Hur uttalas oregano?

Alltså, oregano... det där ordet, det snurrar liksom i huvudet på mig ibland. /orega:no/, det är så jag säger det. Det känns liksom... rätt. Men så hör jag andra säga /ore:gano/ och då börjar jag tvivla. Är det jag som har fel? Eller är det, som med så mycket annat här i världen, helt enkelt bara olika? Vem bestämmer egentligen? Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur man säger det, bara man förstår varandra. Eller hur? Tänk om vi alla bara kunde slappna av lite mer...

Förresten, visste ni att oregano också kallas kungsmynta? Så himla mycket finare! Det låter ju nästan... kungligt! Jag tänker på mormors trädgård, hur hon stod där i sommarsolen, med sina jordiga händer och plockade kungsmynta till pastasåsen. Den doften! Magiskt. Varför använder vi inte det ordet oftare, kungsmynta? Det är ju som balsam för själen, bara ordet i sig. Jag ska i alla fall börja säga det mer. Kungsmynta. Det smakar liksom... mer. Kanske bara inbillning, men ändå.

Och vem bryr sig egentligen om uttalet, när man kan drömma sig bort till mormors kök? Det är ju det som är grejen med matlagning, eller hur? Minnen, dofter, känslor… Allt blandas ihop till en enda, underbar röra. Precis som livet självt, lite stökigt och oplanerat, men ändå... perfekt. Eller, ja, nästan i alla fall.