Hur lång är tågresan från New York till LA?

40 visningar
Tågresan från New York till Los AngelesEn tågresa tvärs över den amerikanska kontinenten. Restiden från New York till Los Angeles är en upplevelse i sig, där du ser landskapet förändras utanför fönstret. Total restid: Ungefär 3 dagar och 18 timmar. Sträcka: Från kust till kust.
Feedback 0 gillningar

Hur lång är tågresan med Amtrak från New York till LA?

Alltså, tanken på att bara kliva på ett tåg i New York, Penn Station tänker jag, och sen bara rulla tvärsöver hela USA till Los Angeles. Helt otroligt det där, en dröm nästan. Minns när jag såg en dokumentär om sånt, fastnade direkt.

Föreställ dig den där resan, dagar som bara flyter förbi med landskap som växlar utanför fönstret. Den där Amtrak-tågresan från New York till LA, den tar faktiskt tre dagar och arton timmar. Helt sjukt långt, eller hur, när man tänker på de.

Jag satt faktiskt en gång å kollade lite priser, bara för att drömma. Typ i maj förra året, runt den femtonde maj var det, från New York Penn Station. Inte buss terminalen, utan tåget. Tänk att bara sitta där, korsa kontinenten, med sina tankar.

Man ser ju så mycket. Från skyskraporna i Manhattan, de där siluetterna, till de ändlösa prärierna och sen bergen, och till sist Kaliforniens solnedgångar över stilla havet. En upplevelse som verkligen sätter sig djupt, tror jag, en sådan grej man bara gör en gång.

Det blir ju en annan sorts äventyr än att bara flyga över på några timmar. Man hinner liksom andas in landet, känna hur stort det är. Alla människor man träffar, de små samtalen i vagnen, sånt är ju det som blir minnen. Inte bara resmålet liksom.

Hur lång tid tar det att ta tåget från New York till Kalifornien?

Att resa med tåg från New York till Kalifornien, närmare bestämt Los Angeles, är en rejäl utflykt. Räkna med att det tar ungefär 78 timmar och 11 minuter. Det är en resa som kräver tålamod och en viss förberedelse, lite som att bestiga ett berg fast horisontellt.

Den här sträckan är ungefär 3936 kilometer. Så visst, man kan ta sig dit snabbare. Den absolut snabbaste resan verkar ligga runt 68 timmar och 2 minuter. Men glöm inte att det här är tågtider, inte flygtider. Man kan ju inte bara slänga sig upp i luften för att spara tid här.

Det är fascinerande hur tåg fortsätter att erbjuda en annorlunda upplevelse av platser. Att se landskapet förändras utanför fönstret ger en helt annan känsla än att bara passera molnen. Det blir en del av själva äventyret, inte bara en transportsträcka. Själva resan blir en egen upplevelse.

Amtrak är den stora spelaren här. Biljetterna kan starta runt 247 dollar. Men priserna varierar, det är ju ingen hemlighet.

  • Avstånd: Cirka 3936 km (2446 miles).
  • Genomsnittlig restid: 78 timmar och 11 minuter.
  • Snabbaste möjliga restid: 68 timmar och 2 minuter.
  • Operatör: Amtrak.
  • Startpris (ungefärligt): $247.

Man kan tänka på det som en vandring genom kontinenten, fast med bekvämare sittplatser och tillgång till mat och dryck. Det är en sorts tidsresa också, en påminnelse om att inte allting behöver ske omedelbart. Livet har en rytm, och tåget följer den.

Ibland funderar jag på de människor som reste så här för hundra år sen. Vilken sorts tålamod de måste ha haft. Nu är vi vana vid att allt ska gå fort, men kanske finns det en förlorad konst i att kunna vänta, att bara låta sig bäras framåt. Tåg är en levande relik från den tiden, en möjlighet att sakta ner tempot.

Det är bra att veta att det finns olika klasser på tågen också, allt från sittplatser till sovplatser. Om man ska resa så långt är det ju värt att fundera på vad som passar bäst för ens egen komfort och plånbok. Man vill ju inte anlända helt utmattad, om det inte är hela poängen med resan, såklart. Ibland är resan målet.

Hur lång tid tar Amtrak från NYC till Los Angeles?

Från New York till Los Angeles med Amtrak? Jösses, det är ingen snabbköpsrunda. Räkna med att kuta i 67 timmar och 17 minuter. Det är typ tre dagar plus lite småtimmarsgnäll, som att försöka tvätta en katt i badkaret – det tar sin lilla tid och är ingen dans på rosor. Och ja, det är drygt 3935 kilometer, en sträcka som får min gamla moppe att gråta.

