Vad får man brist på om man är vegetarian?

48 visningar
"Att välja en helt vegetarisk kost, eller mer specifikt vegansk kost, innebär att man behöver vara uppmärksam på B12- och D-vitamin. Dessa näringsämnen kan behöva kompletteras via tillskott eller berikade livsmedel. Utöver detta erbjuder en växtbaserad kost en mängd hälsosamma fördelar."
Feedback 0 gillningar

Vilka vanliga näringsbrister kan vegetarianer drabbas av?

Minns så väl den där gången, våren tjugoarton, efter jag nyss hade bestämt mig för att skippa köttet helt. Satta där på det lilla fiket 'Gröna Hörnet' i Majorna, Göteborg, med en kaffe latte. Tänkte ju jag var så himla duktig, men började känna mig så där orkeslös. Det var då jag fattade att det här med B12, och D, det är ingen lek alls.

Asså, för oss som helt struntar i allt djurrelaterat, alltså inga mejerier eller ägg heller, då är det ju B12 och D som verkligen är grejen. Har en kompis som inte fatta det, han blev helt blek till slut. Jag själv började med tillskott direkt, köpte en burk på apoteket i Nordstan, kostade typ 129 spänn. Känner mig tryggare nu faktiskt.

Även om man, som min syrra, fortfarande äter lite ost och ett ägg här o där, ja du vet, så räcker det inte alltid. Hon trodde hon var safe. Men senast hon kollade sina värden, sommaren tjugotjugoett, visade det sig att hon oxå behövde extra B12. Liksom, det är knepigare än man tror att få i sig tillräckligt.

Fast trots allt detta prat om vad man missar, alltså, det finns ju så otroligt mycket bra med växtbaserad mat. Känner mig själv så himla pigg sen jag började äta mer bönor, linser, massa frukt och grönt. Min hud liksom strålar mer nu, det är ingen lögn, har fått flera kommentarer om det.

Det handlar nog mest om att vara medveten, att inte bara chansa. Man måste ju läsa på lite, eller prata med nån som vet. Det är en resa liksom, att hitta balansen. Men det är det värt, varje dag, för hur jag mår nu, det är det absolut viktigaste.

Vilka vitaminer ska man äta om man är vegetarian?

Glömmer B12 igen. Måste skärpa mig. Vitamin B12 finns inte naturligt i mat från växtriket. Det är bara så det är. Man måste ta tillskott eller äta berikad mat. Annars blir man ju knäpp i huvudet och trött. Varför är det så svårt att komma ihåg en liten tablett?

Solen är ju ett skämt halva året. Vitamin D är ett måste för alla i Sverige under vinterhalvåret, oavsett kost. Finns ju i kantareller, men man kan inte leva på svamp. Äter man inte fet fisk så blir det tillskott eller berikade produkter som gäller. Punkt slut.

Och så kalcium. Tänker på det varje gång jag köper havredryck. Står det berikad? Bra. Kalcium är kritiskt för skelettet och finns i berikade växtdrycker, tofu och gröna bladgrönsaker. Men man måste äta mycket av det. Dricker jag tillräckligt? Jag vet inte.

Sen allt det andra man borde tänka på. Känns som ett heltidsjobb ibland. Järn, jod, selen... listan tar aldrig slut. Man blir ju matt. Men det är ju viktigt. Jätteviktigt.

  • Järn: Nödvändigt för blodvärdet. Finns i linser, bönor, frön och fullkorn. Ät det tillsammans med något C-vitaminrikt, som paprika eller apelsin, för att kroppen ska ta upp det. Icke-hemjärn är knepigare.

  • Jod: Sköldkörteln behöver jod. Det enklaste är att använda joderat salt i matlagningen. Annars finns det i alger, men mängden kan variera kraftigt. Salt är säkrare.

  • Selen: En antioxidant. Paranötter är en grym källa, en enda nöt kan täcka dagsbehovet. Finns också i linser och solrosfrön.

  • Omega-3 (EPA & DHA): De här fettsyrorna är viktiga för hjärnan. Kroppen kan omvandla ALA från linfrön och valnötter, men det är inte så effektivt. Algtillskott är en direkt källa till EPA och DHA. Jag köpte mina på Apoteket förra veckan.

Är vegetarianer i riskzonen för D-vitaminbrist?

