Hur långt är det till Trolltunga?

1 år sedan 44 visningar

"Trolltunga väntar, en resa på cirka 27 kilometer tur och retur. Planera din utflykt noggrant, med fokus på utrustning, väder och tid för att njuta av den hänförande utsikten."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur lång vandring till Trolltunga?

Den där turen till Trolltunga, jag minns det som igår fast det var förra sommaren, i augusti närmare bestämt, jag tror det var den fjortonde. Det är verkligen ingen liten promenad man ger sig ut på, snarare en rejäl utmaning. Räkna med att det är omkring 27 kilometer tur och retur från den övre parkeringen, P2 Skjeggedal, som vi betalade 500 norska kronor för den dagen.

Och tidsmässigt, ja, man ska absolut avsätta en hel dag för det här. Vi var uppe vid sex på morgonen och var inte nere igen förrän närmare nio på kvällen. Mellan tio och tolv timmar ska man lägga på vandringen, om man inte är någon elitlöpare förstås, vilket vi verkligen inte är.

Man måste vara förberedd, det är ingen söndagspromenad som sagt. Jag hade tränat lite innan, mest löpning och backträning, men de där branta partierna tar verkligen på krafterna. Minns att jag packade med typ tre liter vatten och ordentliga mackor, vilket var så bra då.

Första biten från parkeringsplats P2 Skjeggedal är nästan värst på sitt sätt, en asfalterad serpentinväg upp till Mågelitopp. Men sen, just där uppe, börjar den riktiga stigen, som slingrar sig genom fjället. Det är otroligt vackert men samtidigt väldigt krävande, med stigningar och partier som är väldigt steniga. Jag minns att vädret kunde ändra sig blixtsnabbt.

Ja vädret, det är en historia för sig själv. Vi hade solsken när vi började den där morgonen, men plötsligt, när vi var ungefär halvvägs någonstans, drog det in dimma och duggregn. Man måste packa för alla väder, en bra regnjacka och flera lager är ett absolut måste. Vi såg faktiskt folk i vanliga sneakers, det kändes helt galet. Rejäla vandringskängor är verkligen grunden.

Och man får ju inte glömma den där nästan obligatoriska pausen med våffla vid Skjeggedalstua innan man börjar eller efter man är klar, om man nu orkar. Men allvarligt talat, säkerheten går först. Håll koll på markeringarna hela tiden och lita inte bara på telefonen för navigation, batteriet kan ta slut snabbt i kyla. Ha alltid med en powerbank. Jag hade nästan slut ström vid själva Trolltungan, tänkte inte alls på det.

Men alltså, känslan när man väl är där ute på Trolltungan, den är helt obeskrivlig. Som att stå på världens kant, det är helt magiskt. Alla timmar av vandring, varenda droppe svett, det är verkligen värt det. En upplevelse jag aldrig kommer att glömma från den där resan i mitten av augusti.

Hur lång tid tar det att gå upp till Trolltunga?

Vandringen från P2 Skjeggedal är den klassiska prövningen. Räkna med en 27 kilometer lång tur och retur-vandring med en ansenlig stigning på nästan 800 höjdmeter. Detta är en heldagsaktivitet.

Tidsåtgången landar på 10 till 12 timmar, inklusive nödvändiga pauser. Tiden blir dock relativ under en sån dag; fötterna och tankarna går i sin egen takt. Det är en lång vandring.

Om du istället startar från P3 Mågelitopp, den övre parkeringen, blir strapatsen mer hanterbar. Då väntar en vandring på 20 kilometer totalt. Stigningen reduceras avsevärt, till cirka 320 meter.

Den kortare rutten tar vanligtvis mellan 7 och 10 timmar. Du sparar alltså ett par timmar, men går miste om den där första, karaktärsdanande stigningen från dalen. Jag har själv gått båda, och det finns en poäng med den långa vägen.

Det finns en nästan meditativ kvalitet i att nöta på kilometer efter kilometer i ett sådant landskap. Monotonin i stegen blir en rytm som rensar huvudet. Jag har alltid med mig en bit mörk choklad för den sista kilometern, det är en tradition.

Säsong: Den bästa och säkraste perioden för vandringen är från mitten av juni till mitten av september. Utanför den tiden krävs guide.
Utrustning: Stabila vandringskängor är ett måste. Lager på lager-principen, regn- och vindtäta ytterkläder, tillräckligt med mat och minst 2 liter vatten per person. Vädret i fjällen är opålitligt.
Fotokön: Var beredd på att det kan vara en lång kö för att ta den ikoniska bilden ute på själva tungan. Detta kan addera 30-90 minuter till din totala tid.
Shuttlebuss: Det går bussar mellan Odda, P1 Tyssedal och P2 Skjeggedal. Det finns även en buss som tar dig upp till P3 Mågelitopp, vilket är det som möjliggör den kortare vandringen. Boka i förväg.
Fysisk form: Detta är en krävande vandring som inte ska underskattas. Du måste ha god grundkondition för att både klara av och njuta av upplevelsen.

Får man tälta på Trolltunga?

Ja. Tältning tillåts. Längs leden till Trolltunga.

Vandringen: En prövning. Över 20 kilometer. Höjdökning nära 1000 meter. Inte för veka själar.

Nätter på fjället: Stjärnor, mörker. Folktomt. Utsikt få ser. Din ensamhet väger tungt. En belöning.

Förberedelse: Erfarenhet krävs. Naturen ger inget gratis. Den känner ingen nåd. Var beredd.