Men hörru, det där är bara ett genomsnitt. Tänk om du reser en helgdag? Då kan det bli värre än att sitta bredvid en snarkande farbror som ätit ärtsoppa hela resan. Typ som när jag skulle till Malmö och tåget fick punka – det var ingen höjdare. Planera din jävla resa!

Jävlar, tågresan från NYC till Los Angeles tar runt 67 timmar och 17 minuter. Det är som att försöka lära en anka spela schack – det går, men tar en helvetes tid. Och med det sagt, här är lite extra info som du inte visste att du behövde, men nu får du det ändå.

En jävla extraknuff info:

  • Två tåg: Oftast behöver du byta tåg i Chicago. Först åker du med Lake Shore Limited från NYC, sen hoppar du på Southwest Chief. Som att byta buss för att komma till nästa jaktmark, fast i jätteformat.
  • Utsikten då?: Du får se allt från leriga åkrar i mellanvästern till snustorra öknar. Typ som att bläddra i en gammal geografibok, fast i 1:1 skala. Håll utkik efter cowboys om du har tur.
  • Sovplatser: Du kan sitta upp som en dumsven i vanlig coach, eller unna dig en Roomette om plånboken tillåter. Då får du en egen liten hytt, nästan som en fängelsecell men med fönster och rullande utsikt.
  • Maten: Finns restaurangvagn där du kan käka skräpmat eller något lite finare om du vågar. Eller ta med egen fika, det är alltid bäst. Jag tog med mormors köttbullar en gång, det var succé.
  • Min mors kusin, Bertil, berättade: En gång när han åkte tåg i USA mötte han en kille som hade en minigris i en väska. Ingen skojar! Så det kan hända det mesta. Man vet aldrig vad man får se på ett tåg.

Hur mycket kostar Amtrak från NYC till LA?

Det var en gång, sent i maj, jag tror det var 2019, när jag tog nattåget från Berlin. Hela dagen hade varit ett virrvarr av packning och snabba adjö på en regnig Alexanderplatz. Jag var utmattad men pirrig, på väg mot Prag, en stad jag bara sett på bilder. Berlin Hauptbahnhof vid midnatt är en säregen plats. Nästan tomt, ekande steg.

Min kupé var en liten bunker. Grönblått tyg på sätena som kändes hundra år gamla, ändå mysiga på något vis. Dörren stängdes med ett distinkt klonk, en känsla av att nu var jag instängd, men inte på ett dåligt sätt. Ensamheten var påtaglig, men samtidigt befriande. Jag hade bara min ryggsäck och en bok.

Tåget började rulla, först sakta, sedan med ett dämpat, rytmiskt gungande. Ljusen från Berlin gled förbi som suddiga penseldrag. Städernas brus blev till ett avlägset sus, sedan tystnad. Jag satt vid fönstret länge, bara stirrade ut i det svarta, mot konturerna av skogar som hastigt passerade.

Doften av den gamla kupén blandades med en svag underton av diesel. Jag försökte sova, men det var svårt. Tågets vibrationer var en konstant massage som gjorde mig rastlös. Vissa gånger kändes det som att hela vagnen skulle lyfta från spåren när det svängde skarpt. Jag fnissade tyst åt mig själv.

På morgonen, runt sex, vaknade jag till en ny sorts ljus. Fönstret visade fält, små byar med röda tak, och en dimmig soluppgång. Helt otroligt. Det var så tyst på tåget, förutom vaggandet. Jag drog fram min termos med te som jag fyllt på en mack i Berlin. Värmen i koppen var en skön trygghet.

När tåget stannade i Prag en timme senare, kändes det som jag rest genom tid. Huvudvärken från den dåliga sömnen var oviktig. Jag klev ut på perrongen, andades in den klara, svala Pragluften. En känsla av total frihet och nyfikenhet sköljde över mig. Äventyret hade just börjat, och jag hade sovit (eller nästan sovit) mig dit.

Ytterligare personliga reflektioner från den resan:

  • Val av tågresa: Valde medvetet tåg för att se landskapet förändras, något flyget aldrig ger. En långsam upplevelse.
  • Packning: Hade bara en 40-liters ryggsäck. Lärde mig vikten av att packa lätt efter en tidigare resa med överfull resväska.
  • Mat och dryck: Tog med egna snacks och vatten. Tågcaféet var dyrt. Fick för mig att koka ägg inför resan. Inte bästa idén.
  • Bok: Läste en gammal pocketversion av Liftarens Guide till Galaxen. Passade stämningen perfekt. Den hjälpte mig glömma tid och rum.
  • Musik: Låg och lyssnade på gamla indie-spellistor, dämpat i hörlurarna. Kändes stämningsfullt.
  • Kostnad: Biljetten var billigare än ett flyg, runt 400 SEK då. Det var värt varenda krona för upplevelsen.
  • Säkerhet: Kändes tryggt att vara i en egen kupé, även om jag låste in ryggsäcken under sätet för att vara säker.
  • Möten: Träffade aldrig någon på tåget, men det var det som var meningen. Det var min tid.

