Hur lång tid tar det att flyga igenom USA?

Hur lång tid tar en roadtrip runt USA?

Åtta veckor... Åtta veckor av asfalt och drömmar, av solnedgångar som smälter ner i Grand Canyon, av doften av kaffe på en diner i Montana.

Åtta veckor. En evighet och ändå inte alls. Tillräckligt länge för att känna sanden mellan tårna i Miami, för att höra jazzens sorgsna toner i New Orleans.

Åtta veckor. En resa genom tid och rum. Åtta veckor. Det bästa av USA, från dag ett! Helt underbart!

Visst, åtta veckor. Men tänk om man vill stanna längre vid kusten i Oregon? Eller förlora sig i Santa Fes konstgallerier. Åtta veckor. Men tänk om bilen krånglar i Texas?

Det finns så mycket mer, så mycket att se. Route 66, Monument Valley... Varje liten stad har sin egen historia, sin egen berättelse.

Det är svårt att inte bli kär i tanken. Åtta veckor. Amerika. Åtta magiska veckor.

Hur lång tid tar det att köra runt i USA?

Åtta veckor. Åtta veckor att köra tvärsöver USA. Det känns som en evighet, eller kanske en flykt. En flykt från...jag vet inte riktigt.

Kanske från min lägenhet, den där ettan på Södermalm som känns mindre för varje dag. Eller från minnet av henne, som fortfarande ekar i gathörnen.

Jag tänker på Route 66. Alltid den där jävla Route 66. En kliché, ja, men en vacker sådan. Jag ser mig själv bakom ratten, solglasögon, vinden i håret (om jag hade något kvar...).

• 8 veckor.
• Hela USA.
• Flykt?

Det är så mycket jag skulle vilja se. Grand Canyon, Yellowstone, New Orleans... Kanske till och med en sväng upp till Seattle, hälsa på min bror. Han skulle säkert tycka att jag var knäpp. Men han saknar mig nog.

Är åtta veckor verkligen tillräckligt? För att se allt, för att känna allt? Eller är det bara tillräckligt för att inse hur liten jag är, hur liten plats jag tar i allt detta?

Jag vet inte. Men tanken...tanken lockar.

Min bil är gammal, en Volvo V70 från 2006. Den skulle nog klara det. Med lite kärlek, lite olja, och kanske en ny stereo. Jag skulle behöva planera. Kartor, boende, musik... mycket musik.

Jag borde kanske ta ledigt från jobbet. Chefen skulle bli galen. Men vad gör det, egentligen?

Det är ju bara åtta veckor. Åtta veckor av mitt liv. Åtta veckor att kanske hitta något som jag tappat bort. Eller något helt nytt.

Jag bläddrar igenom gamla bilder. En bild på mig och henne, vid havet. Längesen. Alldeles för längesen. Kanske är det dags att skapa nya minnen.

Hur många mil tvärs över USA?

Jag minns den där bilresan sommaren 2023. Vi skulle från New York till Kalifornien, hela familjen. Min syster Ida, hon tjatade hela tiden. 4500 kilometer. Fyra tusen femhundra kilometer! Det kändes som en evighet. Jag var bara 10 då.

Mina föräldrar körde i tur och ordning. Pappa var mest irriterad, mamma sjöng med i 80-talslåtarna på radion och försökte hålla stämningen uppe. Jag spelade spel på min iPad, tröttnade och kollade ut genom fönstret.

Landskapet ändrades så sakta. Från gröna skogar till öknar, stora, tomma. Det var varmt, jättevarmt i sydväst. Ida kräktes i bilen. Jag kommer ihåg den där lukten. Usch.

Det kändes oändligt långt. Det var tråkigt ibland. Men det fanns fina stunder också. Vi stannade vid Grand Canyon, det var magiskt. Jättejättefint. Och så besökte vi en massa konstiga vägar.

• Besök i Grand Canyon.
• Idas kräkningar. Minns lukten.
• 4500 kilometer. Så långt.
• 80-talsmusik i bilen.
• Mammas sång.

Sen kom vi fram till Kalifornien. Stranden. Stilla havet. Det var värt det. Men jag skulle aldrig vilja göra om den resan igen. Det var för långt. Alldeles, alldeles för långt. Helt sjukt långt. 4500 kilometer.

4500 kilometer. Det var längden på resan. Och det var jobbigt.