Finns det skog på Irland?

Finns det skog på Irland? Sanningen om den gröna ön

Många förknippar ön med öppna gröna landskap och vidsträckta ängar snarare än djupa skogar. Att förstå hur finns det skog på irland har utvecklats hjälper dig att planera en fantastisk resa. Utforska de dolda skogsområdena på din nästa semester för att upptäcka en helt ny sida av resemålet.

Finns det skog på Irland idag?

Ja, det finns det skog på irland, men landet är ett av Europas minst skogbeklädda områden. Den irland skogsareal procent utgör idag cirka 11.6 procent av landets totala yta, vilket står i skarp kontrast till smeknamnet den gröna ön skog, där grönskan främst består av vidsträckta betesmarker och jordbrukslandskap.

När jag reste runt på den irländska landsbygden för några år sedan slogs jag av hur mycket skog har irland egentligen saknar. Man förväntar sig djupa, mystiska skogar bakom varje kulle, men möts istället av oändliga rader med stengärdesgårdar och fårhagar. Det är vackert - absolut - men landskapet är nästan helt naket på träd. Det tog mig flera dagar att inse att det jag trodde var skogspartier på avstånd ofta bara var breda, vilda häckar som växte längs vägkanterna.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Med tanke på landets irland natur och skog hamnar Irland i bottenskiktet tillsammans med länder som Nederländerna och Malta. Den absoluta majoriteten av de irländska skogarna, närmare bestämt 69.4 procent, består dessutom av barrträd. Det handlar i hög grad om planterad sitkagran, en snabbväxande art som introducerats från Nordamerika för den kommersiella timmerindustrins skull.

Historien bakom den försvunna irländska skogen

Frågan om varför skogen försvann har ett komplext historiskt svar som sträcker sig över tusentals år av mänsklig aktivitet. Efter den senaste istiden var Irland en vild och skogsklädd ö där upp till 80 procent av landytan täcktes av tät urskog, dominerad av ek, björk, hassel och ask.

Avskogningen började i mindre skala redan under stenåldern och bronsåldern när de första bönderna röjde mark för bete och svedjebruk. Den verkligt aggressiva skoveln kom dock mycket senare. Under 1500- och 1600-talen, under det engelska styret, inleddes storskaliga avverkningar. Den irländska eken var extremt eftertraktad och skövlades systematiskt för att bygga den brittiska flottans krigsskepp, tunnor till exportindustrin samt för att utvinna träkol till järnbruk.

Kring år 1925 nådde krisen sitt absoluta bottenläge. Då återstod endast 1 procent av Irlands ursprungliga skogstäcke. Landet var i princip helt dammsuget på skogsmiljöer. Även om massiva statliga och privata planteringsprogram under de senaste årtiondena har lyckats fyrdubbla skogsarealen, så är vägen tillbaka otroligt lång. Men det finns en hake som de flesta missar - och den handlar om skillnaden mellan en timmeråker och en levande naturskog.

Den irländska regnskogen - fragment av paradiset

Här kommer den verkliga vändpunkten: mitt i all denna monokultur av gran gömmer sig något helt unikt. Irland har nämligen kvar små, isolerade spillror av sin ursprungliga atlantiska tempererade regnskog. Idag utgör dessa äkta, naturliga lövskogar mindre än 2 procent av landets yta, men de är biologiska skattkammare.

När man kliver in i en sådan skog - som i Killarney National Park i sydvästra Irland - förändras allt. Det är som att stiga rakt in i en saga. Luften är fuktig, tung och doftar av mossa och uråldrig mylla. Stammarna på de gamla knasiga ekarna är så täckta av sällsynta mossor, lavar och ormbunkar att barken knappt syns. Det är en total sensorisk upplevelse. Mina ögon sved av den intensiva fuktigheten och marken kändes som en mjuk, fjädrande svamp under kängorna. Det var här jag förstod vad Irland en gång var.

Dessa regnskogsfragment har överlevt i svårtillgängliga dalar, raviner eller på gamla adelsgods där terrängen gjort storskaligt jordbruk omöjligt. De hotas dock ständigt av invasiva arter som jätterhododendron och lagerhägg, som sprider sig aggressivt och kväver det naturliga undervegetationsskiktet.

Jämförelse: Skogsmiljön på Irland kontra Sverige

Irland

• Planterad sitkagran dominerar stort; ursprungliga rester av ek, björk och hassel
• Cirka 11.6 procent av landytan, vilket är bland de lägsta siffrorna i hela Europa
• Mycket ung skog där hela 70 procent av trädbeståndet är under 30 år gammalt
• Fragmenterad kommersiell barrskog samt isolerade fickor av atlantisk regnskog

Sverige (⭐ Skogsrik referens)

• Naturligt hemmahörande tall och gran dominerar, med inslag av björk och andra lövträd
• Närmare 68.7 procent av landytan, vilket gör det till ett av EU:s mest skogstäckta länder
• Betydligt mer varierad åldersfördelning med allt från nyplanteringar till hundraåriga bestånd
• Boreala barrskogar (taiga) som sträcker sig sammanhängande över enorma geografiska områden

Hùngs kamp mot byråkrati och ogräs i grevskapet Leitrim

Hùng, en 42-årig landskapsarkitekt ursprungligen från Hanoi men bosatt i det regniga grevskapet Leitrim på Irland sedan tio år, ville förvandla en utmärglad tre hektar stor fårhage till en levande, inhemsk lövskog. Han var frustrerad över de oändliga, mörka plantagerna av sitkagran som han ansåg förstörde den biologiska mångfalden.

Hans första försök blev ett hårt slag mot plånboken. Han planterade över tusen små plantor av ek och ask utan tillräckligt skydd. Inom loppet av en vinter slet den hårda irländska fukten, kombinerat med att vilda harar och grannens förrymda får tuggade i sig varenda mjuk knopp, sönder nästan hela hans investering.

Hùng var nära att ge upp, utmattad av att rensa bort kvävande björnbärssnår i hällregn med värkande rygg. Genombrottet kom när han insåg att han behövde arbeta med naturen, inte mot den. Han ansökte om statliga stöd för inhemska skogsbiotoper, satte upp rejäla vilthägn och planterade pionjärarter som al och björk för att skapa ett skyddande mikroklimat.

Idag, fem år senare, har hans lilla skog etablerat sig väl med en överlevnadsgrad på 85 procent. Området sjuder nu av liv från insekter och fåglar, och Hùng har bevisat för sina skeptiska grannbönder att det går att återställa Irlands gröna lungor utan att förlita sig på kommersiell gran.