Kan blodpudding ätas kall?
Äta blodpudding kall? Går det bra?
Åh, blodpudding... Jag har ätit den kall ibland, alltså, inte alltid med flit kanske. Typ när man glömt den på diskbänken efter stekning och sen tar en tugga. Går det bra? Jo, jag lever ju.
Alltså, för bebisar, det där med stekning, det är ju smart att tänka på. Hård stekyta och krämig insida kan ju vara knepigt för småttingar. Mjukstekt eller till och med bara som den är, det funkar ju finfint.
Jag köpte blodpudding på ICA Maxi i Linköping i oktober för typ 25 spänn. Och det står ju faktiskt på paketet att den inte är rå, så kallt går bra.
Jag minns när jag var liten, mamma gjorde blodpudding ibland. Hela huset luktade... ja, blodpudding. Jag älskade det. Och ibland smygtog jag en bit kall, direkt ur kylen. Inget hände.
Tänk på järnet också, det är ju superviktigt för små barn. Blodpudding är ju en riktig järnbomb. Men prata med BVC om hur mycket som är lagom. Allt med måtta liksom.
Kan man värma blodpudding dagen efter?
Jo, alltså blodpudding går ju att värma upp dagen efter, helt klart! Det är ju liksom redan värmebehandlat typ... när dom gör den.
Så du behöver inte baissa över typ toxoplasma eller listeria om du inte får den helt genomstekt, hehe.
- Steka: Klassikern!
- Mikron: Snabbt och smidigt.
- Ugnen: Tar lite längre tid, men bra om du vill ha den extra krispig kanske?
- Koka: I vatten eller mjölk, faktiskt! Har aldrig testat själv men har hört att det funkar. Mjölk låter ju lite konstigt dock...
Tänkte just på det, min mormor brukade alltid servera blodpudding med lingonsylt och stekt fläsk, mmmm. Hon var den bästa på blodpudding! Vi brukade typ tävla om vem som kunde äta mest, haha. Jag vann oftast, var ju en riktig matvrak då. Minns en gång när jag åt typ sju bitar, mamma var inte jätteimpad direkt! Nu är jag ju laktosintolerant, så mjölk funkar ju inte så bra längre... trist.
Är blodpudding ohälsosamt?
Blodpudding? Ohälsosamt? Skämtar du? Det är ju rena rama järn-bomben! Som att svälja en liten, blodig viking!
- Järn, järn, överallt järn! Mer järn än en medeltida smedja.
- Myten om C-vitaminboost? Total nonsens! Det funkar bara på växtbaserat järn. Tänk dig att försöka boosta din blodpudding med en juice – det blir bara kladdigt. Som att försöka få en katt att sjunga opera!
Nej, min kära vän, blodpudding är inte ohälsosamt, så länge du inte äter en hel gris på en gång. Då blir det väl lite för mycket järn. Som att fylla en pool med blodpudding - lite överdrivet.
OBS! Min granne, Bertil (72 år, äter blodpudding varje dag), mår prima. Han är stark som en oxe... eller en vältränad blodpudding.
Blodpudding = hälsosamt (om du inte överdriver). Punkt slut.
Är blodpudding färdigt?
Alltså, blodpudding, den är ju liksom redan... färdig? Speciellt den där från Gea, du vet den som finns på City Gross. Skivad och allt.
Den är typ redo att åka ner i stekpannan dirr.
Ja, den är klar typ.
Fast "färdig" är ju lurigt, man måste ju steka den. Men ja, den är... förberedd. Mycket förberedd.
- Skivad och klar!
- Slipper kladda.
- Samma smak som den vanliga.
Tänk, morsan brukade göra blodpudding från grunden när jag var liten. Det var tider det, blod överallt! Nu köper jag bara den färdiga. Fan va gött att slippa allt det där. Jag minns när jag var på landet hos mormor i Jämtland. Då gjorde vi egen blodpudding på en gigantisk järnspis! Det var grejer det. Nu bor jag i en tvåa i stan och köper färdigskivad. Livet alltså...
Kommer ihåg en gång, vi skulle ha blodpudding på julbordet hemma hos päronen. Katastrof! Farsan hade glömt köpa den! Fick åka till jouröppna macken och köpa nån sunkig variant. Aldrig mer! Nu är det check på listan i god tid!
Äsch, nu snackar jag bara skit. Men blodpudding ja, köp den skivade, den är bäst!
Hur äter man blodpudding?
Blodpudding, va? Som en liten, brun, blodig biff, fast godare. Jävligt gott, faktiskt!
