Vad äter man den 25 december?

Vad äter man på julafton?

Julafton alltså, vad vräker man i sig då? Hos oss, ja, det beror ju på. Men julafton, då är det tradition med julbord. Minns ett år, 24 dec, typ 2010, hemma hos mormor i Småland, det var ett dignande bord.

Sen på juldagen eller annandagen…då jösses, då kör vi ofta på typ en stek. Minns ett år vi åt vildsvin på annandagen. Det var hos faster Karin i Göteborg.

Sen knödel, mums. Typiska grönsaker? Japp, rödkål är ett måste, grönkål ibland och brysselkål. Den sistnämnda är kanske inte min favvo, men det hör liksom till.

Och ja, julgodis… Lebkuchen, Spekulatius och Stollen. Ett måste! Julen är en riktig matfest, alltså.

Vad gör man den 25 december?

25 december: Jul.

Kyrkan fastställde datumet år 300.

Traditioner: Julmat, julklappar.

Globalt firande: Storbritannien, Irland, Italien, USA.

• Firandet: Familjesamvaro, religiösa ceremonier, gåvor. Min egen jul involverar ofta en lugn middag med familjen och en promenad i snön.
• Alternativa aktiviteter: Biobesök, spelkvällar, resor. Förra året åkte jag till Stockholm.
• Historisk kontext: Datumvalets betydelse. Före kristnandet firades vintersolståndet.

År 2023.

Vad kan man äta på julafton istället för julmat?

Istället för det vanliga juljävla:

• Dansk fläskstek! Som en smocka i ansiktet på Janssons.
• Laxsashimi med citrus! Rå fisk, fattar du? Inte sill.
• Päronsallad med prosciutto och burrata! Finliret när släkten är trött på köttbullar.
• Tjocka revben med ingefära! Som att grilla, fast inne.
• Vispad ricotta med tranbär! Nån slags efterrätts-grej.
• Vego wellington med grönkål! För de som hatar julskinka.
• Brysselkål med parmesan! För att få nån att äta grönsaker.

Alltså, julmat är överskattat. Jag käkade pizza förra året. Skitgott! Min granne, tant Agda, brukar tydligen käka surströmming på julafton. Smakfråga, antar jag. Men fläskstek, alltså! Fatta!

Vad ska du äta på julafton?

Julmaten… det är en återkommande fråga. Kyckling blir det nog. Stekt, precis som mamma brukade göra. Kanske inte så traditionellt, men tryggt.

Butternut squash, fyllda... låter intressant, men nej. Julen är inte tiden för experiment. Vill bara känna lugnet.

Efterrätten får inte glömmas. Risk à la Malta. Alltid. Inget snack om saken.

Varför kyckling? Jo, pappa gillade inte skinka. Och jag vet inte, det blev bara så. En egen liten familjetradition, fast egentligen inte.

Risk à la Malta är mormors recept. Det enda jag har kvar av henne, känns det som. En smak av barndom, av trygghet. Nu är jag ensam. Tänk att ännu ett år har gått.