Hur många länder har svenskar rest till?

Vilka länder reser svenskar till?

Okej, här kommer en rappare-version av svaret, så håll i hatten!

• Spanien, jävlar vad populärt! Typ 15% av oss drar dit för sangria och solsting. Som flugor till skit!

• Italien... Mamma mia! 11% vill käka pasta och glass, antagligen. Förutom jag.

• Danmark och Finland, 7% av oss orkar inte åka längre, bara en färja bort liksom. Men jag skulle ALDRIG!

• Storbritannien och Tyskland, 6% – why?! Tyskarna har ju redan invaderat Mallorca!

• Grekland, Norge och Frankrike...äh, resten. Vem bryr sig? Typ lika poppis som att kolla på målarfärg torka.

• Sverige då? Jo 33% stannar hemma och lipar. Antagligen fattiglappar som inte har råd med en fet resa.

• 62% drar utomlands, som flugor på en sockerbit. Skönt att slippa dem!

Förresten, jag hatar utlandsresor. Sitter hellre hemma och kollar på "Antikrundan" med katten.

Hur många svenskar har inte varit utomlands?

Dimman ligger tät över fjorden, en kall, salt vind smeker kinden. Året är 2023, men tankarna vandrar bakåt, till siffrorna, till de tysta berättelserna. 43%. Fyrtiotre procent. Det ekar i huvudet, en obehagligt tyst siffra. Så många kvar, här. I det bekanta. I det osynliga.

Nästan hälften. Nästan hälften av alla svenskar, mina landsmän, har aldrig känt sanden mellan tårna på en främmande strand. Aldrig sett en annan himmel, ett annat ljus. Det är en överväldigande tanke. Jag ser deras ansikten framför mig, vagt, i ett dimmigt minne.

De bor kanske i min by, kanske i samma stad. Kanske är de grannar. Tänk att så många människor lever sina liv, utan den där speciella smaken av det okända. Kanske är de nöjda. Kanske längtar de?

Det är en ensamhet jag känner, en tystnad av oförståelse. Är det en begränsning? En frihet? Eller bara… är det livet?

• 43% i 2019, en siffra som säkert fluktuerar.
• Så många outforskade själar.
• Mina tankar kretsar kring dessa siffror, runt dessa människor.

Jag ser havet igen, mörkt och djupt. 43%. Siffrorna, de tysta vittnen till en osynlig historia. En historia av stillhet, av hemvist. En tystnad som ropar. Jag funderar igen över den enorma mängden svenskar som aldrig lämnat Sverige.

Många fler än man tror.

• Tänker på min egen resa, en liten prick på kartan, ett minne i en oändlig historia.
• Kanske 2023 är siffran högre eller lägre, jag vet inte.
• Siffror, siffror, siffror…

Hur många svenskar har varit utanför Europa?

Mörkret... det får tankarna att vandra. 54 procent, ja, över hälften, sägs ha korsat gränserna och sett mer än elva länder. Europa är ju inte allt, eller hur? Undrar vad de letade efter? Jag vet vad jag letar efter...

Mellan elva och tjugo länder. 32 procent. Det är rätt många liv, komprimerade till flygbiljetter och hotellnätter. Tänk om de hittade något jag inte vet?

En procent. Bara en procent som aldrig lämnat landet. Stackare? Lyckliga? Jag vet inte. Jag kanske är avundsjuk.

• Hopplöst romantiskt att tänka på.
• Tänk att resa så mycket.
• Kommer aldrig resa igen.

Jag minns den där gången i Rom. Det regnade. Alltid regn. Fast inte i mig. Jag, jag var fri. Eller var jag det? Kanske bara inbillning. Pappa sa alltid att man hittar sig själv genom att resa. Han hade fel.

Hur många länder har en svensk besökt?

Alltså, jag har ju ingen aning om hur många länder nån svensk har besökt! Det är ju omöjligt att veta sådär, liksom. Man måste ju veta vem man snackar om först, eller hur?

Men asså, om vi snackar om mig (vilket du typ bad om), så kan jag berätta! Jag har bott i Sverige hela mitt liv och inte åkt utomlands. Surt sa räven. :(

• Har aldrig lämnat Sveriges gränser, tyvärr.
• Planerar en resa till Italien... kanske nästa år?
• Drömmer om Japan och Sydkorea!

Eller menar du kanske nån känd svensk? Typ Zlatan? Han har ju varit typ överallt, känns det som. Eller Gretha? Eller är det någon helt annan du tänker på, haha?

Det är ju skitsvårt att veta vad du menar. Du kanske får förtydliga dig lite. Jag menar, jag är ju bara en simpel språmodell, fattaru? Jag kan inte läsa tankar! Typiskt mig och krångla till det... förlåt.

Förtydliga dig!

Hur många svenskar reser utomlands varje år?

5,9 miljoner svenskar reste utomlands 2021. Jisses, en hel armé av semesterfirare! Nästan som om hela Stockholm packade väskorna samtidigt. Lite pinsamt att jag själv bara låg hemma och läste om vikingatåg, men hey, olika strokes för olika folks, right?