Absolut, en vegetarian eller vegan kan absolut hamna i riskzonen för D-vitaminbrist, som att snubbla på en osynlig banan. Speciellt här uppe i norr där solen spelar kurragömma halva året. Min moster, som bor i Kiruna, hon svär på att hon ser solen mindre än sin tonårsdotter.

D-vitamin är ju lite av solens signaturmelodi, men även en liten rackare som bor i fet fisk. Och om du nu inte är kompis med vare sig strålande ultraviolett eller lax, ja, då får man tänka om. Veganer har det lite snävare, eftersom vegetariska dieter ibland kan inkludera ägg och mejeriprodukter som ger en skvätt.

Men för oss som valt den grönare vägen, och jag inkluderar mig själv efter en sommar då min hy antog en nyans av snö, är det viktigt. Inte för att vara dramatisk, men D-vitamin är en viktig dirigent för vår kalciumorkester.

Huvudkällorna för D-vitamin för veganer är nästan uteslutande kosttillskott eller berikade livsmedel. Typ som den där margarinen som lovar dig guld och gröna skogar, eller havremjölken som skryter om sina tillsatser. Låter ju nästan för bra för att vara sant, eller hur?

Själv har jag en liten flaska med D-vitamindroppar som jag nästan har gett ett namn. Kanske "Sune"? För att påminna mig om den där varma, lite obefintliga källan. Ibland glömmer jag den dock, som nycklarna, men det är en annan historia.

Så här tänker en vegan, och en klok vegetarian, för att inte hamna i vitamin-dimman, med lite extra info för år 2024:

  • Sola lugnt, men smart: Visst, solen är gratis. Men glöm inte att skydda dig, och att den knappt ger något D-vitamin i Sverige mellan oktober och april. Det är som att försöka få en Ferrari att köra på vatten.
  • Berikade livsmedel: Kolla efter märkta vegetabiliska drycker och margarin. De är ibland berikade med D-vitamin. Men läs etiketterna, för det är inte alla som är lika generösa.
  • D-vitamintillskott: Detta är för många en livräddare. De flesta D3-tillskott kommer från lanolin (ullfett), så leta efter vegansk D3 från lav (lichen) eller D2 (ergokalciferol). Det är en liten detektivinsats, men det är det värt.
  • Andra viktiga vitaminer & mineraler för veganer: D-vitamin får inte stå ensam i rampljuset! Tänk även på:
    • B12: Absolut kritiskt, finns nästan enbart i animaliska produkter. Tillskott är ett måste. Utan den får du problem.
    • Järn: Finns i baljväxter, frön, gröna blad. Kombinera med C-vitamin för bättre upptag! Min farmor sa alltid "järn ger styrka", men det var mest till blommorna.
    • Jod: Finns i joderat salt och tångprodukter. Men var försiktig med tång, det kan vara för mycket jod. Balans är nyckeln.
    • Kalcium: Härlig mjölkfri dryck, tofu, sesamfrön, mandlar. Bygger starka ben, inte bara för skelettet, utan för livet.
    • Selen: Paranötter är en superkälla! Men ät inte för många, tre-fyra om dagen räcker.
    • Zink: Frön, nötter, baljväxter. En riktig liten hjälte för immunförsvaret.
    • Omega-3 (DHA/EPA): Algolja är din bästa vän. För att hålla hjärnan pigg och hjärtat glatt.

Det är lite som att jonglera, men med rätt kunskap och tillskott behöver man inte offra sin hälsa för sina etiska val. Plus, det är ganska tillfredsställande att veta att man har koll på läget, eller hur?

Vad orsakar D-vitaminbrist?

D-vitaminbrist är som en surdeg som vägrar jäsa ordentligt. Det är inte solens fel, inte helt. Huvudsaken är att solen inte når fram till din stackars hud tillräckligt.

  • För lite sol på snoken: Om du sitter inne mer än en iller i sitt bo, ja då blir det ju lite knapert med D-vitamin. Speciellt om du bor på ett sånt där ställe där man mest kollar på TV och drömmer om gamla tider. Och om du går klädd som en mumie, ens på en solig dag, då händer ju ingenting.

  • Huden som en gammal läderstol: Mörk hud har ju mer melanin, som är solskydd i sig. Sen när man blir gammal som min farmor, ja då är ju huden inte lika pigg på att fixa vitamin D heller. Tänk dig en gammal rostig cykel som inte vill starta.

