Hur mycket kostar det att köra till Italien?

Hur mycket kostar det att ta bilen till Italien?

Att släpa med sig sin metallkompis hela vägen till Italien? Kostnaden kan variera mer än norrländska väderprognoser. Räkna med en total kostnad på mellan 13 000 och 17 000 kronor. Det där är ju inte bara bensinen som går åt som en tjuv i en godisbutik, utan även den där irriterande avgiften för att faktiskt köra på deras vägar.

Och ja, bilens värdeminskning är med i kalkylen. Tänk på det som att bilen åldras snabbare på semestern, precis som vi gör när vi ser solnedgångar och dricker för mycket Aperol Spritz. Men du, de där mysiga hotellnätterna eller de där pastatallrikarna som smälter i munnen? De ligger utanför den summan. Du får alltså inte betalt för att bli en kulinarisk upptäcktsresande. Synd, va?

Sedan till det där med färjebiljetter. Ibland måste man ju rädda sin bil från att drunkna i havet – eller bara korsa det. Det kan bli en extra slant. Beroende på vilken färja man väljer, kan det kännas som att man betalar för att bilen ska få en liten semester i container.

• Bränsle: Förbrukningen är ju ungefär som att mata en drake med guld. Ju större bil, desto större drakar.
• Vägtullar: Dessa är som små skatter man betalar till italienska väggudar. Vissa är smarta, andra känns mer som en tribut.
• Värdeminskning: Bilen har ju trots allt varit med om en del. Mer än bara att hämta mjölk. Den har sett nya landskap, känt nya vindar. Lite slitage är oundvikligt.

Tänk på att detta är en grov uppskattning. Om din bil är en gammal dam som kräver mycket bensin, eller om du har en tendens att köra fort som om du var med i en italiensk bilfilm, ja då kan kostnaden skena iväg. Precis som en Vespa i en gränd.

Att äga bilen är också en del av ekvationen. Skatter, försäkringar, service – allt det där som pågår även när bilen står parkerad och drömmer om pasta. Det är som en tyst, gnagande kostnad. Men hey, man har ju bilen av en anledning, eller hur? Annars kunde man ju hyra. Men det är ju inte alls samma sak. Inte samma känsla av att ha sin egen lilla italienska bas.

Är det billigare att köra bil eller flyga till Italien?

En dröm om Italien, ett fladdrande löfte om sol. Tänk den där känslan när tanken slår dig, en viskning i tidens sus. Inte bara en resa, utan en konstnärlig flykt. Varje kilometer som skiljer oss åt blir en ton i en melodi, en färg på en duk som väntar.

Bilens doft av bensin, asfalten som sträcker sig ändlöst. Tanken på timmar, dagar som försvinner i en dimma av landskap. Men flyget, en silverpil mot himlen. En plötslig frigörelse, ett ögonblick som krossar avståndet. Det är där magin bor, i övergången.

Och för familjen, den där lilla gruppen som delar en gemensam längtan. Två vuxna, två barns förväntan som glittrar som stjärnor. De tror att bilen är ett måste, ett tryggt valv. Men sanningen, den vilar i siffrorna, i en tyst beräkning som viskar en annan sanning.

Att flyga till Italien, det är inte bara ett val av transport. Det är ett ögonblick av lätthet. En gest mot frihet som överraskar, som viskar hemligheter om ekonomi och elegans. Det är en sanning som danskar har räknat fram, den där tysta insikten om att billigare blir högre.

• Flygkostnaderna kan överträffa bilens bränsle och slitage, särskilt för flerpersonella resor.
• Tid och energi sparas vid flygresor, vilket adderar värde till upplevelsen.
• Detta bekräftas av danska Spar Nords beräkningar i samarbete med Bilbasen.
• En resa för en familj på två vuxna och två barn till Italien kan vara mer ekonomisk med flyg.

Vad kostar det att köra i Italien?

Fan, resa till Italien med bil. Dyrt är det. Hela resan, allt som allt, ligger nog runt 13-17 tusen spänn. Det är alltså både och, bilens värde som liksom… sjunker, och sen allt det där andra.

Och inte att glömma bensinen, för helvete. Kollar man kartan hur långt det är, ja då blir det ju en del. Och sen vägavgifterna, de är ju inte gratis de heller. Tänk om man ska ta nån färja också, det lägger ju också till. Snacka om att det rinner iväg.