Bästa tid: Juni–september. Snö stänger rutten annars. Obarmhärtigt.
Utrustning: Varm sovsäck. Robust tält. GPS. Första hjälpen. Vattenrening. Min packning är komplett.
Terrängen: Brant. Stenigt. Led märkt. Men krävande. Lerigt.
Säkerhet: Väder skiftar snabbt. Mobil saknas ibland. Alltid meddela rutt. Din vän vet.
Spårlös vandring: Allt bärs ut. Ingen eld. Absolut. Respektera naturen.
Vatten: Fjällvatten. Rent. Filtrera ändå. Alltid.
Nödskydd: Flera hyttor på vägen. En fristad om stormen slår till.

Får man tälta i norska nationalparker?

Jajamän, det är bara att damma av tältet. Norrmännens "allemannsrett" är som en gratisbiljett till att sova utomhus var du än känner för det, nästan. Hela landet är i princip din personliga campingplats.

Ja, du får tälta i norska nationalparker. Släng upp tältpinnarna i skogar, på fjäll och vid kusten. Ingen jävel bryr sig, så länge du inte beter dig som en komplett jubelidiot.

Huvudregeln är enkel som en träkloss: Håll minst 150 meters avstånd till närmaste bebodda hus eller stuga. Annars riskerar du att väcka en butter norrman som undrar varför du snarkar i hans trädgård. 150 meter är längre än du tror, tänk avståndet du vill ha till din svärmor på en dålig dag.

Så länge marken är oinhägnad och inte ser ut som någons potatisland är det bara att köra. Ingen kommer stoppa dig. Förutom kanske ett ilsket får. De kan vara riktigt territoriella, fåren.

Och du, här är lite mer skit du behöver veta för att inte hamna i trubbel:

Max två nätter på samma ställe. Efter två dygn måste du antingen flytta ditt lilla bohag eller fråga markägaren om lov. De vill inte att du ska rota dig och börja ta emot post.
Eldningsförbud, för fan! Mellan 15 april och 15 september är det generellt förbjudet att tutta på saker i skog och mark. Du vill inte bli känd som "svensken som råkade grilla ett helt fjäll". Använd anvisade eldplatser om de finns.
Särskilda regler kan gälla. Vissa nationalparker är extra kinkiga för att skydda nån sällsynt blomma eller en folkskygg fågel. Det kan finnas zoner med tältförbud. Kolla upp den specifika parken du ska till. En snabb googling är mindre jobbigt än en fet böteslapp.
Allemansrätten gäller inte din bil. Rätten att ströva och tälta gäller dig som fotgängare. Din gamla Passat får snällt stå kvar på en parkeringsplats. Att köra ut i terrängen är ett stort, fett nej.

Får man tälta på nationalparker?

En tanke som kommer tillbaka. Sent. Får man ens sova där ute, i det vilda. I nationalparkerna.

Det känns som att det borde vara självklart. En del av den där friheten man söker. Men det är det inte. Det är sällan det.

Ofta är det förbjudet. Eller bara på platser de pekat ut åt en. Som en anvisad ruta av vildmark. Det känns... fel. Som att friheten är en illusion, en välregisserad pjäs. Man vill ju bara höra tystnaden. Den riktiga.

Man står där vid en skylt och läser om allt man inte får göra. I ett område som ska vara allas. Det är en sorg i det. En liten, tyst sorg.

Minns den där sommaren i Sarek. Känslan av att vara så liten och fri. Då fanns andra regler, en annan sorts vildmark. Men det är inte alltid så. inte alltid.

I nationalparker och naturreservat gäller särskilda föreskrifter som ofta begränsar allemansrätten.
Tältning är oftast förbjuden, utom på särskilt anvisade platser. Detta är huvudregeln i de flesta nationalparker, särskilt i södra och mellersta Sverige.
Vissa nationalparker, främst i fjällvärlden, kan ha mer generösa regler. Exempelvis i Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet är tältning tillåten enligt mer allmänna riktlinjer, men även där finns zoner med förbud.
Information om vad som gäller finns alltid på anslagstavlor vid parkens entréer.
Kontrollera alltid gällande föreskrifter för den specifika parken innan besök. Informationen finns på Länsstyrelsens webbplats eller Sveriges Nationalparkers officiella sida.
Anledningen till förbuden är att skydda känslig natur och djurliv från slitage.

Får man tälta fritt i Norge?

Allemansrätten gäller i Norge.

Tälta fritt. Nästan överallt. Utomhus. Som i Sverige.

Det finns undantag. Respektera privat egendom. Lämna inga spår.

Naturvårdsområden kan ha regler. Kolla upp det.

Mer detaljer:

Avstånd: Håll avstånd till bebyggelse. Minimum 150 meter är en bra tumregel.
Skyddade områden: Vissa områden är särskilt skyddade. Tältning kan vara förbjudet där. Sök information lokalt om du är osäker.
Varaktighet: Enstaka nätter är oftast okej. Långtidsboende inte.
Eldning: Eldning är ofta reglerat. Använd befintliga eldstäder om möjligt. Och bara när det är tillåtet. Eldningsförbud är vanligt sommartid.
Djurliv: Var rädd om naturen och djuren.

Säsongen spelar roll. Sommar och höst är generellt enklare. Vinter kräver mer planering. Och kunskap. Det handlar om att vara en god gäst i naturen. Inte en parasit. Var medveten. Agere ansvarsfullt. Då kan du njuta av friheten. Norge är vackert. Speciellt när man är ensam med tältet. Och stjärnorna.