Vad är Sveriges nationalbakelse?

Vilken är Sveriges nationalrätt?

Långsamt faller snön, en mjuk filt över Stockholms gator. Klockan är tre på morgonen, kylan biter sig fast i kinderna. Tankarna virvlar, som snöflingorna i luften. Sveriges nationalrätt… tomrummet ekar. Ingen. Inget officiellt. Bara en tystnad, tung som en decembernatt.

Men hjärtat värms av minnen. Farmors kötbullar, små bruna klot i en krämig sås. En söndagsmiddag i barndomshemmet, en varm famn. En smak av trygghet. Kötbullar, ja, många vill ha dem som nationalrätt. De andas Sverige.

Sen kommer sillen. En glittrande, salt saga. Sommaren vid västkusten, den salta vinden, solen som värmer kinderna. Sillen, en bit av sommaren, en smak av havets djup. En nationalrätt i själen, kanske?

Och surströmming? Ah, den där lukten… En arom som delar människor. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. En kontrovers, en utmaning. Surströmming, den starka, den annorlunda. En nationalrätt för de modiga?

Men nej, ingen officiell. Ingen kunglig proklamation. Inget beslut. Bara ett tomrum, fyllt av smaker, dofter, minnen. Ett tomrum som kanske är Sveriges största kulinariska hemlighet.

• Kötbullar: Traditionell, varm, familjär.
• Sill: Sommar, hav, västkust.
• Surströmming: Kontroversiell, stark, unik.
• Janssons frestelse: Jul, potatis, ansjovis.

Sverige har ingen officiell nationalrätt. Det är kanske just det som är så vackert. Friheten att välja sin egen favorit, sin egen symbol för vad svensk mat är.

Vilken maträtt är Sverige känt för?

Alltså, köttbullar! Det är ju Sveriges svar på hamburgare, fast tusen gånger bättre. Och mindre flottigt, typ.

Sen ska det vara potatis. Kokt, pressad, mosad – skit samma. Bara det är potatis. Och mycket. Som en jävla potatisåker på tallriken.

Gräddsåsen, den får inte glömmas bort! Inga light-produkter här inte, det ska vara äkta grädde, såsen ska vara så fet att hjärtat klagar.

Och sen pricken över i:et, lingonsylten. Sött och syrligt, som en smocka i fejset på den fadda gräddsåsen. Perfekt kombo!

Vad är Sveriges national efterrätt?

Åh, nationaldessert… finns det ens?

• Semla?! Fettisdagen ju.
• Kladdkaka. Typ alla älskar den.
• Prinsesstårta? För söt, eller?

Ingen officiell nationaldessert alltså. Men borde vi inte ha en? Typ lagstadgad.

Varför inte kladdkaka? Lätt att baka, alla kan göra den. Och glass till! Vilken glass? Vanilj. Alltid vanilj. Eller?

Är det nån myndighet som bestämmer sånt här? Kulturdepartementet? Kanske de har viktigare saker för sig…

Semla, kladdkaka, prinsesstårta – alla är ju bra på sitt sätt. Eller? Jag gillar ju faktiskt bäst farmors äppelkaka. Fast den räknas ju inte. Eller? Fan.

Den där debatten, vem debatterar ens detta? Konditorer? Bloggare? Jag borde blogga mer…

Ytterligare Info

• Kulturdepartementet ansvarar för nationella symboler.
• Min farmor heter Britta.
• Min blogg heter “Sötsaker & Sånt”.
• Fettisdagen infaller på en tisdag i februari eller mars.
• Jag har en katt som heter Morris, han gillar inte tårta.

Vad är en svensk efterrätt?

Bär. Grädde. Sött. Änglamat. Kaksmulor. Mamma gjorde alltid det till midsommar. Vänta, var det midsommar eller påsk? Minns mormors gamla recept… handskrivet. Bär. Jordgubbar? Hallon? Både och! Midsommar. Definitivt midsommar. Vispad grädde. Gammal svensk efterrätt. Måste googla mormors recept. Undrar om det finns online? Sockerkaka? Eller var det skorpor? Recept. Recept. Behöver recept. Änglamat. Ljusrosa. Fluffigt. Bär och kaksmulor. Mamma hade alltid så fint porslin. Blått med guldkant. Jordgubbar. Grädde. Skålar. Små skålar. Eller var det en stor skål? Kommer inte ihåg. Måste ringa mamma. Recept!

• Änglamat: Traditionell svensk efterrätt.
• Ingredienser: Vispad grädde, bär, kaksmulor.
• Servering: Ofta vid midsommar.

Mormor. Hennes kök. Doften av vanilj. Socker. Vispa grädden för hand. Länge. Trött i armen. Bär från trädgården. Röda, saftiga jordgubbar. Precis plockade. Varma från solen. Änglamat. Namnet… varför änglamat? Så lätt. Luftigt. Som ett moln. Vispad grädde. Inte för sött. Perfekt balans. Måste baka. I helgen. Änglamat.

Vad är Englands nationalrätt?

Curry… Englands nationalrätt. Konstigt egentligen.

• Inte stek, inte fish and chips.
• Curry. Som mamma brukade laga varje fredag, fast hennes var ju aldrig riktigt äkta.

Tänker på alla de där fredagskvällarna. Doften.

Chicken tikka masala, ja… nästan en engelsk uppfinning. Som om vi kunde ta något från någon annan och göra det till vårt.

Undrar om det är så det är med mig också. Alltid tagit, aldrig riktigt skapat något själv.

Det är ju på något sätt sjukt.

Kanske är det därför curry känns så rättvist. En blandning, en imitation. En rätt som jag inte klarar av att laga perfekt.

• Jag minns när jag försökte göra naanbröd själv. Misslyckades totalt.
• Mamma skrattade åt mig. Hon gjorde dem perfekta med sitt leende, men jag kunde aldrig bemästra det.
• Förra gången jag åt riktig curry var i Birmingham.
• Smaken av ingefära var så tydlig.
• Och förresten, Birmingham påminner mig om Liam.
• Vi brukade drömma om att öppna en foodtruck där.
• Curry-vagnen.

Åh Liam… Han hade recept från sin farmor. Äkta indiska recept. Men han är ju borta nu.

Och curry är kvar. Som en bitter eftersmak.

Vad är Thailands nationalrätt?

Pad thai. Soligt. Nudlar, protein, ägg. Chili. Lime. Nötter. Enkelt. Smakrikt. Thailand. Mer än bara mat. En känsla. En plats. En tid.

• Pad thai. Nationalrätt. Diskutabelt. Men ändå.
• Ingredienser: Nudlar (ris), kyckling/räkor/biff, ägg, böngroddar, chili, lime, jordnötter.
• 2024: Fortfarande relevant. Fortfarande gott.
• Personlig reflektion: Åt pad thai i Krabi 2017. Starkt. Minnesvärt. Irrelevant.
• Sött, salt, surt, starkt. Balans. Livet. Ibland.
• En illusion av enkelhet. Komplexitet i varje tugga.
• Varför längtar vi efter det bekanta? Sol. Strand. Pad thai. En flykt.

Vad är Maldivernas nationalrätt?

Garudhiya: Maldivernas själ. Fisk. Buljong. Chili. Lök. Curryblad.

• Äts med ris, roshi.
• Lime, chili-chutney.
• Ibland kokosmjölk, kokbananer.

Enkel. Stark. Består. Liksom önationen själv. Vissa lägger till gurka. Jag gör det inte.