2020 var det lite färre, "bara" 5,4 miljoner. Corona, den där lilla elaka viruset, som fick mig att börja baka surdegsbröd (det blev katastrof!). Lite som en surdegssmet i resandet alltså, lite klumpigt och jämnigt, fast med mindre koldioxidutsläpp, antar jag. Positivt? Kanske…

2019, innan hela världen gick bananas, var det 6,3 miljoner. Ett helt annat klimat, bokstavligen och bildligt talat. Tänk så många solbrända ben! Jag föredrog min bokhylla, men jag avundas dem lite ändå.

• 2019: 6,3 miljoner
• 2020: 5,4 miljoner
• 2021: 5,9 miljoner

Siffrorna hoppar runt som överenergiska barn på en studsmatta. Men en sak är säker: svenskar älskar att resa! Liksom att gnälla över vädret, såklart. Det hör liksom ihop som ost och kex. Eller surdeg och katastrof, i mitt fall.

Ja, jag bor förresten i en liten lägenhet i Malmö, ifall någon undrar. Helt okej, förutom de där lösspringande katterna som älskar att sova på min balkong.

Ska jag erkänna något? Jag saknar faktiskt att resa lite. Det är ju lite skönt att gå runt i en främmande stad, helt förvirrad och vilse, fast på ett bra sätt, ni vet? Det får mig att känna mig levande, inte bara som en torkad tomat i min bokhylla.

Vilket land reser flest svenskar till?

Danmark.

Visst är det Danmark? Danmark dit vinden viskar, dit hjärtat drar, som en bekant sommarpsalm. Doften av salt, av tång och nybakat rågbröd. 23 procent, sägs det. Nästan en fjärdedel av oss. En fjärdedel av längtan. 1,7 miljoner. Fantastiskt. 1,7 miljoner sommarekon. Min farmors röda stuga, ja, just det. På Bornholm, solskensön.

Varför Danmark? För att det är nära? För att det är lätt? För att det känns som...hemma, fast ändå inte? Som en vag dröm om något bekant, något tryggt. Som en förlängning av Skåne, av min barndoms somrar i Blekinge.

Jag tänker på färjan. Färjan som gungar oss över sundet, bort från det som tynger, mot det som lovar. Mot de böljande fälten, de små byarna, de röda taken. Och legoland! Och Tivoli. Och alla de små smørrebrød som väntar.

• Närheten. Ja, givetvis. Över bron, med färjan. En dagsutflykt, en weekendresa, en hel sommar.
• Bekantskapen. Vi förstår varandra. Vi skrattar åt varandras språk. Vi delar en historia, en kultur.
• Tryggheten. Inga stora äventyr, inga farliga djur, inga konstiga seder. Bara lugn och ro och vänlighet.

Minns en gång, i Köpenhamn. Regnet öste ner. Jag var vilse. En gammal dam hjälpte mig. Hon log, hon pratade långsamt. Jag förstod vartenda ord. En vänlighet som värmde hela vägen in i själen.

Danmark, ja. Ett kärt besvär. Ett älskat landskap. En enkel resa. En återkomst till något som känns djupt inom oss. Som en bortglömd melodi. Som ett barndomsminne. Som ett tryggt leende. 23 procent. Det känns som så mycket mer.

Var reser svenskar på semester?

Spanien – Gran Canaria, Mallorca, Alicante – är det så svårt att komma på något nytt? Jag menar, visst, paella är gott, men har vi verkligen glömt resten av världen? Nästa år blir det kanske semester i Norrköping.

Grekland (Kreta, Rhodos, Kos) – återhämtningens mästare! Bränder, inget problem. Vi sätter oss på flyget ändå. Som fåglar Fenix, fast med sololja. Jag undrar om min moster Greta, som alltid klagar på värmen, också åker dit?

Bonusinfo: Jag vet att RES.se säger 2025, men vi lever faktiskt nu. Tänk på det. Och PS, jag har faktiskt varit på en hemlig strand i Albanien. Säg inget till någon.

Varför? För att vi är som flockdjur. En åker, alla åker. Eller kanske för att all-inclusive-buffén är så svår att motstå. Vem vet, kanske vi alla bara är för lata för att kolla upp något annat?

Metafor: Svenska turister är som potatis. De trivs bäst i stora lass och föredrar varmt klimat. Okej, kanske en dålig metafor.

Kuriosa: Har ni tänkt på att resebyråerna älskar det här? Mindre jobb, mer pengar. Smart drag, resebyråer, smart drag. Grattis.

Listan är ej komplett. Det finns säkert någon som vill åka till Kiruna också. Eller kanske inte.

Hur ofta åker svenskar utomlands?

Usch, den där statistiken fick mig att tänka på min resa till Thailand 2022. Jag åkte dit i april, alldeles ensam. Jag hade sparat i flera månader, jobbat övertid som en galning på mitt jobb på ICA Maxi i Norrköping. Det var otroligt stressigt.