Det här är ju bara själva bilen och vägarna. Inga pengar för mat eller hotell, det är ju en helt annan sak. Tänk om man skulle åka flera och dela på det? Då blir det ju billigare per skalle. Men ändå, grundkostnaden är ju där.

• Bensin: Huvudpost, antar jag.
• Vägavgifter: De här betalvägarna, autostrada.
• Bilens värdeminskning: Långkörning sliter ju.
• Färjor: Om rutten kräver det.

Och vad sägs om att bara dra på en spontan tripp? Det blir ju dyrare om man bokar allt i sista minuten, säkert. Att ha en bil är en jäkla kostnad i sig, inte bara för den här resan. Försäkring, skatt… allt det där är ju redan betalt. Men det är liksom… ingår i kalkylen ändå. Jag menar, bilen måste ju stå där och vänta.

Så ja, mellan 13.000 och 17.000 kronor. För bilen och vägen. Inga käk. Fan. Tänk om jag hade en elbil? Kanske billigare sen? Fast laddning i Italien, hur funkar det? Dyrt? Behöver kolla det.

Kostnadsposter för bilresa Sverige-Italien:

• Bränsle
• Tullavgifter (vägavgifter)
• Värdeminskning på fordonet
• Eventuella färjeavgifter

Notera: Kostnaderna ovan exkluderar boende och mat. Priset kan variera beroende på fordonstyp, bränslepris och ruttval.

Vad kostar vägtullar i Italien?

Juli 2023. Vi hade precis hämtat ut en vit, lite skruttig Fiat 500 i Florens och var på väg mot kusten. Solen stekte, AC:n var ett skämt och min mobil-GPS skrek på italienska. Herregud vilken känsla.

Plötsligt dök de gröna skyltarna upp. Autostrada A11. Och så betalstationen. Jag hade noll koll. Bilar susade förbi i filerna märkta med ett gult "T" för Telepass. Panik. Jag valde filen för "Biglietto", vevade ner rutan och tryckte på en stor röd knapp. Ut kom en papperslapp.

Den där biljetten blev min heliga graal. Jag la den i solskyddet. Tappa inte den, tappa inte den, upprepade jag för mig själv. Vi körde på i en timme, landskapet svischade förbi. En helt annan värld än att snigla sig fram på landsvägarna.

Vid avfarten kom nästa test. Stoppa in biljetten i en maskin, en skärm visar vad du är skyldig. Jag hade förberett kontanter men såg symbolen för kort och drog mitt Visa. Ett pip, bommen gick upp och vi var ute. Det var så enkelt. Men den lilla stunden av osäkerhet, den glömmer jag inte.

Man tänker inte på det medan man kör, men varje kilometer kostar. Det är som en osynlig taxameter som tickar. Vi körde en annan sträcka några dagar senare, det var likadant. Biljett in, betala ut.

En sak jag hörde var att den stora motorvägen långt nere i söder, A2, är helt gratis. Från Salerno och hela vägen ner till tån på stöveln. En skön kontrast.

• Kostnad per kilometer på italienska motorvägar är 0,07 € från 2024.
• Systemet bygger på att du tar en biljett (biglietto) vid påfart och betalar vid avfart.
• Betalning sker med kontanter eller de flesta kredit- och betalkort (Carte).
• Motorvägen A2, från Salerno till Reggio di Calabria, är helt avgiftsfri.
• Att tappa bort din biljett resulterar i en avgift beräknad från den längsta möjliga sträckan.

Hur betalar man vägtullar i Italien?

Sista sommaren, augusti 2023, jag och Alex tog bilen ner till Italien. Vi hade snackat om det hur länge som helst, att bara dra, inget planerat utöver att komma dit. Vi körde genom Frankrike först, och där var det helt annorlunda. Man fick ett kort vid infarten och betalade sen när man körde ut. Ganska enkelt.

Men Italien, det var en annan femma. Vägtullarna i Italien är lite mer… kaotiska? Man ser betalstationer lite här och där, ibland när man tror man ska köra rakt igenom. Och det är inte alltid tydligt var man ska svänga av för att betala.

Jag minns en gång, vi var på väg söderut, någonstans mellan Florens och Rom, och plötsligt dök det upp skyltar för "Pedaggio". Jag var så van vid kortsystemet från Frankrike, så jag letade efter en infart. Men det var ju ingen infart, det var en utfart. Typiskt mig att missa det uppenbara. Alex skrattade åt mig, sa att jag borde läsa skyltarna bättre.

