Vad är poängen med afternoon tea?

Vad är poängen med afternoon tea? Alltså, på riktigt, vad är poängen? Jag menar, det är ju inte som att man behöver det, eller hur? Man blir ju inte automatiskt friskare eller rikare av det. Men ändå… Jag älskar det. Helt vansinnigt mycket.

Det är så mycket mer än bara en massa mat, vet ni? För mig är det… oj, det är svårt att förklara. Det är som en liten flykt, en bubbla av lugn mitt i allt kaos. Tänk er: solen skiner genom fönstret, kanske lite regn pyser mot rutan, och jag sitter där med en kopp Earl Grey, stark och varm, som en varm kram. Och sen, smörgåsarna! Jag minns en gång, i London, när jag åt en med rökt lax och gräslök… gudomligt. Och scones, förstås, de där små fluffiga kanelbullesläktingarna. Clotted cream… är det ens lagligt att ha så mycket smak i en liten klick grädde? Jag svär, jag dog lite av lycka.

Det är inte bara maten, det är hela stämningen, liksom. Den där speciella känslan av att stanna upp. Jag var på ett afternoon tea med min mormor en gång, vi satt och pratade i timmar, om allt och ingenting. Det var så mysigt, så avslappnat. Och det var det där teet, som liksom höjde hela upplevelsen till något alldeles speciellt. En minnesvärd stund, you know?

Och man kan ju ha det med vem som helst! Med vänner, med familj, eller ensam, som en liten belöning till sig själv. Jag hade ett sånt ensamt afternoon tea en gång efter en superstressig vecka, det var… nödvändigt, typ. Det var som terapi, helt enkelt. Och sen, efteråt, kändes allt lite lättare.

Så, vad är poängen? Kanske ingen specifik poäng, men massor av små, underbara stunder. Det är lyx, det är avkoppling, det är gemenskap. Det är afternoon tea. Och det är fantastiskt.