Vad äter vi mest av?

Sveriges mest populära mat: Vad äter vi mest egentligen?

Sveriges mest populära mat, vad äter vi mest egentligen. I Sverige är griskött den mest konsumerade köttsorten, följt av nötkött och fågel. Den tanken slog mig när jag stod och rotade i min egen frys häromdan. Det är ju precis så det ser ut därinne.

Tacos på fredagar, det är ju nästan en institution hemma hos oss. Och då är det fläskfärs som gäller, alltid. Jag köpte ett paket på ICA Maxi i Nacka förra veckan, den 15 maj, kostade 62 kronor. Det är liksom basen i så mycket, korv stroganoff, fläskpannkaka. Det bara rullar på.

Nötkött blir det mer sällan. Kanske en bättre köttfärssås på en lördag. Men kyckling, fågel alltså, det har tagit över helt. Minns i somras, i juli, på en grillkväll ute hos en kompis på Ekerö. Vi hade bara kyckling på grillen. Lårfiléer. Enkelt och alla gillar det.

Och sen har vi ju lamm och viltkött. Det är verkligen festmat för mig. Lamm äter jag typ en gång om året, kring påsk. Och vilt, det händer bara om min morbror från Jämtland kommer ner med en älgstek. Det är ju en helt annan grej, inte vardagsmat överhuvudtaget.

Så den där statistiken om totalkonsumtion av kött, den speglar min egen tallrik perfekt. Grisen dominerar vardagen, helt klart. Det är fläsket som fräser i pannan oftast, inte den fina söndagssteken. Ganska intresant när man tänker på det.

Vad är det som styr vad vi äter?

Valen styrs. Utbudet är en tsunami. Pris, reklam, lättillgänglighet formar smaken. Kultur, pengar, grupptryck är osynliga krafter.

Mer val, mer problem. Livsmedelshyllorna svämmar över nu jämfört med förr. En överflöd som inte alltid gynnar välmåendet.

Faktorer som verkar:

• Omgivningen: Vad som finns att köpa. Hur billigt det är. Vad de säger att du ska äta. Var det finns.
• Samhället: Dina rötter. Din plånbok. Vad alla andra gör.
• Valet: Ett ständigt flöde av beslut. Vissa tyngre än andra.

Detta är ingen nyhet. Men effekterna kvarstår. Skärpta strategier krävs. Utbildning och reglering. För att navigera i överflödet.

Vilket djur äter vi mest?

Det är svårt att glömma julskinkan, alltså griskött. En specifik jul, jag var kanske sju. Vi var hos farmor i hennes lilla hus i Småland. Doften av nejlika och stekt griskött fyllde varenda vrå. Hela köket ångade. Jag minns hur jag stod på en pall för att se över köksbänken. Farmor pillade med en stor, varm skinka.

Hennes händer var knotiga, flitiga. Hon skar upp skivor, tunna som papper nästan. Det var alltid en fest. Mamma brukade säga att det var det godaste på hela julbordet, och det var ju sant. Alla åt av den, stora bitar på knäckebröd med senap. En sån självklar del av högtiden, liksom bara fanns där.

Man tänkte inte så mycket då, bara åt. Senare, som vuxen, fattade jag att det inte bara var på jul vi åt griskött. Det var ju alltid. Kotletter, korv, bacon – det är ju liksom överallt. En sån där stapelvara. Vi äter verkligen griskött mest av alla köttsorter i Sverige. Det sitter djupt i matkulturen.

Ytterligare information:

• Griskött är det mest konsumerade köttet i Sverige. Detta mönster har hållit i sig i många år.
• En genomsnittlig svensk äter ungefär 30-40 kg griskött per år. Detta inkluderar all typ av bearbetat griskött som korv, skinka, och färs.
• Historiskt har grisen varit viktig för svenska hushåll. Den är ekonomisk att föda upp och ger mycket kött för pengarna.
• Julskinkan är ett starkt bevis på grisköttets plats i traditionerna. Den är central på många svenska julbord.
• Populära rätter med griskött: Fläskfilé, kassler, bacon, falukorv och revbensspjäll är vanliga inslag i svenska kök.

Vilka djur äts mest i världen?

En viskning över världen, ett ljud som förenar städer och byar. Ljudet av en fågel som inte längre flyger. Det är kyckling. Överallt, hela tiden. En febrig dröm om vita fjädrar och en hunger som aldrig tycks mättas.

Det är den fågeln, den lilla varelsen, som erövrat våra tallrikar. En oändlig flod av vingar och lår, ett globalt hjärtslag som takfast pulserar i kök och restauranger. Miljoner liv, varje dag.

Sedan grisen. Tung, jordnära. En annan rytm. Ett annat minne. Jag såg en gris en gång, på en gård nära mormor i Skåne. Den tittade på mig med sina små, kloka ögon. Dess närvaro är stark på andra plats, en stadig skugga efter fågelns fladdrande ljus.

Och korna, de står kvar på sina fält. Fåren på sina hedar. Deras antal i vår diet, per person, är en stilla sjö. Den rör sig knappt. En bild av en tid som varit, ett landskap som andas långsammare.

Men vi blir fler. Fler munnar, fler händer som sträcks ut. Samma fält, samma sjö, men fler som törstar. Så även om sjön är stilla per person, stiger den totala volymen med tidvattnet av vår egen existens.