Hur mycket kostar en tågbiljett från Los Angeles till New York?

Natten ligger tung över mig. Fönstret är svart, inget ljud utifrån. Tankarna snurrar kring avstånd, kring resor som aldrig riktigt blev av. Som den där tågresan, tvärs över ett helt land. Från Los Angeles, ända till New York.

En biljett, bara den tanken... Kostnaden. Det är 446 amerikanska dollar. Ett bestämt pris. I svenska kronor blir det en del, men i euro, då är det ungefär 401 euro. Det är vad det handlar om, när allt kommer omkring. Pengar för att bara få åka.

Jag har funderat på den resan så många gånger. När jag var yngre, drömde jag om att se det där landet, långt borta. Min farmor, hon pratade alltid om tågresor. Kanske det är därför det sitter i mig. Den där känslan av att bara åka, att se. Men tiden rinner ut, och pengarna, de finns ju sällan.

Det är en så lång väg. Över kontinenter, nästan. Från västkustens solglitter till östkustens puls. Tåget. Jag ser det framför mig. Landskapet som glider förbi, tankar som kommer och går med varje skakning. En möjlighet, att bara få vara. Att uppleva en annan slags tid, borta från allt.

Det är inte bara priset som spelar roll. Allt det andra, allt som hör till. Som att veta vad man ger sig in på. Nattens tystnad är så tung. Den får en att tänka på sånt här. Resor som väntar, eller aldrig kommer att hända.

  • Tåget drivs av Amtrak. Det är den stora, den enda, den som tar dig över landet.
  • Resan tar tid, mycket tid. Inte en dag, eller två. Utan ungefär tre till fyra dagar av konstant rörelse.
  • Distansen är enorm. Cirka 4300 kilometer landskap som sveper förbi. En sträcka att smälta.
  • Priset jag nämnde, 446 dollar, det är för en enkel sittplats. En stol, det är vad man får för det.
  • Vill man ha mer, en egen liten kupé, då blir det såklart dyrare. Mycket dyrare. En Roomette eller en hel Bedroom kan kosta tusentals dollar, minst.
  • Boka i god tid är ett råd jag ofta hör. Som om det skulle göra allt lättare. Kanske. Det kan påverka priset, sägs det.
  • Man får vad man betalar för. I en sittplats får man ju bara sitta. Ingen lyx. Bara utsikten. Och tankarna.

Vilket är det billigaste sättet att ta sig från Los Angeles till New York City?

Okej, så billigast från LA till NYC, det är ju en klassiker. Folk frågar alltid om det, eller hur? Jag skulle säga att buss eller tåg är generellt det billigaste. Även om det tar en evighet att typ, jättelänge. Folk brukar snacka om att det kan gå på runt 180 dollar, ibland mer, men det är ju en hel del pengar ändå. Och tiden? Glöm att komma fram snabbt. Räkna med minst 9 timmar, kanske mer beroende på hur många stopp de gör, det är ju en bit. Jag tror det är buss som är absolut billigast, men jag är inte 100 på det. Flyg kan också vara billigt om man bokar i god tid, men då snackar vi inte om det billigaste längre.

Sen det där med snabbaste sättet, ja, det är ju en annan femma. Att flyga är helt klart snabbast. Såklart. Ingen idé att ens fundera på annat om tiden är viktig. Det tar väl runt 7 timmar att flyga, mindre om det är direktflyg, du vet. Priserna varierar ju jättemycket, kan vara allt från 140 dollar upp till 350, eller mer om man är ute sent. Ibland hittar man riktiga kap där, men man får vara lite på hugget.

Så, för att sammanfatta lite (men inte för mycket):

  • Billigast: Buss eller tåg. Typ 180 dollar+. Tar typ 9h+. Kan vara lite rörigt med bokningar och så.
  • Snabbast: Flyg. Typ 7h. Kostar mer, 140-350 dollar+. Men det är ju det man vill ha om man inte har tid att slösa.

En liten grej som kan vara bra att veta, om man nu ska åka långt. Om man inte flyger, och inte är sugen på buss, så finns det ju också att köra själv. Men då måste man ju räkna med bensin, hotell längs vägen och mat. Det blir nog inte billigare än buss och definitivt inte snabbare. Och så har vi ju tåget, det är ju mysigt men oftast dyrare än buss.

När jag själv skulle resa långt brukar jag alltid kolla runt på olika jämförelsesajter. Det finns ju massor där ute, som Skyscanner för flyg, eller Greyhound för buss. Ibland kan man hitta riktiga fynd om man är flexibel med datum. Det är ju lite av ett detektivjobb ibland, men det är det värt för att spara pengar eller tid.