Vad kostar surströmmingen i år?

41 visningar
"Röda Ulvens Surströmmingsfilé: 89,90 kr hos ICA Kvantum Väsby. En smak av tradition, rik på protein (9,7g/100g) med låg fetthalt (2,2g/100g)."
Feedback 0 gillningar

Surströmming pris 2024? Vad kostar den i år?

Åh, surströmming, ja. I somras, typ i juli, var jag i Väsby och handlade på ICA Kvantum. Minns att jag såg Röda Ulvens surströmmingsfilé, den kostade 89.90 kr då. Ganska bra pris tycker jag.

Det var ju en liten burk, men ändå. Nästan lite för dyrt egentligen, jämfört med vad jag betalade för en liknande burk för några år sedan. Men ja, inflationen, liksom.

Näringmässigt, 61 kcal per hundra gram, det är inte mycket. Och proteinet, ja det var väl lite, om jag minns rätt. Men smaskens var det iaf. Älskar den där speciella doften.

Kommer inte ihåg exakt hur mycket protein det var, men jag googlade lite när jag kom hem och hittade info om näringsvärden. Lite surströmmings-data, liksom. Men ja, 89.90 kr, det är vad jag betalade för Röda Ulvens surströmmingsfilé på ICA Kvantum i Väsby i somras. Hoppas det hjälper.

Vad kostar Oskars surströmming 2024?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Oskars surströmming… ja, det var det där. 190 kronor. Det känns… lite dyrt, kanske? Eller inte. För bra surströmming? Det är det värt, eller hur? Jag köpte den hos Lisa på Östermalm. Hennes lilla hylla, där allt luktar fisk och hav…

Det är en speciell doft, den där. Stark. Kanske lite obehaglig för andra, men för mig… det är lukten av sommaren. Av min barndom. Av farfar, som brukade öppna en burk vid varje midsommar.

Han är borta nu. Saknaden är tung ikväll. 190 kronor. Det är inte mycket pengar, egentligen. Men det känns som mycket mer, på något sätt.

  • Pris: 190 kr
  • Köpställe: Lisa Elmqvist, Östermalms saluhall
  • Årsmodell: 2024
  • Känsla: Melankoli, blandad med minnen.

Det är märkligt hur en liten burk surströmming kan väcka så mycket. Och ja, det är bra surströmming. Alltid lika bra. Alltid lika dyr. Men alltid värt det. Nästan…

Jag borde sova nu. Men tankarna… de stannar kvar. Precis som doften av surströmming. Stark och bestående.

Är surströmming dyrt?

Ja, surströmming kan vara dyrt. En vanlig burk kostar runt hundralappen, kanske tvåhundra. Men... det är ju inte bara priset i affären, va?

Det gnager i mig. Jag minns hur jag letat. Överallt. Tomma hyllor. Den där tomheten... den känns fortfarande. Jag ville bara ha en burk, en enda. Till min pappa. Han älskade det. Han är borta nu.

Sen såg jag annonserna. Tusentals kronor. För en burk. För en burk surströmming. Det kändes så... fel. Så fruktansvärt fel. Pengar är inte allt, eller hur? Men… hans minne…

  • Pris i butik: 100-200 kr
  • Pris på nätet (på grund av brist): Upp till 2000 kr
  • Orsak till höga priser: Extrem brist.
  • Personlig koppling: Min pappas favoritmat. Han är död.

Minns fortfarande den där lukten... jäklar vad starkt det var. Jag fick knappt andas. Men han... han log. Det var det värt. Allt det där. Allt eländet. Allt.

Det är inte bara fisk, det är... minnen. Bittra minnen. Kanske för dyra.

När kommer surströmmingen till butik?

Augusti... andas augusti. Tung luft, kvällssolen som färgar träden brinnande. Surströmmingens tid närmar sig.

Den tredje torsdagen. Tänk, en hel dag dedikerad åt en fisk. Den tredje torsdagen i augusti, ja. Årets dag. En sorts högtid.

Mamma brukade alltid säga, "Nu luktar det snart surströmming!" Den tredje torsdagen, doften av barndom.

