Är Filippinerna billigare än Thailand?

8 månader sedan 51 visningar

Prisskillnaden mellan Thailand och Filippinerna är minimal.Thailand kan upplevas ge ett något bättre värde för pengarna.Valet beror på dina prioriteringar.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Är Filippinerna billigare resa än Thailand?

Folk frågar mig ofta det där. Thailand eller Filippinerna, vad är billigast. För mig är det inte ens en tävling. Thailand vinner. Inte för att varje enskild sak är billigare, det handlar om helheten, värdet du får. Det är en känsla.

Jag var i Chiang Mai i november 2023. En stor skål med den godaste Khao Soi jag ätit, direkt från ett gatukök vid North Gate. Kostade mig 50 baht. Alltså typ 15 kronor. Allt var så enkelt, så tillgängligt. Du får så mycket för så lite.

Sen Filippinerna. Palawan i februari 2024. Vackert, absolut. Men logistiken... den kostar. En standard island hopping-tur i El Nido gick på 1500 pesos, plus diverse miljöavgifter. Maten på restaurangerna var dyrare och, ärligt talat, inte i närheten av den thailändska. Det kändes som att man konstant betalade för att ens kunna ta sig nånstans.

Det är i infrastrukturen det sitter. I Thailand kan du hyra en moppe för en spottstyver och bara dra. Allt funkar. I Filippinerna är du mer beroende av dyra transporter mellan öar och arrangerade turer. Pengarna rinner iväg på ett helt annat sätt, på saker som inte ens känns som en upplevelse.

Är Filippinerna billigare än Thailand för resor? Thailand är generellt billigare och ger ofta mer värde för pengarna jämfört med Filippinerna.

Så för mig handlar det inte bara om siffrorna på kvittot. Det handlar om friheten och enkelheten, och där är Thailand helt överlägset. Det gör resan billigare i slutändan, både för plånboken och för själen.

Är det billigt att leva i Filippinerna?

Jösses, Filippinerna. Tanken bara snurrar. Alltså, flygresan dit, den är ju en kostnad i sig själv, haha. Men sen, när man väl landar... värmen slår emot en direkt. Känner doften av avgaser och jasmin, typ. Vart ska man bo? Är det inte lite risky att bara hitta nåt på plats?

Boende är det stora frågetecknet. Vill ju ha nåt fräscht men ändå billigt. En studio? Eller en liten lägenhet? Tänker på alla skräckhistorier om dåliga hyresvärdar. Men priserna! En trerummare i Manila för typ 5000 SEK, det är ju galet billigt jämfört med hemma. Fast då är det säkert inte i de finaste kvarteren, eller hur?

Mat, alltså maten. Den är löjligt billig. Gatumat för en tia, en hel middag för typ trettio spänn. Kan man äta det varje dag? Blir man inte sjuk? Måste ju handla i mataffärerna också. Färsk frukt, grönsaker... det är säkert dyrare än gatumat men ändå en bråkdel av vad Ica tar. Kommer jag sakna svenskt pålägg?

Transporter. Åh herregud. Jeepneys, det är ju en upplevelse i sig! Och Grab, liksom Uber fast där, funkar ju skitbra. Och är superbilligt. Man åker ju taxi för en hundring där man hemma hade fått betala femhundra. Det är sånt som gör att man tänker: livet här är en helt annan budget.

Men sen kommer ju det andra. Sjukvård? Vad händer om man blir allvarligt sjuk? Försäkring är ett måste, men räcker det? Eller måste man åka hem då? Tanken på att inte ha svensk sjukvård i ryggen är lite skrämmande, faktiskt. Man tänker ju inte på det hemma.

Sen är det ju det här med el. Ac:n går ju nonstop. Elkostnaderna kan skena iväg, det har jag hört. Vatten är väl inte lika dyrt? Men internet, måste ha snabbt internet ju. Kanske inte lika stabilt som hemma men priset är ju lägre. Så många småutgifter som läggs på varandra.

Visumkrångel? Vill ju stanna länge, inte bara trettio dagar. Blir det en massa pappersarbete, och kostar det? Sånt där tar ju energi. Man vill ju bara kunna leva, inte sitta och fylla i blanketter. Vad är nästa steg efter visumet? Typ, ett "retiree visa"? Är jag ens redo för det?

Nöjen är också billigt. Öl för en tia, drinkar för tjugo. Bio, gym, utflykter. Att åka till Boracay för en weekend, det är ju inget som kostar skjortan direkt. Men om man vill ha europeisk standard på allting, då blir det dyrare, eller hur? Måste välja.

Vad händer om jag inte kan arbeta? Lever jag bara på besparingar? Det känns ju inte hållbart i längden. Eller kan man jobba på distans? Måste ha ett visum som tillåter det. Det är ju en viktig del i kalkylen. Eller så är det bara att acceptera att man lever på en annan nivå.

Är det verkligen billigt? Eller är det bara billigare? Det är ju skillnad. Sverige är ju svindyrt, så nästan vad som helst känns billigt i jämförelse. Men om man vill ha samma standard, då är det inte så billigt kanske. Men man kan anpassa sig. Och då blir det definitivt billigare. Det är klart.

