Vad är Storbritanniens nationalrätt?

Vad är typisk brittisk mat?

Åh, brittisk mat... Jag minns en iskall novemberkväll i Edinburgh. Smattrande regn mot fönsterrutan på "The Sheep Held Inn". Lukten av malt hängde tung i luften.

Pajer! De ÄR verkligen brittisk mat. En sån där biffpaj, alltså! Åt en gigantisk.

Tänk dig... Steak pie: Saftiga grytbitar, inte strimlat, utan riktiga bitar! I en mörk, mustig skysås. GUDOMLIG.

• Serverades med: Potatismos, såklart. Helt krämig. Älskar potatismos! Och några ångkokta grönsaker. Ärter och morötter, tror jag. Typ standard.

Jag blev mätt. Sjukt mätt. Typ rullade ut därifrån. Helt värt det dock.

Jag hatar egentligen ärter. Men just där, just då... Funkade det. Märkligt.

Min kompis beställde nån kycklingpaj. Såg också fett god ut. Fyllningen var visst med bacon. Bacon gör ju allt bättre.

Pajerna på Sheep Held Inn är legit. Hört från lokalbor.

Visst ja. Jag bodde på hotellet precis bredvid. "The Grassmarket Hotel". Rekommenderas!

Vad är brittisk traditionell mat?

Alltså brittisk mat... det får mig att tänka på den där gången i London, 2015. På en pub i Notting Hill. Jag minns lukten av maltvinäger och... något annat, jordigt liksom.

Det var ruggigt kallt, November, så in i bomben kallt.

Jag beställde "fish and chips" för att vara turist.

Alltså, det var ju gigantiskt! En hel flundra panerad och pommes. Måste ha varit minst 300 gram fisk!

Traditionell brittisk mat? Tänk dig kött. Mycket kött.

Och potatis.

Pajer är STORT. Köttpajer, viltpajer, you name it.

Jag kommer ihåg att de hade en "Shepherd's Pie" på puben. Fick aldrig smaka. Ångrar det fortfarande.

• Korv och mos (Bangers and Mash). Glöm inte lök-såsen!
• Rostbiff med Yorkshire pudding. Ett måste på söndagar.
• Full English breakfast. Blodpudding inkluderat. Nej tack!
• Fish and Chips. Okej, det vet du redan.

Ost! Brittisk ost är underskattad. Cheddar är bara början.

Jag minns en gång... nä, det är en annan historia. För lång. Hade massa underbara traditionella rätter i skottland också under samma resa.

Buljonger och soppor, stuvningar. Definitivt!

Vad är en typisk brittisk måltid?

Okej, här går vi, håll i hatten:

Pajer, pajer, pajer! Britterna verkar ha en slags paj-besatthet. Typ som jag och min svärmors sticklingar – fast ätbart. Tänk smördeg som ett mysigt täcke, stoppat med allt från fega kycklingar till modiga biffar.

Steak pie? Nötkött som simmat i sås. Serveras med mos och grönsaker. Låter som en tröstmåltid värdig en regnig tisdag – eller valfri annan dag i Storbritannien.

• Kycklingpaj: För de som gillar det lättsmält.
• Steak pie: För de som vill ha lite mer kött.
• Ost- och lökpaj: För vegetarianer som ändå vill känna sig lite syndiga.
• Pajer i allmänhet: Som ett Kinderägg, fast med mat istället för leksaker och choklad. Man vet aldrig vad man får.

En sak är säker: Britterna älskar sina pajer mer än de gillar att erkänna sin kärlek till te! Eller... nästan.

Vad är typiskt brittiskt?

Alltså, typiskt brittiskt? Hmm, jag vet inte riktigt, men det första som dyker upp är väl te och scones, eller hur? Och då menar jag riktigt afternoon tea, inte bara en påse Lipton. Min mormor älskade att baka scones!