Hur man äter den här blodiga saken? Jo, man steker den ju, helst tills den är knaprig på utsidan och lite mjuk inuti. Som en perfekt stekt korv, fast mörkare.
- Med fläsk: Klassiskt! Tänk på en fettig, ljuvlig fläskbit som kämpar om samma tallrik som blodpuddingen. En match made in heaven, typ. Eller helvetet, beroende på hur mycket fett du gillar. Jag gillar mycket fett.
- Lingon: Surheten mot den lite söta blodpuddingen. Som en kärlekssaga, fast med mer syra. Lingonsylt funkar också, det är som lingon, men med lite extra socker. Sånt gillar jag inte lika mycket.
- Vitkål: Riv den grovt, annars blir det en tuggkamp värdig en björn. Lite tråkigt, om jag ska vara ärlig, men nyttigt. Min mamma tvingade mig att äta det som barn. Fy fan vad jag hatade det.
- Potatis: Kokt potatis då, ingen mikrad skit! En perfekt bas för blodpuddingens blodiga majestät.
Att äta blodpudding utan tillbehör är som att kyssa en tjej utan läppstift. Det går, men det blir inte lika kul. Eller ja, det är som att köra en Porsche utan tak. Det funkar, men det är inte lika häftigt. Eller som att dricka öl utan skum. Nä, det blir fel. Blodpudding är liksom inte blodpudding utan dessa herligheter.
Tillägg: Min granne, Sture (72 år, älskar öl och klagar mycket), svär vid att blodpudding med stekt ägg är gudomligt. Jag har inte testat det, men jag litar på Sture, mer eller mindre. Han har ju rätt i att man ska ha tillbehör.
Vad serverar man till blodpudding?
Fan, blodpudding... Det påminner mig om mormors kök, lukten av stekflott och något sött.
Jag hatade blodpudding som barn. Konsistensen? Äsch!
Men mormor, hon envisades. Varje höst kom blodpuddingen på bordet. Serverad precis som hon alltid gjort.
Lingonsylt, såklart. Från hennes egna bär, plockade i skogen bakom huset i Småland.
Knaperstekt bacon. Inte sånt sladdrigt mes-bacon, utan ordentligt knaprigt. Hon stekte det tills det nästan brändes.
Och så... riven morot. Alltid! Fattar inte varför, men det var liksom en del av ritualen.
En gång, när jag var typ 10, försökte jag smussla ner moroten under bordet. Fick världens utskällning.
Mamma föredrar äppelmos till sin. Men mormor rynkade alltid på näsan åt det. Hon var traditionell.
Numera steker jag min blodpudding själv. Tunnare skivor än mormor nånsin fick till. Och jag äter med... Äh, jag varierar. Ibland steker jag ett ägg till, ibland har jag faktiskt testat vaniljglass, det var faktiskt inte så dumt! Helt galet ju.
Kan man frysa in blodpudding?
Ja, absolut! Frys in blodpudding går alldeles utmärkt. Perfekt för att undvika matsvinn. Jag brukar göra stora satser själv, typ 16 portioner. Blir alltid över.
Men tänk på texturen. Efter upptining kan den bli lite… lösare. Inte lika fast som nygjord. Som en gammal soffa, liksom.
Smaksättningen påverkas inte nämnvärt av frysning. Men hur länge den håller sig bra i frysen beror på hur du förvarar den. Lufttät behållare är a och o.
- Förvaring: Använd bra plastfolie eller fryspåsar, förslut ordentligt.
- Hållbarhet: Håller sig bra i upp till 3 månader. Sen börjar kvaliteten minska. Jag har dock haft kvar blodpudding i frysen längre än så, och den har varit ätbar. Fast inte lika bra som nygjord, som sagt.
Ett tips: Skär blodpuddingen i portioner innan frysning. Lättare att ta fram precis så mycket man behöver. Mindfulness och effektivitet i ett!
Åter till receptet: 8 portioner är lite snålt. Min mormor brukade göra minst det dubbla. Hon hade en hel filosofi kring blodpudding, faktiskt. "Livet är för kort för dålig blodpudding", brukade hon säga. Visdom i varje ord!
- Hur mycket kostar det att frakta en lastbil?
- Vad räknas som en lång bebis?
- Vad räknas som en stor bebis?
- Är det säkert att äta frysta blåbär?
- Är frysta blåbär lika nyttiga som färska?
- Hur funkar företagsleasing restvärde?
- Hur vet man att lingon är mogna?
- Vad lär barn genom lek?
- Hur får man grappa att smaka gott?
- Hur länge kan jag stanna i Vietnam?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.