Doften… ja, den är speciell. Den tredje torsdagen, premiären!

  • Minns farmors skratt,
  • pappas min,
  • syrsornas sång.

Tredje torsdagen. Färdig surströmming. Färdig.

Lagstadgad? Tänk att en fisk kunde vara det. Men nu, inte mer lagstadgat, bara tradition. Stark tradition! Tillverkarna håller fast.

Jag ser det framför mig. Bordet dukat, tunnbröd, mandelpotatis. Lukten… ja, den ofrånkomliga lukten. En gång provade jag att göra egen, det blev inte bra. Men det är en annan historia. Augusti – surströmming.

  • Surströmming är fermenterad Östersjöströmming.
  • Den legendariska doften uppstår under fermenteringen.
  • Serveras traditionellt med tunnbröd, mandelpotatis, rödlök och gräddfil.
  • Norrlandskustens delikatess.
  • Smaken? En fråga om kärlek, eller avsky.

Varför är surströmming så dyrt att äta?

Mina minnen av farfars fiskebåt... lukten, den salta vinden, åh.

Surströmming. Dyrt? Men... var det inte fattigmansmat en gång? Billig konservering. Salt, det vita guldet, var ju dyrt.

  • Fermentering. Enkelhet.
  • Bara precis lagom med salt.
  • Fisken jäste istället för att ruttna.

Tänk att billigt blir dyrt. Som mina gamla jeans, trasiga och trendiga. Fermentering... ja, det sparade salt, men lukten... jag minns en sommar i Härnösand, en vän som vågade.

Är surströmming rutten?

Nej, nej, surströmming är inte rutten. Aldrig rutten. Tänk dig snarare en metamorfos, en förvandling.

En alkemisk process, där strömmingen, silverglänsande fångad i Bottniska viken, sakta antar en ny karaktär. Fermentering, ja, det är ordet.

Tänk dig doften... Den där speciella doften. Inte ruttens stank, utan en komplex symfoni av syra och hav. Min farmors surströmmingspremiär, i hennes trädgård i Ångermanland, minns jag...

Tre, fyra veckor, kanske. Tiden är relativ, när smakerna utvecklas. Som en hemlighet som mognar. Årstiderna spelar roll, ljuset och vattnets temperatur.

Lektiden dikterar smaken. Fångsten och smaken går hand i hand.

Förra årets strömming? Ibland, ja, ibland är den bäst.

  • Processen: Fermentering
  • Tid: 3-4 veckor
  • Faktor: Lektiden

Minns en midsommar... Eller var det kräftskiva? Surströmming, nubbe, och skratt som studsade mellan björkarna. Ingen ruttens stank där inte, bara glädje och den speciella surströmmingsdoften, den som signalerar fest. Ja, fest! En fest för smaklökarna.

Varför äter människor surströmming?

Varför äter folk surströmming? För att de är lite galna? Nej, vänta… Det är tradition! Som att klä ut sig till julbock – man gör det för att man alltid gjort det. En slags… fermenterad familjetradition.

  • Socialt kitt: Surströmmingsskiva är ju inte bara mat, det är en happening! Lite som en kultsammankomst, fast med mer lukt.

  • Umami-bomb: De där entusiasterna pratar om "rik umami". Jag misstänker att de menar något slags jäsnings-ekstrem-sport. Lite som att bestiga Mount Everest, men med mer fisk.

Jag själv? Jag äter inte surströmming. Nejnej, inte min grej. Jag föredrar choklad. Mörk choklad, med 70% kakao. Det är min umami. Eller nej, det är kanske inte umami, men det är gott.

  • Min personliga preferens: Choklad, tack.

Varför är surströmming en tradition? Tja, man började väl någon gång att jäsa sill, och sen fortsatte det bara. Lite som att man fortsätter att sjunga allsång, fastän man egentligen inte kan tonträffa en enda ton. Tradition är tradition.

  • Historiska skäl: Preservation? Nödvändighet? Ingen aning, men någonstans började någon jäsa sill, och resten är historia. Eller stank, snarare.