Hur vet man om korv är gammal?

Hur vet man om korven är gammal? Åh, den där frågan, den har jag ställt mig själv alldeles för många gånger! Minns ni den där gången med falukorven som låg längst bak i kylen? Nästan glömd, liggandes där i sin bleka, nästan grå, förpackning… Usch, jag ryser bara jag tänker på det.

Tecken på att korven sjunger sin sista sång, så att säga:

• Färgen: Ja, färgen, den är ju nyckeln, eller hur? En falukorv som ser ut som om den varit med om ett krig, med konstiga fläckar och en färg som inte riktigt är “falukorvsrosa” längre… Nej, tack! Minns ni den där gången med den bruna prickiga korven? Aldrig mer! Det var en lärdom som satt.

• Känslan: Sen är det ju konsistensen. Är den kladdig? Klibbig? Torr som fnöske? Eller kanske… mosig? En bra korv ska ju vara fast och fin, inte som en gammal trasa. Jag hade en gång en korv som kändes… slemmig. Jag behövde inte ens lukta på den för att veta att den var farväl-korv.

• Lukten: Och lukten då? Den avslöjar ju allt! En riktigt dålig korv luktar ju inte bara lite “konstigt”, den luktar… ja, ruttet! Som gammal, sur mjölk blandat med någonting obehagligt, odefinierbart. Det där unkna, som när man öppnar en gammal bok från vinden… Det är inte aptitligt. Inte alls.

Om det är någonting som känns eller luktar fel – släng den! Är det värt risken? Nej, verkligen inte. Säkerhet går alltid före. En dålig korv är inte värd en magsjuka, eller hur? Det är ju liksom inte värt det… bara kassera den där gamla korven och köp en ny. Det är enkla beslut ibland som man inte ska krångla till.