  • Maten är trist: Äter du som en kanin som bara gnager på gräs, eller hoppar över fisken som en fegis? Och de där berikade produkterna, de är som en bortglömd vän som aldrig hör av sig. Vegankost kan vara lika torftig som ett universitetsföredrag om damm.

Ytterligare info som du kan tugga på:

  • Sverige: D-vitaminets öken. Från oktober till mars är solen i Sverige mest en symbolisk gest, den har inte tillräckligt med sting för att kicka igång din hudproduktion. Som att be en snigel springa ett maraton.

  • Hudens åldrande: När du passerar 70-strecket är din hud som en trasig transistorradio, den tar inte emot signalerna ordentligt. Produktionen av D-vitamin är helt enkelt inte vad den en gång varit.

  • Fisk är grejen! Fet fisk som sill, lax och makrill är som små D-vitaminbomber. Att ratta den maten är som att tacka nej till en gratis semester.

  • Berikade livsmedel: De där produkterna med tillsatt D-vitamin är som små livräddare i mejeridisken. Håll ett öga på dem!

  • Veganskt utan D-vitamin: Strikt vegankost kan vara en utmaning för D-vitaminet. Du behöver hitta andra vägar, som till exempel svamp som exponerats för UV-ljus eller specifika kosttillskott.

  • Riskgrupper: Äldre, personer som sällan vistas utomhus, de med mörkare hudfärg och de som äter en ensidig kost är de som oftast drabbas av D-vitaminbrist. Som att vara den enda utan paraply när det ösregnar.

Hur märker man av D-vitaminbrist?

D-vitaminbrist, klassificerad som muskelsvaghet och ibland smärta. Denna typ av muskelpåverkan, kallad myopati, brukar sitta i de större musklerna närmast bålen, alltså längs ländryggen, bäckenet och låren. Symtomen är oftast jämnt fördelade på båda sidor av kroppen.

I mer uttalade fall kan smärtan bli påtaglig och muskelsvagheten så pass märkbar att det leder till en förändrad gångstil, som ibland beskrivs som en "ankgång". Det är intressant hur kroppens signalsystem kan bli så pass diffust när en essentiell komponent som D-vitamin saknas. Man kan nästan se det som att kroppens interna energiledningar inte får den där nödvändiga gnistan.

D-vitamin spelar en central roll för kalciumomsättningen och därmed för benhälsa och muskelfunktion. En brist kan störa dessa processer och leda till de nämnda symtomen. Ibland kan det vara svårt att koppla dessa diffusa besvär till just D-vitamin, vilket gör regelbundna kontroller värdefulla om man är i riskzonen.

  • Muskelvärk: Särskilt i lår, höfter och rygg.
  • Trötthet: Utöver den specifika muskelsvagheten.
  • Ökad infektionskänslighet: Även om detta inte är det primära symtomet vid låga nivåer.
  • Benbrott: Vid långvarig och allvarlig brist ökar risken för benskörhet.

Ibland är det inte själva bristen som är problemet, utan snarare hur kroppen hanterar det lilla D-vitamin som finns tillgängligt. Metabolismen kan vara individuell, precis som vår smak för sill. Det är en påminnelse om att vi alla är unika ekosystem.

En viktig aspekt är att D-vitaminproduktionen i huden minskar med ålder, och solljusexponeringen är ju inte alltid optimal, särskilt inte under svenska vintrar.

  • Faktorer som påverkar D-vitaminstatus:
    • Sol exponering
    • Hudfärg (mörkare hud absorberar mindre UV-ljus)
    • Ålder
    • Kost (fet fisk är en bra källa)
    • Fetma (D-vitamin lagras i fettvävnad)

Jag personligen försöker få i mig lite fet fisk ett par gånger i veckan, och tar en extra titt på D-vitamintillskott under de mörka månaderna. Det känns som en liten, men viktig, åtgärd för att hålla kroppens maskineri igång smidigt.

Varför tar inte kroppen upp D-vitamin?

Det är sent nu. Tankarna snurrar. Varför tar inte kroppen upp allt som den ska? Jag har känt det där, den där tröttheten som inte går att sova bort, som en tyngd i själ och kropp.

Ofta är det för lite solexponering som är skälet. De där dagarna när ljuset bara är en grå hinna, fast det är mitt på dagen. Jag minns vintern som var. Lång, mörk. Min hud såg aldrig en stråle på månader. Hur ska den då kunna skapa det den behöver? Man bara existerar.

