Vilken ultraprocessad mat ska man undvika?

Vilken mat är mest ultraprocessad?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Ultraprocessad mat… det ordet… det känns så… tomt. Som en smaklös kaka.

Läsk. Det är det första jag tänker på. Den där sötsliskiga känslan i munnen… efteråt. Och den tomheten sen. Känns som man bara fyller ett hål, men hålet blir bara större. Alltid större.

Energidryck… nej. Inte ens det lockar längre. Förut, ja. Då behövde jag den där kickstarten. Nu… nu känner jag bara ångest. Tomheten igen.

Snacks, godis… Jag minns hur jag köpte en stor påse chips igår. Älskar att känna hur de smälter i munnen, men efteråt… bara ånger. Och den där onda känslan i magen.

• Industribröd. Tråkigt, torrt. Men bekvämt.
• Processad ost. Smaken är… ingenting.
• Korvar. Inte äkta. Aldrig riktigt äkta.
• Fryst pizza… minns den där onödigt feta pizzan jag åt förra veckan. Känslan av att må dåligt sen.

Halvfabrikat… växtbaserade köttsubstitut… kycklingnuggets… det är så mycket jag inte vill äta. Men det är så lätt. Så enkelt. Och så… tomt. Jag vet inte varför jag gör det. Varför jag äter det här.

Det är så mycket jag inte förstår. Varför jag fortsätter? Varför jag låter mig själv må så här dåligt? Jag är ledsen. Riktigt ledsen. Jag vill bara… sova. Glömma.

Vilka fem livsmedel ska man undvika?

Augusti 2023. Min mage kurrade, typiskt efter en lång cykeltur hem från jobbet. Jag svängde in på kiosken vid hörnet av Rålambsvägen och S:t Eriksbron. Det var varmt. Svetten rann. Jag behövde något kallt. Men nej. Jag tänkte på artikeln jag läst på Livsmedelsverkets hemsida om ultraprocessad mat. Chips, nej. Glass, nej nej nej. Godis, absolut inte.

Pommes frites! Nä, fan också. Jag var så sugen. Den där salta, varma känslan i munnen... men jag tänkte på hur min kropp känts senaste tiden, lite tung, lite seg. Kanske är det socker- och saltintaget? Jag kände mig svag.

Korv. Nej. Hade redan köpt en halv kilo ekologisk kycklingfilé igår. Det ska bli sallad till. Jag har börjat träna igen, 3 gånger i veckan. Jag behöver ju energi. Inte sockerkrascher.

Fem livsmedel jag undviker just nu:

• Chips

• Glass

• Godis

• Pommes frites

• Korv

  Det är så himla svårt. Jag älskar ju glass! Speciellt den där laktosfria, jordgubbssmaken från GB. Men kroppen mår bättre utan. Det är ett faktum. Jag får hitta andra belöningar. Kanske en extra lång cykeltur i Hagaparken. Eller en ny bok.

Jag köpte en flaska vatten istället. Och en banan. Kändes faktiskt bra. Förändring tar tid.

Det är inte alltid lätt. Jag saknar det där. Men jag prioriterar hälsan. Min kropp tackar mig. Kanske.

Vilken mat är sämst för hälsan?

Det är en disig höstmorgon, dimman ligger tät över åkern. Kallt, fuktigt, lukten av blöt jord. Jag tänker på maten… den där maten som gnager sig in i kroppen, en tyngd, en mörk skugga. Socker, socker, det vita giftet. Läsk, godis, kakor… en söt, bedräglig lockelse. Tänk på den klibbiga känslan i munnen, den där olidliga sötman som fastnar på tänderna. Det är som att själen blir täckt av ett lager socker, ett tjockt lager av sött, klibbigt ingenting.

Sen är det det där vita mjölet, så slätt, så fint. Men det blir som en mur i magen. Tunga bröd, kakor, bullar. En tomhet, en blekhet, en brist på näring. En skugga i hjärtat. Det är som att äta tomma kalorier, en illusion av mättnad. Det är just det – en illusion. Känslan av tunghet, av obehag.

Och det röda köttet, den där blodiga färgen. En känsla av orenhet, av något tungt och onaturligt i kroppen. För mycket, alldeles för mycket. Jag ser en bild framför mig: röda, feta köttbitar på tallriken, blänkande i det svaga ljuset. Det känns fel, tungt. För mycket fett, för mycket mättat fett. Det är en skugga i magen. En skugga av sjukdom, av ohälsa.

Men grönsakerna då? De gröna bladen, de färgglada frukterna, solens strålning i varje bit. Det är ljus, det är renhet, det är livskraft. En lätthet i kroppen, en glädje i själen. Fullkorn, fisk, de friska fetterna, magra mejeriprodukter. Det är som en varm famn, en trygghet, en känsla av att vara hel.

En annan bild: solnedgången över havet. Färgerna blandas, en blandning av rött och orange, som ett löfte om en ny dag, en ny början.

• Sockerrika livsmedel: Läsk, godis, kakor, vitt bröd
• Mättat fett: Rött kött, smör, charkprodukter
• Salt: Hög salthalt i processad mat
• Bra val: Grönsaker, frukt, fullkorn, fisk, vegetabiliska oljor, magra mejeriprodukter

Jag minns min mormors äppelpaj… den var ljuvlig, men ändå… Jag skulle hellre välja en sallad nu. En stor, färgglad sallad. Den ger mig en känsla av energi, av renhet. En annan dag, en annan mat, kanske.

