Hur många vagnar finns på ett tunnelbanetåg?

Hur mycket kostar ett tunnelbanetåg?

Fan, vad kostar ett sånt där tunnelbanetåg egentligen? De sa nåt om 5 miljarder för de här nya C30:orna. Helt galet. Men det är ju för en hel bunt, inte bara ett. Leveranserna började typ 2018 och ska hålla på till 2025. Tänk att vänta så länge. De invigde dem i augusti 2020, röda linjen, den där linje 2. Funkar sen dess.

• Kostnad för vagnarna: 5 miljarder kronor (uppskattat).
• Leveransperiod: 2018 - 2025.
• Invigning: 11 augusti 2020, linje 2 (röda linjen).
• Typ av vagn: C30.

Undrar om de där 5 miljarderna är för hela grejen, alltså inte bara själva tågen utan allt runtomkring också? Installation och sånt skit. Och vad är ett enskilt tåg värt då? Om det nu är en hel flotta för 5 miljarder. Måste vara sjukt dyrt att bygga en enda vagn. Vet inte hur många det är totalt. Hela grejen med nya tåg känns ju som en evighetsmaskin. Håller de ens så länge? Försäkringar? Underhåll? Allt det där kostar ju också.

Och varför just linje 2 först? Finns det nåt speciellt med den linjen? Gamla tåg som rasade ihop där eller? Helt sjukt att tänka på att de bara kör igång dem sen. Ingen mer testning? Eller testar de under tiden? Och vad händer om något går sönder mitt på dagen? Störningar. Kaos.

De verkar ju nya C30, men hur skiljer de sig från de gamla? Är de tystare? Snabbare? Mer plats? Eller bara dyrare? Man ser ju inte så mycket skillnad när man sitter där inne. Bara att de är renare. Än så länge i alla fall.

Kort info:

• C30-vagnarna är en del av en större beställning.
• 5 miljarder kronor är den totala uppskattade kostnaden för vagnarna.

Hur långa är tunnelbanetågen i Stockholm?

Alltså, hur långa tågen är i Stockholm? Det där är en bra fråga, för det har jag faktiskt inte så koll på just nu. Jag vet att Stockholms tunnelbana är riktigt lång, typ över hundra kilometer totalt. Och hundra stationer! Det är ju en del, verkligen.

Sen har vi ju linjerna, Gröna, Röda och Blå. De är liksom grunden. Och alla dessa linjer, de korsas ju på T-Centralen, det är ju helt centralt, bokstavligt talat. Tunnelbanan är superbra för att ta sig runt, speciellt om man bor en bit ut. Den binder ihop liksom alltihop, centrum och förorterna.

Och på helgen går den ju dygnet runt. Helt galet, men också väldigt praktiskt. Men själva tågens längd? Hm. Jag tror att de kan vara ganska långa, men jag är inte säker. De måste ju få plats med en del folk.

• Totalt antal stationer: 100
• Linjer: Grön, Röd, Blå
• Korsning: T-Centralen är en knutpunkt för alla linjer.
• Drift: Går dygnet runt på helger.
• Räckvidd: Binder ihop stadskärnan med förorter.

Vem tillverkar tunnelbanevagnar?

Jodå, det är inte din lokala cykelreparatör som svetsar ihop de här rullande plåtkonserverna. Det är en stenhård bransch där några riktiga bestar styr hela skiten.

Alstom, Siemens och Hitachi Rail är som de tre tuffaste grabbarna på skolgården. De bestämmer vem som får åka med och hur obekväma sätena ska vara. Fransmän, tyskar och japaner som bygger tåg som om det inte fanns nån morgondag.

Men sen kommer kineserna, CRRC (China Railway Rolling Stock Corporation), in i rummet. De är så jävla stora att de andra ser ut som små myggor. De spottar ur sig fler tåg på en vecka än vad Sverige har invånare. Helt sjukt.

Glöm för all del inte Stadler Rail från Schweiz, de är som en precis klocka fast i tågformat. Och spanska CAF, de dyker upp överallt som svampar efter regn och bygger vagnar för städer du inte ens visste fanns. Jag satt i en av deras vagnar i Budapest, kändes som att åka på en parkbänk.

• Alstom: Fransmännen som svalde hela kanadensiska Bombardier. De har byggt Stockholms nya C30-vagnar. Du vet, de där blåa som är så tysta att man hör grannens snarkningar.

• Siemens Mobility: Tyskt pansar. Gör allt från snabbtåg till tunnelbanevagnar som är pålitligare än en gammal hederlig Nokia 3310. De bara funkar.

• CRRC: Kinesisk statlig gigant. De är så effektiva att det är lite läskigt, som att se en robot bygga en annan robot. De producerar över hälften av alla tåg i hela jävla världen varje år.

• Och de där amerikanska företagen du nämnde? Westinghouse (nu Wabtec), Trinity, Greenbrier? De gör mest delar som bromsar, dörrar eller godsvagnar för att frakta olja och annat krafs. Viktiga grejer, absolut, men de bygger sällan hela tunnelbanevagnen från scratch. Det är som att ge den som tillverkar dörrhandtaget äran för hela huset.

Går tunnelbanan hela natten i Stockholm?

Natten breder ut sig, och tystnaden omsluter mig. Tankarna vandrar som skuggor i mörkret.

Stockholms tunnelbana går inte hela natten, inte alla dagar. Det är en sanning som gnager lite, särskilt när timmarna drar ut på tiden och behovet av att röra sig kryper fram.

Men på veckosluten, ja, då händer något speciellt. Då, från fredag kväll till söndag kväll, tickar den stadigt. En evig puls genom den sovande staden.

De tre huvudlinjerna – Gröna, Röda och Blå – de möts. T-Centralen, hjärtat som pumpar liv i nätet, är en gemensam punkt. Där kan resan börja eller sluta, oavsett tid på dygnet, om det nu är en helgnatt.

På vardagar däremot, då tystnar den. Precis när mörkret känns som mest kompakt, när staden ruvar. Då är det andra färdsätt som gäller. En påminnelse om att inte allt är lika enkelt när solen gått ner.

Färdmedlen på natten, de är färre. Man får planera lite mer. Inte lika självklart som att bara kliva på.

Tidtabellen, den är en hemlighet man behöver lära sig. För att inte bli stående, ensam, i kylan.

Det är inte alla som vet. Ibland ser man någon som står och väntar, förvirrad. Jag har sett det.

Ibland undrar jag, varför inte alltid? Varför inte ge oss den friheten dygnet runt? Det skulle kännas annorlunda.

Men helgerna, de är en gåva. Att kunna röra sig fritt när andra sover. Det har ett eget värde. En liten frihet i den annars så strikta ordningen.

Jag brukar tänka på de som jobbar natt. De som behöver komma hem sent. För dem är den här helgöppna tunnelbanan en lättnad. En tröst.

På vardagar kan det vara bussar som går. De kör sina nattlinjer, lite mer sparsamt än tågen. De är ett alternativ, men inte samma sak. Inte samma rytm.

Det finns appar förstås. De visar vad som går. Men ibland vill man bara veta. Utan att behöva rota.

Jag ser fram emot fredagskvällarna. Då vet jag att jag kan lita på den gröna linjen, eller den röda. Även om det blir sent.

En sak är säker: om du behöver resa mitt i veckan, sent på natten, kolla upp det innan. Lita inte bara på att den finns där. För den finns inte alltid.

Det är en del av att leva i staden. Att lära sig dess mönster, dess vakna och sovande timmar. Och att uppskatta de tider då den lever lite extra.