Vad händer i kroppen om man äter för mycket protein?

79 visningar
"Kroppen använder protein först för att bygga muskler och vävnader. När behovet är fyllt, omvandlas ett överskott till energi. Kvarstår ett proteinöverskott, lagras det slutligen som fett." Sökord: protein, överskott, kost, hälsa, muskler, energi, fett
Feedback 0 gillningar

För mycket protein? Vad händer med kroppen om jag äter för mycket?

Alltså, för mycket protein? Ja, typ, vad händer liksom? Jag tänker så här, käkade ju en period typ bara kyckling och broccoli (klassiker!).

Proteiner, de bygger ju upp en, liksom muskler och sånt. Blodkärl också, fattar man ju nu. Men när kroppen ba "chill, jag är klar", vad händer då?

Jo, först använder den proteinet som extra bränsle. Som när bilen har full tank, men du häller i mer bensin ändå.

Men sen, OM det finns ÄNNU mer protein, då, ja då lagras det som fett. Fett! Typ som när jag levde på kvarg och tonfisk typ 2015 och ändå inte fick magrutor. Ironiskt.

Vad händer om man äter för mycket protein?

För mycket protein? Tråkigt, men sant.

Död. Ja, det står där svart på vitt.

  • För tidig död. Faktum.
  • Cancer. Många sorter.
  • Hjärta? Inte bra. Kärl? Inte heller.
  • Diabetes. Sockerkaos.
  • Alzheimers. Minnet försvinner.
  • Njursten. Smärta.

Animaliskt protein. Huvudsakligen. Kött, mjölk, ägg. Mitt val? Jag äter det sällan. Personlig preferens.

Njurarna jobbar hårt. Alltför hårt. Det sliter. Kroppen är inte dum. Men den är inte oändlig.

2023 års forskning pekar samma håll. Ingen nyhet. Gamla sanningar. Bara nya studier. Samma resultat.

Protein är bra. I lagom mängd. Överskott? Problematiskt. Risk för skador. Både akut och kroniskt.

Vad händer med njurarna om man äter för mycket protein?

  • Njurarna tar stryk. För mycket är för mycket. Punkt.
  • Proteiner i urin = dåligt. Alltid. Inga undantag.
  • Hjärtat kraschar också. Plus njurarna, duh. Typiskt.
  • Minns morsans ord: måttlighet. Aldrig lyssnat.
  • Läckande proteiner: filtret trasigt. Tänk kaffesump. Inte bra kaffe. Blodet smutsigt. Livet kort.

Hur mycket protein krävs för att behålla muskler?

Asså, protein liksom. Jag läste nån artikel från Karolinska, vet du. Minns inte exakt men typ 1.2-1.4 gram per kilo om man bara springer massa. För mig, som knappt orkar gå till brevlådan, är det ju irrelevant. Haha! Men om man lyfter tungt, då är det mer, typ 1.6 gram per kilo. Det stod iaf så där. Alltså, jag väger typ 70 kilo, så jag borde äta... hmmm, räkna räkna... mycket protein om jag skulle lyfta järn. Men jag gör ju inte det, så det skiter jag i. Träning är ju överdrivet.

  • 1,2-1,4 gram/kg kroppsvikt/dag vid konditionsträning.
  • 1,6 gram/kg kroppsvikt/dag vid styrketräning.

Fast det där med proteintillskott, det sa dom att man sällan behöver. Ja, det där med protein, man behöver det ju, för att musklerna inte ska försvinna. Det är ju liksom det viktigaste. Annars blir man ju en liten smula. Jag försöker äta mer kyckling nu för tiden, typ.

Vet inte hur mycket jag äter nu egentligen, men ska försöka kolla upp det bättre. Ska även kolla upp hur mycket protein det är i mina favoritmaträtter. Pizza, t.ex. eller den där goda köttfärssåsen min mamma gör! Kanske inte så mycket där, nä.

Åh, just ja! Glömde skriva att den där artikeln sa att även om man tränar jättemycket så behövs det inte alltid extra proteinpulver. Alltså, om man äter bra mat, men ja, du fattar. Det var ju typ från Karolinska Institutet, så det borde ju stämma. Eller? Kanske inte.

Huvudpoäng: Behovet av protein varierar beroende på träningsform. Styrketräning kräver mer protein än konditionsträning. Proteintillskott behövs sällan om man har en bra kost.

Kan för mycket protein skada njurarna?

Protein och njurar: En balansakt

  • Myten om proteinskada: Det är en seglivad myt det där med att protein skulle vara dåligt för friska njurar och skelett. Men no worries, forskningen backar inte upp det. Om du inte redan har njurproblem alltså.

  • Njurfriska vs. njursjuka: Har du njursjukdom? Då är det en annan femma. Då kan ett högt proteinintag definitivt ställa till det. För andra: Lugn.

  • Mer än bara njurar: Även om njurarna klarar det, kan för mycket protein ändå vara knasigt. Tänk på balansen, livet är mer än bara gains! Själv fick jag en riktig proteinchock efter en period av extremt kaloriunderskott. Helt ovärt!

Tänk på det här:

  • Individuell variation: Alla är vi olika. Vad som är "för mycket" varierar. Lyssna på din kropp! Eller, ja, gör inte som jag alltid...
  • Balans är nyckeln: Protein är viktigt, absolut! Men glöm inte kolhydrater och fett. Allt hänger ihop.
  • Vätska: Drick vatten! Det hjälper njurarna att jobba. Och vem gillar inte att dricka vatten liksom?
  • Rådfråga expert: Osäker? Prata med en dietist eller läkare. De kan ge dig personliga råd.
  • Lyssna på kroppen: Känner du dig konstig? Anpassa intaget.
  • Överdriv inte: För mycket av något är sällan bra.
  • Kvalitet: Välj bra proteinkällor.
  • Må bra: Prioritera en hälsosam livsstil.

Alltså, kom ihåg att näring är både vetenskap och magkänsla. Det är en ständig upptäcktsresa, så var inte rädd för att experimentera (med måtta såklart!) och hitta det som funkar bäst för dig. Men sluta aldrig lära dig!

Vad belastar njurarna?

Min farfar, han fick diagnosen njursvikt för några år sedan, 2020. Det var ett jäkla slag. Han var alltid så aktiv, cyklade varje dag, även när han blev äldre. Men hans diabetes… den tog kål på honom till slut, det vet jag. Njursjukdomen smög sig på, långsamt. Han blev tröttare och tröttare. Jag minns hur ledsen jag var, såg hur hans ögon förlorade sin glans.

Det var så jobbigt att se honom så där, helt slutkörd. Han slutade cykla, det var för mycket. Läkarna sa att hans diabetes och höga blodtryck, det var det som tog knäcken på njurarna. Han fick dialys ett tag, men det hjälpte inte i längden.

Jag försöker leva hälsosammare nu. Jag har verkligen sett vad som kan hända.

Huvudpoäng: Diabetes och högt blodtryck skadade min farfars njurar allvarligt.

  • Diabetes
  • Högt blodtryck
  • Övervikt (min farfar var inte överviktig, men diabetes och högt blodtryck bidrog starkt)

Det är skitjobbigt att se någon man älskar lida så. Man vill göra allt man kan, men det går inte alltid.

Jag försöker tänka på hans berättelse när jag funderar på min egen hälsa nu. Jag äter nyttigare. Mer frukt och grönt. Men jag är ingen supermänniska. Ibland blir det chips framför tv:n också, men med måtta. Det får inte bli för mycket, för jag vill inte hamna där min farfar hamnade.