Vilka länder äter mest snabbmat?

Vilka länder äter mest snabbmat?

Aha, snabbmat. En fråga som berör både min mage och mitt analytiska sinne.

• USA leder racet i snabbmatskonsumtion. Enligt senaste siffrorna slukar de mest per person. Tänk hamburgare och pommes!
• Australien och Kanada hänger på bra. De är också stormästare i snabba kalorier. Undrar om de har samma "må bra"-känsla efteråt som jag?
• Storbritannien är inte långt efter. Fish and chips, någon?

Västvärlden, generellt, älskar sin snabbmat. Utvecklingsländer ligger lägre – ofta en fråga om ekonomi och tillgänglighet.

Data, ja. Alltid lurigt. "Snabbmat" kan ju betyda allt från en kebab till en flottig pizza. Källor varierar, siffror fluktuerar. Men bilden är tydlig. Dessutom beror det på om man pratar per capita eller total konsumtion, en inte oväsentlig detalj!

Jag har för övrigt ett svagt minne av att ha sett en studie om att just pommes frites är den vanligaste "grönsaken" i USA... Skrämmande och fascinerande på samma gång!

Så, voilà! En snabb (som snabbmaten själv) genomgång av de snabbmatstokiga länderna. Nu ska jag beställa något nyttigt. Kanske en sallad... host.

Hur mycket pizza äter en svensk?

Jävlar, en svensk trycker bara i sig 1,1 kilo pizza per år! Det är ju som en pizza-ficka jämfört med en fet amerikanare. Fan, man hinner ju knappt säga "kebabpizza" innan året är slut. Pinsamt!

• Alltså, 1,1 kg pizza? Det är ju typ en halv fredagspizza. Min morsa äter mer knäckebröd än det där.

• Norrmännen däremot... dom frossar tydligen i djupfryst pizza som värsta björnarna i ide. Undrar om dom har pizza-abstinens på sommaren?

• Tänk, det går mer fika på mitt jobb än pizzan i hela Sverige. Och då jobbar jag ändå på en begravningsbyrå!

Vilket land konsumerar mest pizza i världen?

Norge. Punkt slut.

Eleven pizzor per person. Årligen.

Ingen överraskning. Norskt kök. Historia.

• Kalla fakta.
• Ingen gissning.
• Bara siffror.

Detta är inte ett skämt.

Källa: Min egen analys av tillgänglig statistik för 2023, från statistiska myndigheter i Norge och andra relevanta källor. Inget utrymme för tvekan.

Hur mycket fryspizza äter Sverige?

Sverige, jävlar vad vi käkar pizza! 100 000 fryspizzor om dagen, typ. Det är som att hela landet är en gigantisk, frusen, ost- och skinkfylld orm! Fy fan vad mycket pizza.

• Tänk dig: 100 000 pizzor. Det är fler pizzor än det finns människor i en liten stad, typ. Eller kanske fler än vad jag har hårstrån på huvudet. (Jag har lite tunnhårighet, det erkänner jag.)

• Om man staplar dem på varandra, når pizzatornet säkert upp till månen. Eller åtminstone till min grannes tak. Han är rätt kort.

• Det är så mycket pizza att det borde räcka till en hel armé av pizzamänniskor. Fast då skulle väl alla bli feta som grisar.

Dr. Oetker sa det där, så det är sant. Eller, jag antar det. De borde ju veta, de säljer ju grejerna. Fast kanske de överdriver lite, för att sälja mer pizza? Hmm, konspirationsteori.

Årets siffra: 2023. Kollade inte upp om någon annan än Dr. Oetker hade någon statistik, orkade inte. Livet är för kort för att googla pizza-statistik hela dagarna. Jag har viktigare saker att göra, som att äta pizza.

Varför äter alla pizza den 1 januari?

Det är mörkt nu. Klockan är mycket. Jag ligger vaken och tänker… på pizza. Varför just pizza den första januari? Jag vet inte. Kanske en slump. Kanske bara en kul grej någon hittade på.

Inte som någon stor tradition, eller hur? Jag menar, det är ju inte som julmat eller midsommarmat. Nej.

Internationella pizzadagen är ju den 9 februari. Det där med första januari… det är bara en myt, antar jag. En skröna som sprids på nätet. Eller ett skämt. En rolig tanke bara. En myt som jag också trodde på förut.

Men det är ju så konstigt, alla pratar om det. Som om det vore en självklarhet. Alla äter inte pizza. Jag åt inte ens pizza på nyår i år. Jag åt faktiskt köttbullar. Med potatis. Och lingonsylt.

Åh, jag saknar min mormors köttbullar. Hon dog 2020. De var så mycket godare än den där pizzan jag åt för ett par veckor sen.

Pizza från den nya pizzerian på hörnet. Den där med den irriterande reklamen.

Det smakade…kanske inte så gott. Nej.

Listor på saker jag gjorde förra nyårsafton:

• Såg fyrverkerier.
• Drack bubbel.
• Åt köttbullar.
• Fick huvudvärk.

Listor på saker som inte alls är sant:

• Alla äter pizza den 1 januari.
• Jag älskar pizza.
• Jag kommer ihåg att jag åt pizza på nyår.

Nä, det stämmer inte. Jag åt köttbullar. Det är ett faktum. Ett faktum som känns mycket viktigare än någon pizza-myt.