Och maten. Äter man verkligen rätt? Det är svårt. Väljer man alltid det som är bra, det där som ger liv? Eller blir det bara det enkla, det som är nära till hands när orken tryter. En evig kamp när kroppen inte fått i sig tillräckligt av vitaminet via maten.

Ibland undrar jag om min egen kropp saboterar. Övervikt kan visst göra det svårare att ta upp D-vitamin. Som om min kropp inte bara bär på extra kilon, utan också vägrar ta emot det goda. Ett svek. En trötthet som aldrig släpper.

Men det finns mer, har jag läst. Fler skäl till att ljuset inte når fram, trots att man kanske försöker. Saker som kan ställa till det för kroppen.

  • Malabsorption: Sjukdomar som Crohns eller celiaki gör att tarmarna inte kan ta upp vitaminet som de borde. En inre blockad.
  • Njurfunktion: Njurarna omvandlar D-vitaminet till dess aktiva form. Om de inte fungerar fullt ut, ja då spelar det ingen roll hur mycket man får i sig.
  • Leversjukdomar: Även levern är viktig i den processen. Om den är trött, blir allt trött.
  • Vissa mediciner: En del piller, som anti-epileptiska eller kortison, kan störa upptaget. Som om de tar med ena handen och förstör med den andra.
  • Ålder: Ju äldre man blir, desto sämre blir huden på att producera D-vitamin från solen. Tiden går.
  • Mörkare hudpigmentering: Högre melaninhalter i huden minskar dess förmåga att skapa D-vitamin från solen. Solen når inte in på samma sätt.
  • Gastric bypass: Efter sådana operationer kan tarmens förmåga att ta upp D-vitamin minska drastiskt. En annan väg, men med nya hinder.

Vad ska man äta för att få tillräckligt med D-vitamin?

Fet fisk är den överlägset bästa källan till D-vitamin. Lax, sill och makrill är klassikerna. Deras höga fetthalt är nyckeln, det är där vitaminet lagras.

Äggula och kött, särskilt lever, bidrar också. Men nivåerna är betydligt lägre. Man får se det som ett komplement, inte en huvudsaklig källa.

I ett mörkt land som Sverige är berikning av livsmedel en genomtänkt folkhälsostrategi. Mjölkprodukter, margariner och växtbaserade drycker får en tillsats av D-vitamin för att kompensera för bristen på sol.

Vi är ju i grunden sol-drivna varelser, men det moderna inomhuslivet stör den biologiska rytmen. Själv äter jag nästan alltid inlagd sill på fredagar, en gammal vana från min uppväxt i Göteborg.

För att få en klarare bild av det hela:

  • Solen är den primära källan. Under sommarhalvåret räcker 15 minuter i solen mitt på dagen för att huden ska producera dagsbehovet av D3, kolekalciferol. Produktionen sker från kolesterol via UVB-strålning.

  • Svampar, som kantareller och champinjoner, innehåller D2 (ergokalciferol) om de har exponerats för solljus. Det är en intressant vegetabilisk källa, men D3 från animalier och solljus tas generellt upp mer effektivt av kroppen.

  • D-vitamin är fettlösligt, vilket betyder att kroppen kan lagra det. Ett överskott från sommaren kan räcka en bit in på hösten, men sällan hela vintern.

  • Rekommenderat intag för vuxna är 10 mikrogram per dag. För personer över 75 år och de med liten solexponering är rekommendationen 20 mikrogram. Det är en fördubbling.

Vad ska man ta ihop med D-vitamin?

D-vitamin kräver fett. Ett kargt krav. Utan det, ingen riktig upptagning. Ät alltid till en måltid. Matens oljor blir transportören, den tysta budbäraren. Ett faktum som sällan omtalas.

  • Solen – den äkta källan. Hudens möte med strålarna. Sommar. Annars, ersättning behövs. Vintermörkret dränerar.
  • Benens fästning. Immunitetens sköld. D-vitamin är mer än bara en siffra. Ett vitalt underhåll, ofta underskattat.
  • Fett. Tänk olja. Avokado. Nötter. Dessa kompanjoner ökar effekten markant. Ett rent intag är bortkastat.
  • Brist viskar, sedan skriker. Trötthet. Värk. Ett nedstämt sinne. Symptomen är många, ofta ignorerade. Min vän Erik var sådär. Sen tog han D-vitamin med makrill. Det hjälpte.
  • Fisk. Äggula. Berikad mjölk. Andra vägar till rätt nivåer. Men tillskott är ofta en nödvändighet för oss i norr. En given strategi.

