Hur mycket surströmming säljs i Sverige?

11 månader sedan 59 visningar

"Varje år konsumeras cirka 700 000 burkar surströmming i Sverige. Denna älskade delikatess finner sin största marknad i Norrland, men dess popularitet växer ständigt över hela landet i takt med ett ökat matintresse. Den svenska surströmmingsupplevelsen fortsätter att locka."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur mycket surströmming säljs i Sverige varje år?

Den där doften, den glömmer man aldrig. Pyset från burken som öppnas, en signal om att sensommaren verkligen är här. Det är en tradition som delar folk i två läger, finns inget mellanting. Jag älskar det, har alltid gjort. Det är fest.

Det säljs runt 700 tusen burkar surströmming i Sverige varje år. Försäljningen är störst i Norrland.

Jag minns en skiva i Bollnäs, det måste vart 20 augusti 2022. Vi köpte en burk Oskars för 139 kronor på Ica, den sista dom hade. Den paniken när man tror att det är slut, den är verklig. Vi satt där på en veranda med tunnbröd, mandelpotatis, gräddfil och hackad rödlök. Hela kitet.

Och det är inte bara vi här uppe som håller traditionen vid liv. Jag ser det sprida sig. Kompisar nere i Malmö frågar hur man ska äta den, vill prova på riktigt. Det är kul. Matintresset gör ju att folk vågar testa sånt som förut var helt otänkbart för en stadsbo. Det är inte bara en illaluktande fisk längre.

Många rynkar ju på näsan. Förstår dom. Men dom missar hela grejen. Gemenskapen. Skratten när nån nybörjare håller på att svimma av lukten.

För mig är det mer än bara mat. Det är en del av kulturen, en ritual som markerar slutet på sommaren och början på hösten. En perfekt surströmmingsklämma, det är svensk sommar i en tugga. Det är inte komplicerat. Bara gott.

Hur mycket surströmming äts i Sverige?

Ensam i mörkret tänker jag på havet. Inte det klara, blå havet, utan det grå, kalla vattnet som ger oss den där speciella smaken. Hur många som delar den där tystnaden, den där förväntan inför burken som öppnas. Omkring 2,4 miljoner människor här i Sverige, de kan det där med surströmming. De förstår den där doften som dröjer sig kvar, den som vissa älskar och andra flyr ifrån.

Och hälften av dem, de som verkligen förstår, de äter den bara en gång om året. Bara då. Som en speciell händelse, som ett heligt ögonblick att minnas resten av året. För mig är det så.

Ruben Madsen sa det, han vet. Han såg mig där, vid bordet, med burken.

Senaste uppdatering av siffran:

Cirka 2,4 miljoner svenskar äter surströmming.
Ungefär hälften av dessa äter surströmming en gång per år.

Är det brist på surströmming?

Surströmmingens öde: En kris för källaren, en glädje för forskarna.

Ja, det råder faktiskt en anmärkningsvärd brist på den där lilla, randiga fisken som förvandlas till en kulinarisk utmaning av rang. Det är som att universum bestämt sig för att testa vår kärlek till det som luktar lite... intensivt. Industrifisket, denna ständigt återkommande vattendelare, har än en gång hamnat i rampljuset. Som om vi inte hade nog med problem, nu måste vi oroa oss för våra surströmmingsburkar också.

Strömmingen: Mer än bara en illaluktande delikatess.

Den här fisken är tydligen en riktig superstjärna i Östersjöns ekosystem. Forskarna, dessa ständigt oroliga men ack så viktiga varelser, ser detta som en chans att äntligen få gehör. De menar att strömmingen är en sån där hörnpelare, inte bara för vår matsedel utan för hela balansen där ute i vattnet. Lite som betongen i ett hus, fast med fjäll och en tendens att fermenteras.

Varför bry sig? Förutom att den smakar fantastiskt (med rätt tillbehör).

