Varför ska degspadet vara 37 grader?

Varför 37 grader, liksom? Det där med degspadet, det är ju en hel vetenskap, eller hur? Jag är en riktig nördig bakare, jag erkänner det. 37 grader – det är liksom min magiska gräns. Precis som när jag försökte baka det där surdegsbrödet i somras – jäsen dog, helt enkelt, för att vattnet var för varmt. Det var en katastrof! Tänk er, en hel dag bortkastad, och lukten av misslyckande hängde i luften i flera timmar. Usch.

Så, 37 grader – det är optimal temperatur för jästen, det har jag lärt mig. Lite varmare går ju, kanske, men då känns det lite som att gå på lina – spännande, men också lite läskigt. Man vill ju inte att stackars jästen ska dö, inte efter allt man gjort för att få fram en bra deg. Det är som med mina krukväxter, man vill ju inte att de ska torka ut eller bli övervattnade.

Och det där med att hälla vätskan på mjölet först… Genius! Jag läste det nånstans, jag tror det var i en gammal mormors kokbok – eller kanske på internet, minns inte riktigt. Men det funkar! Det är som en liten skyddande mantel runt jästen, så den slipper den värsta chocken av det varma vattnet. Det är ju så himla irriterande när degen blir platt och tråkig, inte alls fluffig och fin som den borde vara. Nä, 37 grader och mjöl först – det är min nya bak-bibel. Nu ska jag baka!