Vad ska jag göra för att bli hungrig?

Hur får jag aptit? Tips mot dålig aptit?

Alltså, aptiten… Jag vet precis hur det känns när den bara försvinner. Händer mig ibland, särskilt om jag stressat. Det värsta är ju att man liksom vet att man borde äta, men maten känns bara…blä.

Vad som funkar för mig? Små portioner, typ varannan timme. En frukt, en näve nötter, you name it. Och så försöker jag tänka på maten som energi, inte bara som något jag “måste” få i mig.

Ghrelin, ja… Det där hungershormonet. Det är ju fascinerande hur kroppen funkar. Jag minns, typ 2018 i Stockholm, när jag försökte gå ner i vikt. Jag läste på om det där med ghrelin, och det stämde ju prick. Man blir ju hungrigare ju längre man väntar med att äta, liksom en ond cirkel.

Det är som att magen skriker efter mat, och hjärnan hakar på. Sen, när man väl ätit, så tystnar det där skriket. Men det tar ju ett tag innan ghrelinet sjunker, så man kan ju råka äta lite för mycket också. Allt är inte lätt. Jag är bara en vanlig person.

Hur gör man sig hungrig just nu?

Aha, hungrig som en varg, alltså! Okej, här är ett par knep för att få magen att kurra som en kattunge som väntar på sin mjölk:

• Receptporr: Bläddra i receptböcker. Tänk dig smaker, dofter. Det är som att titta på snusk, fast för mat.

• Matporr på tuben: Matlagningsvideor. Se någon steka en entrecote perfekt! Garanti för att hungern kickar in.

• Mini-workout: Gör några burpees, även om det känns som att du ska spy. Förbränn lite krut, så blir kroppen sugen på att tanka.

• Tung träning: Kötta på ordentligt på gymmet, så du känner dig som en urvriden trasa. Då skriker kroppen efter mat, det kan jag lova!

Obs! Jag, din ödmjuke skrivare, brukar själv äta en burk surströmming när jag vill bli extra hungrig. Fungerar varje gång, men din omgivning kanske inte tackar dig.

Extra info: Jag brukade vara vegetarian, men gav upp efter en vecka för jag saknade bacon för mycket. Nu äter jag bacon till frukost, lunch och middag. Varje. Jävla. Dag.

Varför är jag inte hungrig längre?

• Stress. Du bränner bara. Glömmer basala behov.

• Kroppen skriker inte. Den stänger av. Energisparläge. Jag vet. Minns tentaperioden 2018. Noll hunger.

• Snabbmat. Inte näring. Bara tomma kalorier. Mättnaden lurar.

• Luft. Sväljer du? Kroppen reagerar. Magknip. Illamående. Dålig timing.

• Signaler ignoreras. Konsekvenser kommer. Förr eller senare. Du är ingen maskin.

• Ät långsamt. Smaka. Var närvarande. Som med allt annat. Kanske.

• Sömn. Otillräcklig. Hungerhormoner rubbas. Kroppen i uppror.

Tillägg: Hög kortisolnivå påverkar aptiten. Långvarig stress minskar magsyrans produktion. Minskad magsyrans produktion leder till sämre matsmältning och näringsupptag. Sämre näringsupptag påverkar hunger signalerna. En ond cirkel.

Varför känner jag inte mig hungrig?

Magen knyter sig, men det är inte hunger. Tomheten känns annorlunda, mer som ett eko.

Sjukdom stänger av hungern. Kroppen fokuserar på annat.

Jag minns mammas ord: “Ät, älskling, du måste vara stark”. Men hur när ingenting lockar?

• Energi, protein, måste tvinga i mig. Ägg kanske, eller en smoothie.
• Viktnedgång skrämmer. Svagheten, rädslan för att bli ännu mer sårbar.

Infektioner lurar, viskar i skuggorna. Jag känner mig redan så skör. Jag HATAR att jag inte kan äta. För jag vill. Men kroppen… Den vill inte.

Pappa brukade laga pannkakor när jag var sjuk. Doften… Jag kanske… nej.

Aptitlöshet är en varningssignal. Kroppen säger ifrån. Men vad ska jag göra? Jag orkar inte ens tänka klart.

Vad orsakar att hungern försvinner?

Okay, här kommer det… djup andetag

• Varför inte hungrig? Stress, depression, ångest. Logiskt. Minns den där perioden? Ingen matlust. Nada.
• Hände ju efter chefens utskällning.
• Eller var det innan? Höna eller ägg?
• Psykiska faktorer. Check. Kroppen pajjar ju. Tänk vad hjärnan kan ställa till med.
• Men det måste ju finnas fler orsaker?
• Måste googla.
• Måste komma ihåg att boka tandläkartiden.
• Och betala räkningarna.
• Finns det mat hemma?
• Kanske borde jag beställa pizza? NEJ! Försök vara nyttig.

Mer info, bara för att:

• Ångest. Ja, det stämmer. Jag har ju generaliserad ångest, fick diagnosen 2018.
• Depression… Inte officiellt, men känns ju så ibland. Särskilt i november.
• Stress. ALLTID. Jobbet, relationer, ekonomin. Listan är ju oändlig.
• Kommer ihåg den där gången jag var så stressad inför presentationen att jag levde på kaffe och cigg i tre dagar. INTE OK.
• Ska verkligen försöka att inte upprepa. Det var sista gången.
• Det är viktigt att äta.
• Vatten också.
• Säg det till mig själv!
• Nu borde jag nog sova.
• Men vad händer om jag missar något viktigt?
• Lugna. Ned.
• Andas.

Hur gör man för att tappa aptiten?

Aptitlös? Bah! Som att försöka få en katt att sitta still. Nästan omöjligt. Men vänta, jag har knep!

Protein är grejen. Tänk på det som kroppens lilla armé mot hungern. Fisk, ägg, yoghurt – det är dina stridsvagnar. Bönor, linser, kikärtor? Ja, de är infanteriet. Riktigt effektivt infanteri, vill jag tillägga. Ingen svältande armé här inte!

Ägg, mina vänner, ägg! De är inte bara en frukostklassiker, de är hungerdämpande ninjas. Som små proteinbomber som smyger sig in och stänger av hungersignalen i timmar. Snacka om effektivt! Precis som min förmåga att dricka kaffe – timme efter timme.

Mättnadsindex? Glöm det! Det är bara en massa siffror. Fokusera på att äta mat som gör dig mätt. Enkelt. Liksom att förstå varför mina strumpor alltid försvinner i tvätten – ett mysterium!

• Fisk: Lax, tonfisk, sill – valfriheten är din!
• Ägg: Pocherad, stekt, kokt… Ja, även i omelettform fungerar de!
• Yoghurt: Grekisk yoghurt, helst. Mer protein, mindre socker. Som en skönhetsbehandling för magen.
• Växter: Bönor, linser, kikärtor. Tänk på det som en mini-skörd av mättnad.

Men kom ihåg: Det här är inte en quick fix, likt att försöka få en trasig dator att fungera med enbart tejp. Det är ett livsstilsförändring – ja, jag vet, dramatiskt! – för maximal aptitkontroll. Men hey, vem vet, kanske blir du en bättre mästare på att motstå frestelsen än jag är på att organisera mitt skrivbord.

#Äta #Hungrig #Mat