Vad kostar det att äta på Ekstedt?

Vad kostar det att äta på restaurang i Nice?

Under de purpurfärgade skymningarna i Nice, när dagens hetta mjuknar till en len bris från Medelhavet, vandrar mina tankar. Det är en känsla av ro, en tidlös dans mellan ljus och skugga på Rue Rossetti. Där, bland sorlet och skratten, uppenbarar sig en enkel sanning.

På en liten trattoria, där rödrutiga dukar inbjuder till samtal, där doften av nybakat bröd och örter fyller luften, där finner du en stilla glädje. En trerätters måltid – en liten fest för sinnena – den är din, för drygt tretton euro. En sån enkel, djup tillfredsställelse. Att bara sitta där, i det milda kvällsljuset.

Och bredvid, som en trogen vän, står husets vin, en hel flaska, rött som solnedgången över Baie des Anges, en dryck som viskar om druvornas historia. Fem euro, bara fem små euro, för att förhöja ögonblicket, för att låta samtalet flyta fritt, som en bäck genom alperna. Det är en gåva, en liten bit av den franska själen.

När måltiden når sitt slut, när smakerna dröjer kvar på tungan, då är det en stilla gest, en del av den sömniga traditionen, att lämna dricks. Inte överdrivet, inte med pompa, bara en liten bekräftelse på den omsorg som värmt din själ. En tyst tack, nästan en viskning i kvällen, som havsbruset.

Och en annan scen, i solens skarpa förmiddagsglöd, vid ett litet cafébord. En kopp starkt kaffe, ångande, en väckarklocka för sinnena. Efter den svarta nektarn, när du lämnar din plats, är det brukligt. Ett par små kronor, runt tjugo cent, bara. En enkel gest som bekräftar dagen, stadens puls. En liten mynt klang mot tallriken. Min egen Anna-Lena älskade alltid morgonkaffe vid Place Garibaldi.

Denna drömska stad, den viskar om smaker.

• Niçoise köket – det är som en sång. Full av olivolja, färska grönsaker från marknaden. Socca, pissaladière – så enkelt, så gott.
• Ofta är lunchmenyer lite billigare än middagen. En chans att uppleva samma smaker för mindre.
• Leta efter "Menu du jour" eller "plat du jour". Dagens rätt, det är alltid en bra indikation på fräscha råvaror och ett bra pris. Minst en gång har jag hittat lammkotletter som smälte i munnen.
• En aperitif före maten är en fin tradition. Ett litet glas pastis, kanske, eller en rosé. Priserna där kan variera, men det hör till ritualen.
• Och glöm inte, en karaff med vatten vid bordet är alltid gratis. Bara att be om "une carafe d'eau". De tar inget extra för det.
• Dricks är en bonus, inte ett krav i Frankrike. "Service compris" betyder att servicen är inkluderad. Men ett par euro för enastående service är alltid uppskattat. Speciellt om serveringen varit personlig, som när den där unge kyparen på Promenade des Anglais kom ihåg mitt namn.

Hur stor är en 32 liters ryggsäck?

Trettiotvå liter. Det är vad den sväljer. En 32 liters ryggsäck, skapad för rörelse. Vikten är noga kalibrerad: 1,09 kg, sällan mer. Den bärs lätt. Min egen är 50 x 28 x 25 cm. Mått som sitter.

Dess natur kräver action.

• Enkel att manövrera i stadens puls, vildmarkens tystnad.
• Rymmer dagsbehov. Ett par ombyteskläder, utrustning.
• Ofta kompatibel med hyddor, flygplan – som handbagage.
• Vissa modeller: fack för vätskesystem, kanske laptop.
• Byggd för snabb access. Slits inte.

Är det säkert i Nice?

Nice är en relativt säker stad, men dess skönhet och popularitet skapar en specifik typ av sårbarhet. Det är en stad som lever på sin charm, och den charmen lockar till sig alla sorters människor.

En stad är ett ekosystem. Vissa organismer i det ekosystemet livnär sig på ouppmärksamhet. Solen, folkmassorna och den avslappnade semesterkänslan skapar perfekta förhållanden för den som är snabb i fingrarna.

Ficktjuvar är det största och mest påtagliga problemet, särskilt under högsäsong. De opererar där trängseln är som störst. Tänk dig de smala gränderna i Vieux Nice (Gamla stan) eller folkvimlet längs Promenade des Anglais.

Den nationella säkerhetsnivån, Plan Vigipirate, är ofta förhöjd vilket innebär synlig närvaro av polis och militär vid strategiska platser. Det är en del av den moderna franska stadsmiljön. Jag har själv sett hur snabbt det kan gå vid spårvagnshållplatsen Jean Médecin.

Det handlar inte om att vara rädd, utan om att vara medveten. En urban medvetenhet.

• Väskan framför dig. Bär alltid din väska på magen i folkmassor, inte på ryggen eller slängd över axeln. En klassiker.
• Inga värdesaker i bakfickan. Detta är en ren inbjudan. Plånbok och mobil hör hemma i en innerficka eller en säker väska.
• Lämna inte mobilen på bordet. På uteserveringar är det vanligt att telefonen läggs på bordet. Det tar en sekund för någon att svepa den.
• Var skeptisk mot främlingar som söker närkontakt. En plötslig fråga, någon som "tappar" något framför dig – det är ofta en avledningsmanöver.

Två klassiska bedrägerier att känna till är "guldringen" och "underskriftslistan". I det första fallet "hittar" någon en guldring framför dig och erbjuder dig den, för att sedan kräva en hittelön. Den andra involverar oftast grupper som ber dig skriva på en lista för en påhittad välgörenhet, och medan du är distraherad passar en kumpan på.