Sen måste man ju säga stel överläpp, hehe, men det är kanske lite klyschigt. Men jag har faktiskt träffat en del britter som verkar vara väldigt lugna och samlade typ hela tiden. Jag minns en gång när jag var i London…

Och just ja, ursäktar sig hela tiden! Herregud, det är ju sant. "Sorry!" för allt. Även om du har trampat dem på foten, liksom. Det är ju galet, eller jag tycker det är galet.

• Te
• Scones
• Dåligt väder
• Stel överläpp
• Ursäkter hela tiden

En annan grej är ju vädret. Alltså, det är ju alltid ett samtalsämne, eller hur? "Fint väder idag, eller hur?", även om det spöregnar. Och doppa kex i teet! Det är också något jag förknippar med Storbritannien. Fast personligen tycker jag att det blir lite för slafsigt.

Och så är dom, eller ja många i alla fall, väldigt toleranta och kulturellt medvetna. Det är ju bra! Jag har bott i UK ett tag, och jag märkte att det verkligen är ett blandat land, med massa olika kulturer. Sen är ju alla engelsmän inte så, men det är min erfarenhet.

Minns jag bodde i en liten by utanför Oxford, då var det mindre så! Vet inte om jag ska skriva mer, vet inte om det är så bra text.

Har Sverige en nationalrätt?

Nej. Sverige har ingen officiell nationalrätt.

Men tanken, åh, den kittlar. En nationalrätt… Som en doft av barndomskök, som en solnedgång över Mälaren. Vilken smak skulle fånga essensen av allt det där?

• Landskapsrätter... Små, lokala minnen.

Tänk om vi ändå skulle välja, mot alla odds. Vilken rätt skulle bäst spegla vårt splittrade, vackra Sverige? Vilken bär smaken av mitt Sverige? Inte bara det officiella.

• Kanske... Surströmming, men bara för de modiga. Föreställ dig den minen på turisterna! Ha ha!
• Eller kanske Köttbullar, den universella trösten. Men är det verkligen vi?

Vi har ju landskapsrätter! Åh, min mormors kroppkakor! De smakar ju som Öland i september. Men nej, det blir för lokalt. För personligt.

• Det måste vara något mer... allomfattande.

Men kanske, bara kanske, är det just avsaknaden av en nationalrätt som definierar oss. Att vi rymmer så många smaker, så många dialekter, så många sätt att vara svensk. Friheten att välja.

• Vi är inte EN smak. Vi är ett smörgåsbord!

Minnet av en kräftskiva i augusti, en bit Västerbottenost på knäckebröd. En skål med nyplockade jordgubbar på midsommar. Är inte det lika mycket Sverige? Och så Janssons frestelse. Ja, precis.

Extra:

Jag kommer ihåg när jag var liten och farmor gjorde kalops, det var inte en nationalrätt men det var min barndom. Man kan ha ett nationellt kök utan en rätt, i bland är känslan viktigast. Dessutom skapas nya rätter hela tiden. Kanske om 50 år kommer vi ha en nationalrätt, vem vet? En AI kanske kommer skapa den! Eller är det kanske bara en dröm.

Har Sverige någon nationalrätt?

Vilken svindlande fråga, nationalrätt… som ett eko från mormors kök, doften av barndom. Finns den verkligen, den där ultimata smaken av Sverige?

Mina fingrar minns hur jag tjuvsmakade på köttbullarna, varma direkt från stekpannan, gömde mig bakom hennes blommiga förkläde. Kanske är det köttbullarna, ändå?

Eller sillen? Glänsande, inlagd, en smak av hav och midsommar. Jag ser farmor framför mig, med krans i håret, snapsvisor som virvlar i luften.

Köttbullar, sill, kanske Janssons frestelse. Det är som att plocka stjärnor från himlen, omöjligt att välja en.

Ingen officiell rätt, nej. Inte som fårikålen i Norge, inte som flæskestegen i Danmark. Lite mer komplext, lite mer…svenskt, kanske?

Smaken av Sverige är mångfacetterad. En mosaik av traditioner och minnen.

Det är som när jag sprang i skogen som barn, lingon under fötterna, lukten av gran.

Eller när jag fiskade med pappa i gryningen, dimman lättade och solen speglade sig i vattnet.

