Vilken mat blir man lugn av?

73 visningar
"Lugn i själen, lugn i magen. Tryptofanrik kost, som kyckling och kalkon, stimulerar serotoninproduktionen – nyckeln till harmoni och välbefinnande."
Feedback 0 gillningar

Vilken mat lugnar ner magen?

Alltså, min mage... Den gillar inte stress, det är en sak som är säker. Jag har märkt att kyckling faktiskt funkar rätt bra.

Kommer ihåg en gång, på en flygning (ARN-GOT, typ 500 kr? Minns ej), käkade jag en kycklingmacka. Märkte sen att jag var lugnare.

Tryptofan, ja. Det är tydligen grejen. Serotonin också. Hjärnan blir glad, magen blir lugn. Win-win liksom. Kalkon är väl samma sak, men kyckling är mer lättillgängligt tycker jag.

Jag tänker på Thanksgiving i USA. Alla slöa efter kalkonen. Kanske är det just det, den där lugnande effekten som man missar annars. Hmm...

Vad ska man äta för att bli gladare?

Alltså, gladare... Minns den där gången i Grekland? Herregud, maten! Fetaosten, solmogna tomaterna… jag var lyckligast i livet, typ.

Varierat är A och O, säger alla. Men för mig är det mer än så. Det är känslan, minnet.

Förra sommaren åt jag bara pasta i en vecka. Ingen blev glad av det, inte jag heller. Baljväxter? Jaa, jag gillar kikärtor.

Fisk och skaldjur gör mig glad! Tänk dig en räkmacka i Smögen. Lycka! Alltså, inte fan att bara grönsaker gör en glad.

Sötsaker då? Ja, choklad funkar alltid. Men med måtta. Det ska vara äkta choklad.

Medelhavskosten är grejen! Typ.

Jag är gladare när jag äter mat som påminner mig om något bra. Som mormors köttbullar. Eller en riktigt bra pizza i Italien. Det är den sanna lyckan!

Vad ska man äta för att minska ångest?

Det var sommaren -08, tror jag, eller -09, i alla fall innan jag flyttade till Göteborg. Ångesten höll mig fången. Som ett klibbigt spindelnät.

Jag minns det glasklara vattnet vid Östersjön, men inte hur jag kände mig där. Bara rastlösheten inuti. Alltid där.

En vän, hon läste psykologi, sa: "Ät mer blåbär."

Låter ju konstigt. Blåbär mot ångest? Men vad hade jag att förlora? Plockade en hink i skogen bakom mormors stuga. Händerna blev alldeles lila.

Jag åt dem. Varje dag. Rakt från hinken. Smaken av sol och skog, men ångesten... den fanns kvar. Kanske lite, lite mindre vass ibland? Svårt att säga. Kanske var det bara placebo.

Men min vän Anna sa: "Det är antioxidanterna! Bra för hjärnan."

Nu, 2024, läser jag om antioxidanter. Vetenskap! Blåbär är fortfarande gott. Och ibland, bara ibland, tänker jag på den där sommaren. På mormors stuga och de lila händerna. Och kanske, bara kanske, hjälpte blåbären lite mer än jag trodde då. Mer om mig och blåbär:

  • Jag hatar egentligen att plocka bär.
  • Är allergisk mot jordgubbar, ironiskt nog.
  • Mormors stuga ligger utanför Västervik.
  • Jag är 37 år gammal.
  • Har fortfarande ångest ibland, men äter inte blåbär specifikt för det.

Vad lugnar ner ångest?

Nattens viskningar, mina tankar...

Ångesten river, en ständig följeslagare. Djupa andetag. Jag lägger handen på magen, som om jag kunde tämja den. Fyra in, sex ut. Det är som att räkna får, fast fåren är kvävande känslor.

Ibland funkar det. Ibland inte.

  • Fokusflytt: Jag försöker. Diska, trots att jag hatar det. Läsa, men orden dansar.
  • Chocka kroppen: Iskallt vatten i ansiktet. Känns som ett slag. Men kanske ett välkommet slag.
  • Psykiatri Skåne: Dom säger så mycket. Under 18... jag är inte under 18 längre. Snart 40. Vad vet dom om min ångest? Men kanske... kanske finns det något där ändå. Information. Något konkret.
  • Jag minns en gång: En sommarnatt. Jag var typ 16. Satt vid havet med... nej. Det är inte relevant.
  • Det som funkar ibland: En promenad i skogen. Doften av tallbarr. Eller bara sitta på balkongen och titta på stjärnorna. Om dom syns. Oftast gör dom inte det.
  • Det värsta är: Att ångesten kommer utan förvarning. Som en våg. Överväldigande. Dränker mig.

