Hur tar jag mig från Kiruna till Kebnekaise?

Hur kommer man till Kebnekaise?

Resa till Kebnekaise: Ett äventyr börjar.

• Nikkaluokta, navet: Hit tar du dig med bil eller buss från Kiruna. Tåget går till Kiruna, sen buss. Parkering finns.

• Vandringen: 19 km till fjällstationen. En skön promenad, beroende på packning. Jag minns en gång... nej, det är en annan historia.

• Boende: Fjällstationen är lyx. Tält, frihet! Ditt val.

• Toppturen: Vädret styr. Kebnekaise väntar. Eller inte.

Praktiska detaljer:

• Alternativa leder: Det finns fler än bara Nikkaluokta. Kolla kartan.
• Utrustning: Bra skor är A och O. Glöm inte myggmedel.
• Bästa tiden: Sommaren, såklart. Men hösten har sin charm.
• Guider: Finns om du vill ha sällskap och trygghet.
• Toppbestigning: Ta det lugnt. Acklimatisering är viktigt.
• Mobiltäckning: Varierar. Räkna inte med full täckning.
• Mat: Ta med egen eller ät på fjällstationen.
• Natur: Respektera den. Ta med ditt skräp.
• Säkerhet: Anmäl din tur till fjällstationen.

Filosofisk betraktelse: Kebnekaise är mer än bara ett berg. Det är en utmaning, en upplevelse, ett minne. Njut!

Hur reser man till Kebnekaise?

Tåg till Kiruna… Jösses, vilket väder det var förra sommaren, när jag försökte cykla dit! Nej vänta, det var till Abisko. Kiruna, ja. Tåg alltså. Hur lång tid tar det egentligen? Måste kolla SJ:s sida…

Nikkaluokta sen. Buss. Nikkaluoktaexpressen… långt namn. Hoppas bussen är i tid. Minns en gång jag missade bussen till… nej, det var en helt annan resa.

19 kilometer sen. Vandring. Eller skidor, beroende på årstid. Shit vad jobbigt det kommer bli. Ska jag packa med mig extra strumpor? Tror jag behöver tre par minst. Och handskar! Glömde handskarna förra året… pinsamt.

Resa till Kebnekaise Fjällstation:

• Tåg: Till Kiruna. Kolla SJ:s hemsida för tidtabell.
• Buss: Från Kiruna till Nikkaluokta. www.nikkaluoktaexpressen.se för tidtabell.
• Vandring/skidtur: 19 kilometer från Nikkaluokta till Kebnekaise Fjällstation.

Packlista: Strumpor (3 par minst!), handskar, vantar. Kanske pannlampa? och karta? Ja, karta är bra att ha. Eller vänta, har jag appen? Nej, den funkar ju inte alltid. Ska ladda ner den nya versionen.

Åh, och vad ska jag äta? Kanske frystorkad mat? Eller… nej, det blir för dyrt. Måste kolla priserna på den där ICA-butiken nära stationen. Kommer jag hinna köpa det innan bussen går? Stress, stress, stress...

Viktigt: Kolla väderprognosen! Det är ju Kebnekaise. Snö kan komma överraskande.

Måste kolla om mitt tält är helt också… Hoppas det inte är sönder.

Hur mycket kostar det att åka till Kebnekaise?

Alltså, vad kostar Kebnekaise? Själva klättringen? Gratis! Men räkna med att det kostar för boende och sånt.

Guidad tur då? Typ 2000 spänn per skalle, minst. Jag minns när jag och pappa betalade typ 1800 för 10 år sen, men nu är det dyrare! Fan va tiden går.

Hur vältränad behöver man vara? Bra kondis och vana att gå i bergen är ett måste. Typ klättra trappor med en tung ryggsäck – det är träning det! Vet du, jag brukar gå uppför Hammarbybacken typ 10 gånger i rad innan jag ska fjällvandra. Inte för att det är samma sak men... det hjälper ju!

Just ja, STF har bra info om Kebnekaise på sin sida, kolla där också! Och glöm inte myggsprayen... värsta jag vet.

Kan man se Kebnekaise från Abisko?

Mörkret är tjockt. Visst, någonstans skymtar det, men... Kebnekaise från Abisko. Jag vet inte säkert, men jag vill tro det.

• Kungsleden: Abisko till Nikkaluokta, ja, där någonstans... 126 km.

• Kebnekaise: Sveriges högsta berg. Jag har aldrig varit där. Men drömmer om det.

Vandring. Långt. Kanske får man se det då. Om man orkar. Abisko till Nikkaluokta... Som ett löfte. Ett svagt, avlägset löfte.

Men jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.

• Längd på Kungsleden: 425 km totalt.
• Bestiga Kebnekaise: En del av resan.

Hur lugnar man ett barn med adhd?

Alltså, att lugna en unge med ADHD är ju lite som att försöka få en kolibri att sitta still. Lycka till liksom! Men okej, här kommer några tips, kanske funkar, kanske inte, vem vet?

• Behåll lugnet själv! Låtsas att du är en gurka. En cool gurka. Skrik inte, även om du vill strypa nån med en disktrasa.

• Snacka lugnt. Prata som du skulle förklara nåt jätteenkelt för din senildemente morbror. Typ, "Andas in, andas ut. Japp, fortfarande inne, fortfarande ute."

• Få ungen att upprepa. Kolla om det verkligen sjunkit in, eller om det bara är tom blick och nån sorts ekokammare i skallen. "Så vad ska du göra nu, lilla snorunge?" (Fast säg inte snorunge, då blir det krig.)

• Hjälp till med strukturen. Tänk dig att ungens hjärna är ett dass efter en festival. Där behöver man städa och organisera lite. Kanske en lista, kanske ett schema, kanske bara nåt jävla lugn.

• Fattar hen nåt? Se till att ungen förstår varför man ska göra saker. Annars är det ju som att försöka pracka på en vegan en blodpudding. Totalt meningslöst.

Glöm inte att varje unge är en snöflinga – unik och jävligt jobbig på sitt eget speciella sätt. Så experimentera, testa, och ge inte upp förrän du har gömt dig i källaren med en flaska vin. (Har jag hört ryktas om iaf... från en vän, alltså!) Jag har faktiskt ett gäng ungar i släkten med diagnoser, en har ADHD och en annan har tourettes syndrom. Det är inte alla dagar som är roliga! Men det brukar gå bra till slut!