter. Finns. Använd dem.
• Minns när jag var 16? Aldrig mer.

Livet är hårt. Särskilt före 18.

Mer fakta? Finns online. Leta.

Vad säger barnkonventionen om barnets rättigheter?

Oj, barnkonventionen, den lilla krabaten som ska se till att kidsen har det bra! Tänk, en hel konvention bara för dem! Jag minns när jag var barn… nä, det gör jag faktiskt inte.

Artikel 2: Alla är lika, utom de som är mer lika. Nej, allvarligt, ingen diskriminering. Alla barn, oavsett om de gillar broccoli eller inte, har samma rättigheter. Och den gäller i alla länder som sagt “ja, tack!” till konventionen. Minns när jag var i Finland? De tog det där med “lika” seriöst…nä, det gjorde de inte alls.

Artikel 3: Barnets bästa först! Låter ju som en självklarhet, typ som att vatten är blött, men tydligen inte. Tänk på det bästa för barnet först, inte vad faster Agda tycker är gulligast. Fast ärligt talat, vem lyssnar på faster Agda ändå? Barnets bästa…är det glass till frukost? Förmodligen inte, men det borde vara en del av utredningen.