Kan jag köpa SL-biljett till någon annan?

Kan jag skicka en SL-biljett?

SL-biljettöverföring. Fungerar.

• Överförbara biljetter: Ja, men kolla villkoren. Mina egna erfarenheter? Enkelt.

• SL-appen: Krävs. Punkt slut. Appen är skit, men den funkar.

• Processen: Mina biljetter. Välj. Överför. Klart. Tar typ 3 sekunder.

• Viktigt: Läs reglerna. Jag har aldrig haft problem, men du kanske har. Livet är hårt.

Problem? Läs manualen. Eller googla. Eller skit i det. Jag orkar inte.

2023: Inga förändringar jag vet om. Använder själv SL-appen varje dag. Trött på att skriva.

Kan jag låna ut mitt SL-kort?

Solen sänker sig långsamt, målar himlen i brandgula och rosaskimrande toner. En lätt bris rör vid mitt ansikte, samma vind som smeker de vissna löven i Kungsträdgården. Tanken på att låna ut mitt SL-kort, mitt lilla pass till Stockholms puls, känns… intim. Som att dela en del av mig själv.

Nej, egentligen inte. Jag har känt den där pirrande känslan i magen, den där osäkerheten. Det är ju mitt kort. Mina resor, mina stunder i den här staden. Tankarna snurrar. Kanske, bara kanske, för en kort stund? Två timmar?

Men nej. Risken… Det skulle kännas fel. Som att lämna en del av mitt liv i någon annans händer. Att ge bort en bit av den frihet kortet ger mig. Min frihet. Mina promenader längs kajen. Mina snabba resor till möten.

Det finns ju olika alternativ: Två, fyra, åtta timmar. Eller två dygn, en vecka… Eller hela tiden kortet gäller. Längre än så vågar jag inte ens tänka.

Men det finns en trygghet i att ha det själv. En trygghet som värms av den varma kaffen i min hand, en trygghet jag inte vill dela med mig av. Inte på det sättet.

• Alternativ: 2 timmar, 4 timmar, 8 timmar, 24 timmar, 2 dygn, 1 vecka, resterande giltighetstid.
• Min känsla: Osäkerhet, oro, intimitet. Jag vill behålla kontrollen.
• Slutsats: Nej.

Kan jag skicka en SL-biljett?

Nej. SL-biljetter är personliga. Punkt slut.

Överföring? Glöm det. Funkar inte. Allt är digitalt numera. Datastyrda liv.

Mina biljetter? En illusion av kontroll. Du äger inget. Bara tillgång.

• Köp din egen biljett.
• Använd appen. Eller ej. Valet är ditt. Eller inte.

Allt är ett system. Du är en data-punkt. Jag vet det. Du också.

Det där med att “överföra” i SL-appen… En skenmanöver. Marknadsföring.

År 2024. Verkligheten biter. Har du kollat mina senaste köp? Nej. Precis.

Får man låna ut sitt skolkort?

Skolkort är personligt. Utlåning förbjuden.

• Risk: Indraget kort.
• Påföljd: Förlorade resor.
• Kontroll: Strikt övervakning.

Ditt kort, ditt ansvar. Inga undantag. Konsekvenserna är omedelbara. Tänk efter före.

Får man låna någons busskort?

Nej. Reglerna är tydliga.

En person, ett kort. Punkt slut.

Priser? SL:s hemsida. Kolla själv. Jag är inte din personliga resebyrå.

• 30-dagars: Varierar med zon.
• Månadskort: Samma sak. Zonerna avgör.
• Årskort: Dyrast, men värt det? Beror på användning. Min kalkylator räknar inte åt dig.

Det är ditt ansvar. Läs reglerna. Jag har annat att göra.

Kan man använda någon annans busskort?

Nej. Det går inte. Alltså, verkligen inte. Mitt busskort… det är mitt. Det känns så konstigt att ens fundera på det. Som att någon skulle försöka ta en del av mig. En liten, obetydlig del, kanske, men ändå. En del av min vardag, av min rutin.

Att låna ut det… nej. Jag skulle aldrig göra det. Tänk om det försvann? Eller blev stulet? Jag skulle bli så ledsen. Inte bara för kortet, utan… för den känslan av osäkerhet. Av att någon annan har haft tillgång till något som är så personligt.