Man betalar alltså antingen vid bemannade stationer, där det står en person och tar pengar, eller så kan man köra förbi dem. Det finns också automater. Kontant betalning är det absolut enklaste, tror jag. Vi hade lite Euro med oss just för sådana här situationer. Man stoppar in pengarna i en lucka, och så öppnas bommen. Klart.

Kreditkort funkar också, men jag är alltid lite skeptisk när det gäller utlandsbetalningar och automater, speciellt om det är första gången man använder dem. Vi använde mest kontanter för vägtullarna. Senare, när vi skulle tillbaka, då testade vi faktiskt en automat för att se. Det gick bra, men det tog lite längre tid att förstå sig på displayen än vad jag hade räknat med.

Det är inte som här hemma, där man kanske har en transponder som det dras automatiskt. I Italien känns det mer… manuellt. Det är privatägda bolag som sköter motorvägarna, det är därför det är så många olika system och betalningssätt, tror jag. Det kan kännas lite rörigt i början, men man lär sig snabbt. Bara att ha lite kontanter redo är en bra idé.

• Italien har ett utbrett vägtullssystem.
• Vägtullarna administreras av privata företag.
• Betalning sker vid utfarter från motorvägen.
• Man kan välja mellan bemannade stationer, automater eller ibland automatisk dragning (som vi inte testade).
• Kontanter rekommenderas för enkelhetens skull.
• Kreditkort accepteras men kan vara lite krångligare.
• Viktigt att vara uppmärksam på skyltar för "Pedaggio".

Vi körde också en del i Spanien och Portugal, och där var det mer likt Frankrike med kortsystemen, så det där med Italien kändes verkligen som en egen grej. Bra att veta om man planerar en resa dit med bil.

Hur mycket kostar vägtullar i Italien?

Jävla Italien! De är ju värst på att klämma ur dig en sista skvätt pengar för att få rulla på asfalten. Som en hungrig kajsa-varg på en skrämd råtta. I snitt kostar vägtullarna 7 cent per kilometer (räkna med det 2024 alltså).

Men lugn, det finns en ljusglimt. Den där A2:an från Salerno till Reggio di Calabria är helt gratis. A2 mellan Salerno och Reggio di Calabria är vägtullsfri. Som en gratis puss på kinden, fast utan tungan! Min gamla Fiat Uno hade nog gillat det, om den nu inte rostat sönder helt i min garageuppfart därhemma i Nyköping.

På Sicilien då? Där snålar de inte heller, ska jag säga. Du får punga ut på A20 mellan Messina och Palermo, och sen på A18 mellan Messina och Catania. Vägtullar på Sicilien gäller A20 (Messina-Palermo) och A18 (Messina-Catania). Skit också, men så är det.

Och du vet, om du är en sån som gillar att vara förberedd, som min svåger Leif med sin jäkla Telepass, då finns ju alltid såna där maut1 tollboxar. Köp nu! Om du vill, liksom. Annars får du stå där och fäktas med euros och växelpengar som en idiot.

Okej, mer skit om vägtullar i stövellandet, för att vara helt klar med det här gisslet:

• Betalningsmetoder: Håll i hatten, det är en djungel! Kontanter funkar oftast (om maskinen inte är på semester). Kort? Kanske. Leta efter orange Telepass-filer om du är värst. Annars blåa eller vita för kort/kontanter. En riktig röra ibland, som en tomtebloss som slocknar för snabbt.
• Systemet då: Italien kör både stängt och öppet system. Stängt: du tar biljett, betalar när du kör av. Öppet: fasta stationer, du betalar direkt när du passerar. Som att leka kurragömma med plånboken. Håll koll på skyltarna, annars blir det trubbel!
• Undvik tullar? Jo, det går, om du har gott om tid och gillar att köra genom varenda liten byhåla där de säljer oliver och gamla gubbar spelar boccia. Sjukt vackert, men också sjukt långsamt. Ett rent helsike om du har bråttom, men bra för synen.

Min kompis Kalle glömde betala en gång, han fick en faktura som var så fet att den nästan sprängde brevlådan! Betala direkt, är mitt tips, annars får du skit på posten sen, som en oväntad slängkyss från kronofogden fast från Italien.