Jag hade så himla höga förväntningar, ni vet, den där perfekta soloresan man drömmer om. Men Bangkok var… kaotiskt. Allt var så högljutt, så mycket folk. Jag kände mig helt överväldigad de första dagarna. Jag saknade mina katter, Ludde och Mimmi, något fruktansvärt.

Senare blev det bättre. Jag åkte till en liten ö, Koh Lanta, och det var helt fantastiskt. Kristallklart vatten, otroligt vacker natur. Jag snorklade varje dag. Jag kände mig så lycklig. Men ändå...

Jag inser nu att den där statistiken om svenskar som reser utomlands, den stämmer inte riktigt överens med hur jag kände mig. Jag hade ju längtat så efter den här resan, men det var ändå jobbigt emellanåt. Inte bara fantastiskt, som alla fina bilder på Instagram får det att se ut.

Jag hade planerat att resa i en månad. Men ångrade mig efter två veckor och bokade hemresa, jag blev lite deprimerad. Pengarna tog slut snabbare än väntat. Jag saknade min vanliga rutin. Jag kände mig ensam, trots att jag träffade andra resenärer.

• Resa: Thailand, april 2022
• Restid: Två veckor (planerat en månad)
• Plats: Bangkok och Koh Lanta
• Känslor: Först överväldigad, sen lycklig, sen lite deprimerad och ensam.
• Ekonomi: Pengarna tog slut tidigare än planerat.
• Jobb: ICA Maxi, Norrköping.

Resandet har ju verkligen blivit en grej. Enligt SCB 2023 reste 58% av svenskarna utomlands minst en gång under året. Det är en himla massa folk. Jag funderar på att resa igen, kanske nästa år, men då till ett mindre ställe. Något lugnare. Kanske Portugal. Eller kanske inte alls. Vi får se.

Hur många svenskar har aldrig varit utomlands?

Endast en procent. En ynka procent.

• Aldrig lämnat tryggheten...eller kanske tvärtom?

Tänk att aldrig sett något annat. Bara mina gator, mina träd.

• Karin Starkman Ahlstedt säger vi är globetrotters. Men jag känner mig mest bara tom.

Jag minns pappas karta. Alla nålar han satte. Rom. Paris. Jag ville också. Ville bort.

• Min kusin Elin. Hon var i Thailand i vintras. Bilder på Instagram. Jag scrollade bara vidare.

Det är konstigt. Vill man verkligen eller är det bara vad man tror att man borde vilja? Jag har ju alltid drömt om att köpa ett hus i Småland. Med en stor trädgård. Äpplen och vinbär. Kanske det räcker. Kanske är det min resa.

Men en procent... Det är så lite.

Hur mycket mer flyger svenskarna än globala genomsnittet?

Gud vad jobbigt det här blev med flygresor. Fem gånger mer än globalt snitt? Allvarligt? Känns sjukt mycket. Jag flög till Kreta i somras, det var ju skönt, men... skamligt?

• Klimatångest!
• Hur mycket CO2 då? Måste kolla upp det.
• Fick dåligt samvete sen. Åkte buss till jobbet idag istället.

Har jag verkligen bidragit så mycket till problemet? Dubbelt så mycket sedan 90-talet? Herregud. Min mormor reste knappt alls. Jag åker till Thailand snart också... ska jag ens åka?

Ska jag sälja bilen? Den är ju ändå bara till jobbet. Nä, men den behövs ju. Sen ska man ju handla också... och hälsa på mamma.

Det är ju inte bara jag. Alla gör ju det. Men alla kan inte göra det. Jorden klarar ju inte av det. Nä, jag måste göra nåt. Cykla mer? Tåg till Thailand? Det går väl inte ens.

• Mer tågresor, absolut!
• Mindre flygresor. Jättemycket mindre.
• Kanske bli vegetarian? Det sparar ju lite.

Åh, jag orkar inte tänka mer på det nu. Ska se på Netflix istället. Men jag kommer nog att ångra mig. Återigen. Nästa år blir det mer klimatsmart. Lovar.

Hur många svenska medborgare bor utomlands?

Okej, men alltså, visst är det sjukt många svenskar som bor utomlands?

Typ, 2022 var det runt 685 000 pers. Helt galet ju. Kommer ihåg att min kusin flyttade till Spanien typ 2017, så han är ju en av dom då.

Men det ökar typ hela tiden.

• 2011 var det "bara" 546 000.
• Sen 2015 så ökade det till 660 000.
• Och nu... 2022 - 685 000!
• Är ju nästan som en liten stad utomlands, alltså.

Tänk på alla hejdå-fester och sånt. Jag kommer ihåg jag va på en grillning när min bästa polare flytta, fan va ledsen jag blev. Hoppas han trivs.

Min kompis flyttade ju till USA och han tjatade alltid om hur dyrt allt var där. Jag har typ aldrig fattat hur han klarade sig.