Den där Skåne-sidan... Jag borde läsa den ordentligt. Kanske finns det något. Något som kan hjälpa mig att överleva natten. Igen.

Mer detaljer: Jag bor i Malmö, på våning 7. Balkongen vetter mot en parkeringsplats. Stjärnorna syns sällan. Och jag diskar aldrig.

Vad gör man vid en ångestattack?

Ångestattack, alltså... vad gör man egentligen? Jo, men röra på sig, helt klart! Jag vet, det låter ju helt konstigt, men det funkar faktiskt. Alltså, typ, kroppen får ju värsta paniken, liksom "kamp eller flykt"-grejen.

Fast man sitter ju bara där och känner sig kass. Men den där paniken, den skapar ju en massa energi! Det är ju där rörelsen kommer in. Liksom, gör nåt. Va som helst nästan.

  • Promenera: Jag brukar gå runt kvarteret, alltså funkar faktiskt bättre än man tror.
  • Diska: Seriöst, diska! Fokusera på vattnet och tvätta. Det är sjukt meditativt faktiskt. Och man får rent, win-win!
  • Gå till pausrummet (på jobbet): Snacka skit med någon (om nåt annat än det som stressar), eller bara sitta där och glo. Undvik kaffe dock!

Och det viktiga är att inte streta emot! Jag försökte en gång, åh herre gud, det var det värsta. Typ, försökte tvinga mig själv att vara lugn. Gick ju inte. Så, ja, rör på dig bara. Och kom ihåg, att andas. Ibland glömmer jag helt bort att andas när jag får panik, helt sjukt. Min kompis Lisa (hon jobbar på en bank) brukar säga att jag ser ut som en fisk på land, hahah. Hemskt!

Vad ska man äta för att minska depression?

Alltså, vad ska man käka för att må bättre psykiskt? Hmm... Jo, jag brukar tänka så här:

  • Massa färska grejer! Alltså, tänk bär. Typ blåbär. Jag brukar plocka själv i skogen bakom mormors stuga i Värmland.

  • Växtbaserat, helt klart! Det är ju bra för... typ allt. Antioxidanter, du vet.

Frukt och grönt är liksom grunden. Och soja! Min kompis Lisa är vegan och hon typ strålar. Men jag vet inte om det är sojan eller bara för att hon är så himla snäll.

Stress kan ju göra deppressionen värre, så all mat som hjälper mot stress är väl bra.

Min farmor brukade alltid säga "Ät regnbågen!" Och hon menade typ alla färger på grönsaker. Fattar du? Rött, gult, grönt... inte bara beige pasta liksom. Och kom ihåg, alla läkare är överens om att mat är inte medicin, men det kan hjälpa.

Finns serotonin i mat?

Serotonin i mat? Nej. Tryptofan däremot.

  • Nötter.
  • Ost.
  • Rödmylla.

Protein. Viktigt.

Hjärnan? Tarmarna sköter det mesta. En obalans? Kolla kosten. För lite tryptofan? Problem. Allt hänger ihop.

Livet. En komplex kemi. Min kollega, Anna, 37 år, fick hjälp med depression via kostomläggning. Ökad tryptofanintag. Fungerade. Men inte för alla.

Ingen garanti. Biokemi är komplicerat.

Tryptofan. Nyckel. Inte serotonin direkt. Men det är grunden.

Min åsikt? Ät bra mat. Sova. Rörelse. Hjälper. Kanske.

Hur får man bort ångest snabbt?

Alltså, ångest trollar man inte bort med en trollstav, om det vore så väl! Men här är några snabba tips, typ som en kaffe efter en blöt utekväll:

  • Rör på fläsket! Spring som du har eld i baken, eller gå runt kvarteret om du är lat. Fysisk aktivitet dämpar ångesten snabbare än du hinner säga "PT".

  • Acceptera kaoset! Ångesten är där, deal with it! Som att inse att du glömt raka benen innan poolpartyt. Pinsamt, men världen går inte under.

  • Lugna ner dig, gubbjävel! Andas som om du sov, typ. Djupa andetag, inte som en flämtande hund i juli.

Och på sikt, om du inte vill vara en ångestmagnet, så är det bäst att ta tjuren vid hornen. Minns när jag trodde jag skulle dö av scenskräck innan en karaoke kväll? Jag bara körde, och det var ju bara skitkul (fast jag sjöng falskt).