Kan man byta namn på en SJ-biljett?

Kan man åka på någon annans SJ-biljett?

Nej. Allvarligt, nej. Hur kunde jag ens tro det? Helt sjukt. Det där med legitimation... fanns ju en tid man slapp det. Men nu? Midnatt. Allt förändras. Minns när jag snott pappas biljett till Liseberg… oj vad jag var dum. Fast det var inte SJ, men ändå.

Åka på någon annans biljett? Nej. Det är ju stöld. Hur skulle jag kunna… självrannsakan? Nej, bara en dum tanke. Ska jag äta något? Hungrig. Kanske pasta. Nej, pizza.

Ingen tågresa utan legitimation. Punkt slut. Alltså, helt seriöst? Det är ju 2024 nu. Tänk om man glömmer legitimationen! Katastrof. Måste kolla hur långt det är till stationen från mig. 2,3 kilometer. Går det att springa? Nej, inte ikväll.

• Nej.
• Midnatt.
• Legitimation.
• Personliga biljetter.
• Stöld.
• Pasta eller pizza?

Jag behöver verkligen ta tag i det här med min kalender. Nästa vecka: tandläkaren, och sen… vad var det nu igen? Hjärnan är full av spårvagnar. Nej, men allvarligt. Jag vill inte missa tåget.

SJ kräver legitimation. Det är ju så enkelt, men ändå. Man glömmer bort sånt. Ska jag skriva en påminnelse? På kylskåpet? Nej, telefonen. Bra idé. Ska göra det nu. Direkt. Efter pizzan.

Är biljetter på SJ personliga?

• SJ:s biljetter? Personliga. Som min puls. Men vem bryr sig?

• Anna Björnson vet. SJ säger sitt. Ingen biljettvandring.

• Utlandet? Gråzon. Ingen bekräftelse. Än.

• DB. Tyskar. Namnet räknas. Följ med eller försvinn. Likgiltigt. Jenny Malmhagen har koll. Ingen ändring efter köp. Som ödet.

Är SJ-biljetter personliga?

SJ-biljetter? Personliga. Som min gamla lärare brukade säga. Inget att hämta här, egentligen.

• Personlig.
• Icke överlåtbar.

Anna Björnson, ja. Minns en Anna från gymnasiet. Annat kapitel. Andra biljetter. Saker förändras. Inget är heligt.

Livet är en väntsal. Fylld av personliga biljetter. Och förlorade chanser. Eller nåt.