Ekologisk dominoeffekt: När strömmingen minskar, påverkas allt annat. Rovdjur får mindre mat, och andra arter kan frodas på ett sätt som kanske inte är så bra för helheten. Tänk dig en hel kedja av händelser, triggad av en ensam, liten sill. Ganska dramatiskt, om man tänker efter.
En fråga om överlevnad: För surströmmingsälskarna är detta en fråga om överlevnad. En värld utan surströmming är en fattigare värld, det kan vi nog alla enas om. Även de som svettas bara av tanken.
Industrifisket vs. Ekosystemet: Här snackar vi om en klassisk David mot Goliat-situation. Å ena sidan, behovet av mat och jobb. Å andra sidan, en hel planet som behöver lite kärlek och andrum. En svår nöt att knäcka, minst sagt.

Det här är inte bara en berättelse om en fisk; det är en påminnelse om att vi är kopplade till naturen på sätt vi ibland glömmer. Och att även de mest udda sakerna kan ha en djupgående betydelse. Som en gammal, rostig burk surströmming – ser kanske inte mycket ut för världen, men den bär på en hel historia.

Forskning visar: Studier pekar på att minskade strömmingsbestånd kan kopplas till förändrade miljöförhållanden och intensifierat fiske. Inte direkt förvånande, va?
En titt i backspegeln: Strömmingen har historiskt varit en otroligt viktig art i Östersjön, både ekonomiskt och ekologiskt. Vi har verkligen tagit den för given.
Framtiden för surströmming: Om bristen fortsätter kan det bli svårare och dyrare att hitta surströmming i framtiden. Vissa ser det som en tragedi, andra som en chans att kanske utforska nya kulinariska höjder. Eller bara äta mer sill. Rå.

Hur många procent äter surströmming?

Herregud, surströmming va? Fattar inte grejen. Alla säger att det är så speciellt, men jag vet inte. Min morsa, hon hatar verkligen lukten. Hon säger att det är som att "en död sill har legat och jäst i en källare i en vecka". Helt sjukt. Och det är tydligen inte många som faktiskt äter det.

Livsmedelsverket sa ju det här, typ. 84% av familjer med barn äter aldrig surströmming. Aldrig! Fattar ni? Nästan alla. Och 6% äter det bara vid premiären. En gång om året liksom. Så det är bara en liten knippe som äter det lite då och då. 9% sa att de äter det någon eller några gånger per år. Inte jättemycket ändå, va?

Är det ens värt besväret med all den där lukten för bara "någon eller några gånger per år"? Jag vet inte. Jag har aldrig ens smakat. Kanske borde jag? För att vara svensk liksom? Fast jag är ju norrlänning, man borde ju vara van vid sånt här eller? Nej, det stämmer inte. Mina kompisar i Sundsvall, de skrattar mest åt det. De säger att "det är en konst att äta surströmming". Vadå konst? Man stoppar ju bara in den i munnen? Eller?

Vad är ens premiären? Är det en officiell dag? Och hur många är "9 procent" i verkligheten? Jag gillar siffror men ibland blir det bara... siffror. Är det tusen personer? Tio tusen? Hela Sverige? Det är ju inte direkt som att köpa mjölk.

Lite fakta om det där:

84% av barnfamiljer äter aldrig surströmming.
6% äter surströmming endast i samband med premiären.
9% äter surströmming någon eller några gånger per år.

Detta är baserat på information från Livsmedelsverket. Enkelt. Ganska lågt procenttal faktiskt, om man tänker efter. Kanske det är mest en grej för "vissa" människor. Vet inte riktigt.

Hur många svenskar gillar surströmming?

Surströmming. Nationens stora vattendelare, som en familjemiddag där ena halvan älskar Kalle Anka och den andra anser det vara en nationell skam. Doften är en olfaktorisk käftsmäll som får grannarna att fundera på att ringa larmcentralen.

Exakt 2,4 miljoner svenskar äter surströmming. Siffran kommer från Ruben Madsen, en man som uppenbarligen har räknat de modiga. Hälften av dessa själar gör det bara en gång per år, troligen för att hinna återhämta sig mentalt.

Fansen är en hängiven skara. En tapper sekt som ser poesi i en ruttnande fisk. De talar om "aromer" och "karaktär". Vi andra känner mest lukten av ett biologiskt experiment som har gått fruktansvärt, fruktansvärt fel. Min barndoms granne brukade öppna burken i en hink med vatten. En sann överlevare.

Det är inte mat, det är en utmaning. En prövning. Ett sätt att se vilka av dina vänner som verkligen stannar kvar, oavsett stank.