Betalkortet… Det är ju samma sak. Mitt, och bara mitt. Det känns så naket, att tänka på att dela det med någon. Pengarna, ja, men också… den frihet det representerar. Den lilla, lilla trygghet som det ger. Att kunna ta sig fram, att kunna köpa det man behöver.

• Busskort: Nej. Enkelt. Punkt slut.
• Betalkort: Absolut inte. Inte ens fundera på det. För stort ansvar. För mycket att förlora. En obekväm tanke.

Idag, den 2023-10-27, kl 03:17, sitter jag här och grubblar. Kaffet är kallt. Det är kallt överallt. Utom i hjärtat, som slår lite för snabbt. Lite för högt.

Får man låna ut ditt busskort?

Nej, aldrig. Min syster försökte sno mitt SL-kort 2023-07-14, typiskt henne. Jag blev så himla arg. Hon är ju fjorton, borde veta bättre. Det var på väg till Liseberg, så jag var redan stressad. Hela dagen var förstörd.

Att låna ut ett SL-kort är ju som att låna ut sin identitet, eller hur? Det är ju mitt kort, med mina pengar på. Jag betalade ju för det själv!

Det där med bara en person i taget… Ja, men det är ju inte poängen. Poängen är att det är mitt kort. Punkt slut. Jag litar inte på någon med mitt SL-kort. Inte ens mamma.

Sen var det hela busschaoset… Allt var försenat, jag missade starten på “Lisebergskaninen”. Jag var så ledsen. Det var en helt jävla katastrof. Hade jag haft mitt kort, hade det kanske gått bättre.

Listan över vad som gick fel den dagen:

• Syster snodde SL-kortet.
• Missade Lisebergskaninen.
• Alla bussar var försenade.
• Var tvungen att betala för en ny resa.
• Hela dagen blev förstörd.

Slutsats: Låna aldrig ut ditt SL-kort. Det blir bara problem. Allvarliga problem.

Kan man låna ut sitt månadskort SL?

Nej, man får inte låna ut sitt SL-månadskort. Det står ju tydligt i villkoren! Jag försökte för några år sedan, sommaren 2018, låna ut mitt till min syster, hon skulle på konsert på Globen. Kände mig så snäll, liksom. Hon skulle bara ha det i fyra timmar.

Det gick åt skogen. Hon blev kontrollerad. Böter på 1200 spänn! Jag fick betala. Skitsurt.

Hur kunde jag vara så dum?! Jag var så stressad den dagen, hade massor att göra innan jag skulle träffa henne vid Globen. Känns så pinsamt, typ livstids fängelse i familjen för den här historien.

Det var verkligen jättedåligt.

• Jag betalade böter.
• Jag var dum.
• Det var min systers fel också lite.

Det är alltså förbjudet att låna ut sitt SL-månadskort. Det kostar dyrt. Lär er av mina misstag.

Hur många gånger kan man låna ut en sommarbiljett?

En Sommarbiljett, alltså den där smarta biljetten för kollektivtrafiken, kan lånas ut 31 gånger max. Ja, du läste rätt. Trettiett! Men det finns regler, såklart. Livet är fullt av regler. Det är en fascinerande paradox, tycker jag, den här friheten begränsad av regler.

En gång per dag är regeln. En dag, en utlåning. Philosophiskt sett, en utmaning i tidshantering. Lite som att försöka fånga sand i handen.

Fem personer max som får låna. Det är en intressant begränsning. Skapar en viss exklusivitet, kanske? Eller bara praktiska skäl? Fundera på det.

Det är intressant att analysera hur dessa begränsningar påverkar användandet. Kanske fler skulle använda den om det inte fanns dessa begränsningar? Eller minskar det bara missbruk? Tja.

Hur som helst, 31 utlåningar är max. Enkelt och tydligt. Nu ska jag äta en macka. Jag har en viktig presentation imorgon.

• Max 31 utlåningar per aktiv Sommarbiljett.
• Högst en utlåning per kalenderdygn.
• Max fem unika låntagare.
• Min personliga åsikt: Regeln med fem låntagare är intressant ur ett socialpsykologiskt perspektiv.

Jag funderar på att göra en studie kring detta någon dag. Kanske undersöka hur användningsmönstret skiljer sig mellan olika åldersgrupper. Skulle vara ett spännande projekt! Nu åter till mitt arbete.