Kan Sverige försörja sig själv med mat?

Kan Sverige mätta sina munnar i en kris? En nyanserad blick på självförsörjning

Debatten om Sveriges förmåga att försörja sig själv med mat blossar upp med jämna mellanrum, ofta i kölvattnet av globala kriser. Medan rubriker ibland proklamerar en alarmerande brist på självförsörjning, är verkligheten mer komplex. Visst, Sveriges totala livsmedelsförsörjningsgrad ligger runt 50 procent, vilket vid en första anblick kan verka oroväckande. Men siffror berättar inte hela historien.

Sverige är faktiskt självförsörjande på vissa viktiga baslivsmedel, såsom spannmål, socker och morötter. Denna inhemska produktion utgör en stabil grundpelare i vår livsmedelsförsörjning. Men vad händer när vi zoomar ut och tittar på den bredare bilden?

50-procentssiffran inkluderar ett brett spektrum av livsmedel, från exotiska frukter till specialiserade mejeriprodukter. Att sträva efter 100% självförsörjning på alla dessa produkter, oavsett klimat och geografiska förutsättningar, är varken realistiskt eller ekonomiskt hållbart. Skulle vi verkligen prioritera att odla bananer i växthus när vi kan importera dem effektivt från länder med mer gynnsamma förhållanden?

Det viktiga är att fokusera på strategisk självförsörjning. Det handlar om att säkra tillgången på de livsmedel som är avgörande för befolkningens basbehov, särskilt i kristider. Pandemin, med sina störda leveranskedjor och stängda gränser, fungerade som en skarp påminnelse om denna sårbarhet.

I stället för att stirra oss blinda på den totala självförsörjningsgraden, bör vi diskutera vilka specifika livsmedelsgrupper vi behöver prioritera. Kan vi öka produktionen av proteinrika grödor? Hur kan vi stärka den inhemska produktionen av kött, mejeriprodukter och andra animaliska proteinkällor på ett hållbart sätt?

Frågan om Sveriges livsmedelsförsörjning handlar inte bara om kvantitet, utan också om kvalitet, hållbarhet och resiliens. Det kräver en nyanserad diskussion och en helhetssyn som tar hänsyn till både ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter. Att enbart sträva efter en hög siffra på pappret är inte lösningen. Vi behöver en robust och anpassningsbar livsmedelsförsörjning som kan stå emot framtida utmaningar och garantera att alla i Sverige har tillgång till näringsrik mat, oavsett omvärldsläget.