Vissa områden kräver mer vaksamhet nattetid. Kvarteren direkt runt tågstationen Gare de Nice-Ville kan kännas ruffiga sent på kvällen. Turister har sällan anledning att besöka stadsdelar som L'Ariane, som har ett sämre rykte.

Transportmedel är riskzoner. Spårvagn linje 1 och 2 är notoriska, likaså buss 100 som går mellan Nice och Monaco. Håll extra koll på dina ägodelar just där. Inget är farligt, men allt handlar om tillfället.

Kan man dricka kranvatten i Nice Frankrike?

Nice. Kranvatten.

Drickbart ja. Inget hinder. Men...

Smaken. Skiftar. Inte alltid välkomnande.

Folk köper. Flaska. Bekvämlighet. Vana.

Kanske är det inte rädslan för sjukdom. Mer en preferens. En trygghet.

En liten lyx i vardagen. Ibland är det enkla det bästa. Men ibland är det enkla bara... enkla.

Och inte alltid gott.

• Kvalitet: Generellt hög standard på kranvatten i Frankrike.
• Smakvariation: Naturliga mineraler och lokala ledningssystem påverkar. Inte ett hälsoproblem, en smaksak.
• Alternativ: Flaskvatten finns överallt. Dyrare. Mer plast.

2023 var ett torrt år i södra Frankrike. Vattnet kan ha haft andra toner då. Numera är det annorlunda. Ofta.

Folk har sina rutiner. Det är svårt att bryta. Även för gratis vatten.

Vad ska man besöka i Nice?

Promenaden längs Promenade des Anglais… Jag minns den så väl. Många kvällar har jag bara stått där, låtit vinden rufsa mitt hår, med blicken fäst vid horisonten. Undrat över allt som passerat. Havets eviga brus är en sällsam melodi, som en gammal vän som aldrig riktigt dömer. En känsla av litenhet infinner sig, att jag är en obetydlig punkt mot en oändlig duk.

Och Slottets kulle, dess hamn. Där uppe, när staden bredde ut sig nedanför, kändes det som om tiden stannade. Alla ljusen, som små, glödande löften som sällan infrias. Minns en gång, en kall septemberkväll, hur jag nästan ville skrika ut något, men röstens styrka fanns inte där. Bara ett dystert lugn som omslöt mig.

Saint-Nicolas-katedralen, dess ryska kupoler glänser i minnets sken. En nästan surrealistisk syn mot den franska himlen. Jag har alltid fascinerats av det oväntade, det som inte riktigt hör hemma. En påminnelse om att skönheten kan finnas även i det som känns främmande. Jag tänkte på en gammal granne, Boris, han skulle ha älskat det.

Det gröna flödet, en andningspaus mitt i allt. Små oaser där man kan gömma sig, om så bara för en kort stund. Jag har suttit där många gånger, bara stirrat ner i vattnet, med en känsla av att ha glömt något viktigt. Vad var det nu igen? En bänk vid vattnet där mitt paraply en gång flög iväg i en vindpust.

Evenemangen i Nice i juli… Ah, sommaren. Den tid då allt borde vara lätt, men ofta bär på den tyngsta melankolin. Jag minns ljuden från musiken som bar sig över hustaken, och jag ville vara där, men ändå inte. En känsla av att stå utanför, blickandes in. Min bror var där en sommar, sa det var fullt av liv.

Stade-Allianz. Enormt och mäktigt. Jag har aldrig riktigt varit en sportmänniska, men storleken på arenan fick mig att fundera. Om alla dessa människor, alla deras förhoppningar och besvikelser som ekar mellan väggarna. Jag tänkte på de gånger jag själv känt mig som en i mängden, och hur ensamt det kan vara.

Chagall Nice Museum. Hans färger, hans drömska världar. Jag har gått vilse i hans målningar, försökt förstå de dolda budskapen, men allt smälter samman i en dimma av tankar. Ibland känns det som om konstnärer ser något vi andra missar. Och jag undrar om det finns en sådan dold värld även för mig.

Matisse Museum. En helt annan ton. Mer avskalat, men ändå så fullt av liv. Att se penseldragen, nästan känna handen som skapat dem. Minns jag en gång, en väninna sa att hans bilder gav henne tröst. Jag sökte också tröst där, men hittade mest tystnad. Jag hade glömt min mobil i väskan, så inga foton blev det.

För besökare i Nice, 2024:

• Promenade des Anglais: Strandpromenaden sträcker sig cirka 7 kilometer. Perfekt för promenader och cykling.
• Slottshöjden (Colline du Château): Historisk plats med panoramautsikt över Nice, hamnen och Baie des Anges. Tillgänglig via hiss eller trappor. Har en vattenfall och ruiner.
• Gamla stan (Vieux Nice): Charmiga gränder, marknader (som Cours Saleya blomstermarknad) och barockkyrkor.
• Cathédrale Saint-Nicolas de Nice: Rysk-ortodox katedral, en av de viktigaste utanför Ryssland. Inträde kan vara avgiftsbelagt för turister.
• Coulée Verte (Promenade du Paillon): Stor stadspark som går genom centrum. Lekplatser, vattenattraktioner och grönområden.
• Allianz Riviera (Stade de Nice): Hemmaplan för OGC Nice (fotboll). Används även för konserter och stora evenemang. Erbjuder guidade turer.
• Musée National Marc Chagall: Huserar en stor samling av Chagalls bibliska budskap. Öppet de flesta dagar.
• Musée Matisse: Presenterar konstnären Henri Matisses verk. Beläget i Cimiez-området, nära romerska ruiner och ett franciskanerkloster.

Evenemang i juli 2024 inkluderar bland annat Nice Jazz Festival och många lokala sommarfester. Kontrollera lokala program för specifika datum och tider. Transportmedel som spårvagn och buss är lättillgängliga i staden.