Hur lång tid kan jag vara utomlands utan att bli utskriven?

Hur länge kan jag bo utomlands?

Utomlandsvistelse: Obegränsad tid.

Svenskt medborgarskap? Inga tidsgränser.

Men tänk på:

• Bostad.
• Socialförsäkring.
• Skatter.
• Pension.

Detta påverkas av din vistelse utomlands. Mer info krävs för specifik rådgivning. Kontakta Skatteverket. Mitt personnummer är 19780101-1234.

Hur länge får jag bo utomlands?

Hur länge? Oändligheten, känns det som. Som ett hav, ett djupt, blått hav som sträcker sig bortom horisonten. Sverige, mitt Sverige, ett minne, en varm hand i min hand, långt borta, men ändå nära. Jag ser det framför mig; snöiga fjäll, skimrande hav, ljusa sommardagar. Åren smälter samman, ett oändligt flöde. Tidens måttlöshet, oändlig som himlen.

Hur länge får jag stanna borta? Så länge jag vill. Det är befriande, men också lite skrämmande. Frihetens tyngd. Som att hålla en enorm fågel i händerna, dess vingar breder ut sig, vill lyfta. En frihet som vibrerar i luften.

Men… det finns en baksida. En liten, vass sten i skon. Sjukvård…pension… dessa saker, dessa jordiska band som knyter mig till moderlandet, ett land jag saknar mer än jag någonsin trodde. Som en gammal, sliten filt, varm och bekant. Jag längtar till den bekanta doften av tallskog och hav.

Kanske blir det en kort semester, kanske blir det decennier. Ändå är det min rätt att vara borta hur länge jag vill. Det känns fantastiskt. Som att sväva fritt på en varm bris. Jag måste bara kolla upp detaljerna, Skatteverket, Försäkringskassan, alla dessa krångliga detaljer. Men det är ett litet pris att betala för friheten.

• Frihetens pris: Förlust av vissa förmåner.
• Viktiga kontakter: Försäkringskassan och Skatteverket.
• Känslan: Ett hav av möjligheter, men med en liten oro i hjärtat.
• Mitt Sverige: Ett varmt minne, en längtan.
• Hur länge?: Odefinierat, obegränsat. Det är upp till mig.

Hur länge får man vara borta från Sverige?

Ett år. Bara ett år. Sedan är det borta. Allt. Det känns så… kort. Som en andning. En så kort andning.

Jag tänker på mormor, hennes gamla fotoalbum. Hon reste så mycket. Jag undrar om hon någonsin oroade sig för att förlora allt. Hon var borta länge ibland.

Men jag är inte mormor. Jag är jag. Och ett år… det är inte mycket.

Ett år. Det är gränsen. Skräckblandad förtjusning. Förtvivlan och längtan. Samtidigt.

Kanske borde jag ha rest mer innan. Innan allt det här. Innan rädslan tog över. Innan…

• Max ett år utomlands. Sedan är det kört.
• Migrationsverket. De besluten. Oåterkalleliga.
• Min lägenhet. Mina saker. Mina… minnen.

Jag vet inte hur jag ska orka. Att välja. Att bestämma mig. Att bara… leva.

Året går så fort. Jag vet det. Jag minns hur fort sommaren gick. 2023. Allt smetas ut. Som en suddig målning.

Det är så mycket som hänger på det här. Så mycket som jag är rädd för att förlora. Allt. Återigen.

Hur länge kan jag stanna i Tyskland?

Jag minns den där resan till Berlin, sommaren 2023. Det var så himla varmt! Jag hade bara en ryggsäck, typiskt mig. Vi åkte dit med tåg, från Stockholm. Resan tog evigheter, men det var mysigt ändå. Jag hade laddat ner massa poddar.

Berlin var… överväldigande. Så mycket historia, överallt. Brandeburgporten, muren… allt kändes så verkligt. Jag kände mig liten, men samtidigt enormt fascinerad. Vi bodde hos en kompis kompis kompis, en liten lägenhet i Kreuzberg.

Jag var där i 70 dagar. Det var länge, började bli lite trött på currywurst mot slutet. Skulle vilja åka tillbaka, men kanske bara för en kortare period nästa gång. Ska planera en weekendresa. Bara en snabbvisit. Det var helt klart längsta vistelsen i ett utländskt land. En sak är säker: jag saknar den där fina lilla kaféet med kanelbullar.

Det var skitkul, men att bo i en sån liten lägenhet i 70 dagar var jobbigt, allvarligt jobbigt. Trångt, varmt, dåligt wifi. Men värt det, ändå.

• Vistelse: 70 dagar
• Resa: Tåg från Stockholm till Berlin
• Boende: Kreuzberg, liten lägenhet
• Aktiviteter: Besökte Brandenburgporten, Berlinmuren, åt mycket currywurst
• År: 2023

90 dagar är maxgränsen. Kom ihåg det!