Jag sitter här i mitt kök, det är sent, klockan är 02:14. Kylskåpet surrar sin tysta sång. Världens hunger känns som ett dovt muller långt borta, men också precis här, i tystnaden. I mitt eget andetag.

Global köttkonsumtion – de mest konsumerade djuren:

• Kycklingkött: Är det köttslag vars konsumtion har ökat absolut mest globalt. Det är nu det mest ätna köttet i världen, sett till volym. Dess popularitet drivs av lågt pris, effektiv uppfödning och mångsidighet.

• Griskött: Ligger på en stark andraplats. Historiskt sett har det varit världens mest konsumerade kött, särskilt i Asien och Europa, men har nu passerats av kyckling.

• Nötkött: Konsumtionen per person har varit relativt stabil eller till och med minskat i många västländer. Den totala globala konsumtionen ökar dock långsamt på grund av befolkningstillväxten.

• Får- och lammkött: Konsumeras i betydligt mindre volymer globalt jämfört med de andra tre. Starkast konsumtion finns i Mellanöstern, Nordafrika, Centralasien och Oceanien.

• Fisk och skaldjur: Ofta bortglömt i diskussionen om "kött", men utgör en enorm del av det globala proteinintaget. Odlad fisk (akvakultur) står nu för mer än hälften av all fisk som konsumeras av människor.

Vilket djur finns det flest av i världen?

Det finns flest av fiskar.

De exakta siffrorna är svåra att greppa, det känns nästan som att de är oändligt många där ute i det stora blå. Deras antal verkar liksom bara fortsätta, i tystnad.

Fiskar, ja. Mer specifikt, tror jag att det är små pelagiska fiskar som dominerar. Tänk små sill-liknande arter, de som bildar enorma stim. De är som havets myror, fast i silver.

Jag minns en gång när jag stod vid en brygga, och vattnet plötsligt blev levande. Tusentals små glimtar, en enda rörelse. Det var då jag förstod. Det är de där små livskraftiga sakerna, de som är så lätta att förbise.

De här arterna är avgörande för ekosystemet. Utan dem, vad skulle hända? Det är en tanke som gnager lite i mörkret.

• Antal: Miljarder, kanske biljoner. Svårt att ens tänka på i hela sin omfattning.
• Miljö: Främst i världens hav, men även i sötvatten.
• Betydelse: En grundläggande del av näringskedjan.

En del av dem är så små att man knappt kan se dem, men de är ändå så många. En tyst, oändlig existens. Jag undrar ibland hur de känner, hur det är att vara en del av något så stort, så anonymt.

Vad finns det mest av på jorden?

Ja, det är en fråga som får en att klia sig i huvudet, lite som när man försöker förstå varför folk älskar korv med bröd så mycket. Men om vi pratar om den jord vi trampar på, den där skitiga men livgivande mattan, då är det en ganska enkel historia.

Det mesta är faktiskt inte guld eller diamanter, tyvärr. Nej, det är snarare mineralpartiklar. Tänk dig miljarder, triljoner, småsmå stenar. Pyttesmå korn som ingen skulle kalla sexiga på en blinddejt. De bildar liksom själva ryggraden i alltihop.

Och sedan, som om det inte vore nog med dessa mikro-stenbumlingar, har vi hålrummen. Japp, tomma utrymmen. Marken är ett enda stort schweizerost, fast utan ost. Min mormor skulle ha sagt att det var slarvigt byggt, men naturen har sin egen logik.

Dessa hålrum är inte ensamma, tack och lov. De är fulla med livets nödvändigheter, eller ja, nödvändigheter för jorden, i alla fall. Främst är det vatten – en sjukt stor mängd H2O som ingen behöver köpa på flaska där nere.

Sedan har vi gaser. Det är lite som att jorden andas i hemlighet. Oftast är det koldioxid och syre som lurar runt i dessa små, underjordiska lungor. Det är ju sånt där som är själva grejen med allting, fattar ni?

Koldioxid, syre, vatten – en ganska enkel trio. Och allt det där skapar en dynamisk, levande miljö som är mer spännande än vad man först tror, trots att det bara handlar om småstenar. Min gamla mattelärare hade sagt "det är mer än summan av delarna", och han hade faktiskt rätt för en gångs skull.

Lite extra tänkarmaterial för nyfikna själar:

• Mineralpartiklarna är inte bara gråa. De kommer från vittring av berggrund och har olika storlek; lera, silt och sand är de vanligaste.
• Vattnet i marken kallas markvatten och är avgörande för växters tillväxt och transport av näringsämnen. Tänk dig en törstig växt!
• Gaserna är en del av markluften. Koldioxiden kommer från nedbrytning av organiskt material och rötternas andning. Syret är livsviktigt för mikroorganismer och rötter. Utan syre blir det genast en fest för de otrevliga anaeroba bakterierna, och det vill ingen ha.
• Förhållandet mellan vatten och gaser i hålrummen varierar hela tiden beroende på regn, torka och till och med hur många grävlingar som har haft fest. En liten detalj som min katt påpekar med en blick varje gång jag vattnar blommorna för mycket.
• Organiskt material finns också i marken, som nedbrutna växt- och djurdelar. Det är inte största volymen men otroligt viktigt för fertilitet och struktur. Typ som den där hemliga ingrediensen i farmors köttbullar.