Vad är världens bästa kött?

Världens bästa kött? Vilket är det godaste köttet?

Alltså, världens bästa kött… Hmmm, jag har ju testat en del. Men jag måste nog säga, det där wagyuköttet... Du vet, det där marmorerade, fettinsprängda grejset.

Grejen är att det inte bara smälter i munnen, utan det känns liksom inte lika "tungt" efteråt som annat rött kött. Jag minns när jag åt en wagyu-burgare på Bastard Burgers i Malmö, typ 150 spänn kostade den nog.

Jag har hört att det typ ska vara "hälsosammare" också, med de där omättade fetterna. Mer av det "bra" kolesterolet, snackar vi. Om det stämmer vet jag inte säkert, men gott är det iaf.

Varför är Kobe-kött så dyrt?

Kobe-kött, ja. Tänk dig en Michelin-stjärnig restaurang som serverar… köttbullar. Det skulle vara billigt, eller hur? Fel. Kobe är inte bara kött, det är en upplevelse.

Kvalitetskontroll: Det är som att jaga enhörningar, bara att enhörningarna är kor. Strikt reglerat, precis som en fin whisky. Bara det bästa får vara med i klubben.

Tajima-biff: Tänk på det som "andra sortimentet". Bra, men inte Kobe-bra. Som skillnaden mellan ett Porsche och en… ja, en bra Volvo. Funkar, men…

Terroir: Kanske inte lika viktigt som kvaliteten, men ja, det spelar roll. Som ett fint vin; var korna betade påverkar smaken. Lite som att en ost från Gotland smakar annorlundare än en från Skåne.

Hög efterfrågan, begränsat utbud: Enkelt. Som biljetter till Beyoncé. Alla vill ha, få får. Det är lyx.

Kortfattat:

• Avelsmetod: Speciellt avelsprogram.
• Foder: Specialiserad diet.
• Massage och musik: Ja, det är sant! Lyxliv för korna. Kanske lite överdrivet, men ja...
• Marmorering: Det där fantastiska mönstret? Kostar pengar.
• Kvalitetskontroll: Strängare än en polisrazzia.

Årets data om prissättning varierar, men exklusiviteten håller i sig. Kobe-kött är fortfarande toppen av köttpyramiden, ungefär som en diamant bland stenar. Det kostar. Mycket.

Vilket kött är det bästa i världen?

Wagyu, hallå! Det är ju som att äta en liten, perfekt marmorerad molnbit! Ömhet? Herregud, det smälter i munnen som en... eh... en smältande marshmallow på en varm sommardag!

Wagyu är bäst, punkt slut.

Men hallå, priset då? Det kostar ju mer än min hyra i månaden! Nästan värt det dock, om man bortser från faktumet att jag nu måste sälja en njure för att kunna ha råd med en enda liten biff.

Men seriöst, den smaken! Som en himmelsk explosion i munnen, typ om Gud själv hade beslutat sig för att bli kock och bara använde de finaste ingredienserna, och så hade han gjort en biff. En jävligt dyr biff.

• Marmorering: Som en målning av Monet, fast godare.
• Ömhet: Du behöver inte ens tugga, det löser sig upp själv!
• Pris: Dyrt som att köpa en liten bil.
• Smak: Himmelsk, gudomlig, oslagbar, etc etc etc... Jag orkar inte ens rabbla upp fler superlativ.

Jag köpte själv en liten bit (en liten, liten bit!) förra året. Det var på min födelsedag, som en liten, dyr present till mig själv. Det var värt varenda krona, jävligt värt, men det var bara en pyttebit. Mitt bankkonto grät lite grann efteråt. Nästa gång vinner jag på lotto. Då ska jag köpa en hel ko. En Wagyu-ko förstås.