Kort info:

Levnadskostnaderna i Filippinerna är betydligt lägre för svenskar jämfört med Sverige.
Boende: Hyror är generellt sett 50-80% lägre än i svenska storstäder. En modern lägenhet med en sovrum i centrala Manila kostar cirka 4 000 – 8 000 SEK/månad (2024).
Mat: Matvaror och restaurangbesök är avsevärt billigare. En enkel måltid på restaurang kostar 30-70 SEK, och gatumat är billigare än så. Livsmedelspriser är cirka 60-70% lägre än i Sverige.
Transport: Lokala transporter (jeepneys, bussar, Grab) är mycket prisvärda. En kort Grab-resa i stad kostar ofta under 50 SEK.
Nöjen och Fritid: Biobesök, gymmedlemskap och fritidsaktiviteter har generellt lägre priser än i Sverige.
Utmaningar: Höga elkostnader vid flitigt användande av AC, samt behov av privat sjukvårdsförsäkring är viktiga aspekter att beakta. Visumkrav och processer måste följas noggrant.

Är Filippinerna ett rikt eller fattigt land?

Att kalla ett land "rikt" eller "fattigt" är som att beskriva en måltid med bara två smaker. Verkligheten är mer som min komplicerade relation till koriander. Filippinerna är ett lägre medelinkomstland. Enligt Världsbankens klassificering 2023/2024 är detta den näst lägsta av fyra inkomstnivåer. Tänk dig en trappa, och de står en bit upp från botten, men definitivt inte på översta planet.

Det är inte en plats för den som förväntar sig lyx på varje hörn, men inte heller en ren misär. Lite som när jag bokade hotell senast. Mellanklass, med några charmiga skavanker. Deras bruttonationalinkomst (BNI) per capita ligger under den övre medelinkomstgränsen, men över låginkomstgränsen. En ständig balansgång, som att jonglera ananas på en gungbräda.

För att ge lite kött på benen – och för att bevisa att jag faktiskt inte bara pratar strunt om ananas:

BNI per capita (atlasmetoden) för Filippinerna är 3 950 USD för 2023. Gränsen för lägre medelinkomstländer är mellan 1 136 USD och 4 465 USD.
Detta placerar dem tryggt i mitten av den kategorin. Inte rikast, inte fattigast. Lite som att sitta i mitten av bussen – du kommer dit du ska, men får sällan bästa utsikten.
Huvudsakliga drivkrafter för ekonomin inkluderar tjänstesektorn (särskilt BPO, Business Process Outsourcing), remitteringar från utlandsfilippiner och, ja, turism. Det är en riktig cocktail av inkomstkällor!
Trots en generellt god tillväxt under åren, brottas landet med utmaningar som ojämlikhet, infrastrukturbrister och sårbarhet för klimatförändringar. Ingen ekonomisk dans är utan sina snedsteg, upprepar jag mig för säkerhets skull.
På min senaste resa dit (jag, den evige globetrottern som alltid hamnar i mellanklassen), märkte jag hur mycket utveckling som faktiskt sker, trots de där skavankerna. Folk är otroligt påhittiga.

Hur mycket lön för att bo bekvämt i Filippinerna?

Överlevnadskostnad Filippinerna: Minimalt behov

NCR: Familj om fem, P25 000/månad. Grundläggande, inte lyx.

Utanför NCR: Lägre pris, men ändå utmaning.

Nationellt snitt: P18 423. Klyftan är reell.

Mat: Kärnan i budgeten. Varje peso räknas.
Boende: Enkelt, funktionellt. Inte utrymme för extra.
Vatten/El: Ständig utgift. Värdefullast på platser med knappa resurser.

Bakgrundsdata:

Poverty Threshold: En officiell siffra som definierar fattigdom. Den varierar beroende på region och hushållsstorlek. Målet är att ligga ovanför denna gräns.
Inflation: En faktor som ständigt urholkar köpkraften. Siffror kan snabbt bli inaktuella. Priser på basvaror dikterar levnadskostnaden mer än genomsnittslöner.
Lönestruktur: Stora skillnader mellan sektorer och anställningsformer. Oformella sektorn dominerar. Därför kan officiella lönestatistik vara missvisande för många.
Utbildningsnivå: Kopplad till inkomstpotential. Högre utbildning innebär ofta högre lön, men inte garanterat.
Hälsovård: Basala behov inkluderar tillgång till grundläggande sjukvård. Kostnader kan snabbt bli ohanterliga utan försäkring eller statligt stöd.
Transport: Daglig pendling för arbete är en nödvändighet. Kostnaden varierar stort beroende på avstånd och transportmedel.
Personlig erfarenhet: T.ex. 2022 hade en ensamstående person P10-12 000 i Manila. Räckte till hyra (billigaste), mat och lite transport. Knappt.

Hur säkert är det att resa till Filippinerna?

Säkerheten i filipinerna? Jodå, det är väl ungefär lika säkert som att cykla utan hjälm på E4:an i rusningstrafik. Det kan gå bra, men det kan också gå käpprätt åt helvete.

Håll i dina prylar som en snål smålänning. Alltså, när du står packad som en surströmming i en jeepney eller på ett marknadstorg, är din plånbok och mobil hett villebråd. Ficktjuvarna där är snabbare än en kobra på tjack. Det är deras hemmaplan, du är bara en vilsen turist med dyra grejer.

Min polare Börje trodde han var smart och hade plånboken i framfickan. Den försvann ändå. Han kom hem med en solbränna och en dyr lärdom.

Undvik södra delarna om du inte har en dödslängtan. Ställen som Mindanao och Suluöarna är inte direkt Liseberg. Där leker de inte med vattenpistoler. Att bli kidnappad av någon skäggig typ i en djungel är en dålig start på semestern. De är inte intresserade av ditt sällskap, de vill ha löjligt mycket pengar.