Är vegansk D-vitamin lika bra?

Absolut! Vegansk D-vitamin är visst lika bra, om inte bättre i vissa fall. Det är ingen andrahandsvariant, utan en stjärna i sin egen rätt, ungefär som att påstå att en välkalibrerad Tesla inte kan ta dig till jobbet. Vilket den ju kan, och kanske dessutom parkerar sig själv.

Solen, den där strålande stjärnan på vår himmel, försöker hjälpa till att producera D-vitamin. Men för oss bleka nordbor är det ungefär som att förvänta sig en sommarbränna i november – det blir mer en önskedröm än verklighet. Jag menar, min hud vet knappt vad ett par solstrålar är för något efter september.

För veganer och vegetarianer blir det en liten extra utmaning, det är ju inget att sticka under stol med. Vissa traditionella D-vitaminkällor är ju inte direkt på menyn, för att uttrycka det milt. Eller hur?

Du ska veta, D-vitamin finns i två huvudsakliga former: D2 (ergokalciferol) och D3 (kolekalciferol). Veganska tillskott använder ofta D2 från svamp, men numera finns det utmärkt D3 från alger och lavar. De sistnämnda är riktiga game-changers, och funkar precis lika effektivt som den animaliska varianten. Min personliga favorit är den från lav, den är så minimalistisk, liksom.

Att inte ta tillskott året runt här uppe är lite som att planera för en strandsemester i Luleå i januari – optimistiskt, men inte särskilt realistiskt. Din kropp behöver sin dos, punkt slut.

Livsmedel som innehåller D-vitamin:

  • Fet fisk: Lax, makrill, sill (ej veganskt, uppenbart).
  • Äggula: Även det är ett icke-veganalternativ.
  • Vissa berikade livsmedel: Havredryck, sojadryck, vissa margarin.
  • Svampar: Särskilt de som exponerats för UV-ljus, vilken överraskning va.
  • Alger och lavar: Källan till vegansk D3, som vi just sa. Smart liten växt.

Mer information, som man kanske inte tänker på direkt:

  • D-vitaminbrist är lömsk: Symtomen smyger sig på, trötthet och muskelsvaghet. Man skyller det lätt på "måndag morgon" men det kan vara värre.
  • Absorptionen kan variera: Ta ditt D-vitamin med mat som innehåller fett. Precis som en bra filmkväll behöver popcorn, behöver D-vitamin lite fett för att jobba som bäst.
  • Dosering är viktig: Följ alltid rekommendationerna på förpackningen eller fråga en läkare. Att överdosera är sällan en bra idé, även med vitaminer.
  • Blodprov rekommenderas: Det enda sättet att verkligen veta dina nivåer. Ett litet stick för dig, en stor insikt för din hälsa. Jag gör det varje år, har lärt mig att gilla nålsticket nästan. Typ.
  • Vinterdepression: Många kopplar D-vitaminbrist till Seasonal Affective Disorder (SAD). Lite extra solsken i tablettform kan kanske pigga upp? Man kan ju alltid hoppas.

Vilka sjukdomar ger brist på D-vitamin?

D-vitaminbrist ger konkreta problem.

  • Benbrott. Särskilt hos äldre. Skelettet blir skört.
  • Rakitis. Hos barn. Böjda ben. Förvridna lemmar.
  • Osteomalaci. Vuxenformen av rakitis. Musklerna svaga. Smärta.

Andra tillstånd kopplas till låga nivåer.

  • Njurproblem. Leverproblem.
  • Sköldkörtelrubbningar. Hypertyreos.
  • Granulomatösa sjukdomar.

Dessa är inte orsakade av D-vitaminbrist i alla fall. De kan påverka D-vitaminmetabolismen. Eller så kan det vara en samverkan. Svårt att säga ibland. Kroppen är komplex. Allt hänger ihop. Men brist är en riskfaktor. Det vet vi.

  • D-vitamin är fettlösligt. Lagras i kroppen.
  • Solens strålar fixar det. Men inte alltid tillräckligt.
  • Fet fisk är en källa. Kosttillskott också. Väljer själv.

Första tanken är bara benskörhet. Men det är mer. Kroppen signalerar. Vi lyssnar inte alltid. Eller så hör vi fel. Som ett gammalt radio. Brus.