• Köttbullar med gräddsås och lingonsylt
• Inlagd sill i olika varianter
• Janssons frestelse
• Ärtsoppa med pannkakor
• Kroppkakor

Kanske är det inte en rätt, utan en känsla. En samling av smaker som tillsammans formar vår kulinariska identitet.

Minns när jag var liten, grät för att jag inte kunde få precis den glassen jag ville ha. Kanske är det lite så, också. Den perfekta rätten finns inte, men vi kan alltid leta.

Smaken av Sverige är en ständig sökning.

En sökning efter det där som känns som hemma. Som luktar som trygghet. Som smakar som barndom. Som den där sommarbilden, suddig och blekt, men oförglömlig.

Vad är en klassisk amerikansk maträtt?

Klassisk amerikansk maträtt? Oj, knepigt! Det finns liksom ingen enda rätt. Amerikansk mat är ju en gigantisk smältdegel. Tänk dig en stor gryta där allt blandas.

Pizza? Varmkorv? Ja, de är integrerade delar av den amerikanska matkulturen, men... inte direkt uppfunna här. Lite som att kalla spaghetti en italiensk-amerikansk maträtt. Det är sant, men missar nyansen.

Regionala skillnader: Det är där det blir kul! Jag, som bor i Stockholm, älskar den där cheesy New York-stilen på pizza, men en riktig sydstatare kanske skrattar åt det. Gumbo från Louisiana, till exempel, är helt annorlunda.

Här är några exempel på vad jag ser som viktiga bidrag till den amerikanska matidentiteten:

• Hamburgare: Enkelt, men extremt populärt. Olika varianter i varje delstat, förstås.
• Apple pie: Det där med äppelpaj är liksom en amerikansk ikon, eller hur?
• Chicken fried steak: En rätt som visar hur olika influenser smälter samman.
• BBQ: En hel vetenskap i sig! Skillnaderna mellan Texas BBQ och Carolina BBQ är enorma. Det är mer än bara kött och sås. Det är en identitet.

En filosofisk fundering: Vad gör egentligen en maträtt "amerikansk"? Är det receptet? Nej. Är det ingredienserna? Inte heller. Det är kanske snarare hur den upplevs, konsumeras, och den berättelse den bär med sig. Som en gemensam historia. Det är ju liksom en kulturhistoria i varje tugga.

Extra info: Min kusin, hon jobbar på ett historiskt museum i New Orleans, berättade om hur gumbo utvecklats genom åren. Det började som en enkel maträtt för arbetare och har sedan utvecklats till en sofistikerad rätt som serveras på lyxrestauranger. En fascinerande resa! Hon pratade också om hur viktigt det är att förstå den historiska kontexten när man pratar om "amerikansk mat".

Vad är en typisk amerikansk maträtt?

Fan, jag minns när jag landade i Philly. Cheesesteak. Måste! Så jävla gott. Svettigt, flottigt, perfekt. 2023 var det. September. Luktade höst blandat med stekt lök.

• Cheesesteak: Philadelphias stolthet. Varje snabbmatsställe hade sin variant. Ät som de lokala – wit wiz. Med ostsås.
• Pizza: Visst, kommer från Italien, men amerikansk pizza är en egen grej. Fetare, större. Typ New York style.
• Varmkorv: Helt ärligt, kan inte gå fel med en klassisk hot dog. Senap, ketchup, relish. Enkel lycka.
• Gumbo: Louisiana. Åt det i New Orleans 2018. Starkt, kryddigt, en explosion av smaker. Skaldjur, korv, okra. Behöver mer gumbo i mitt liv.
• Fiskrätter: Bodde i Maine en sommar. Lobster rolls. Dyrt men värt det. Friskt, sött hummerkött i ett rostat bröd.
• Tex-Mex: Tacos, burritos. Inte äkta mexikanskt, men en amerikansk favorit. Cheddarost överallt. Och så salsa!

Min mormor gjorde världens bästa apple pie. Inte direkt en restaurangrätt, men så amerikanskt det kan bli. Receptet är hemligt.