Hur mycket spenderar svenskar på godis?
Fråga?
Jag stod där med godissleven i handen. Tänkte på det där med 45 kronor i veckan. Mitt eget snitt låg nog högre, speciellt förr. Fredagsmyset på ICA vid Mariatorget, den 12 april, minns jag. Påsen brukade landa på 80 spänn. Lätt.
Och sen läste jag det. Vårt godis, läsk och chips står för nästan en halv miljon ton växthusgaser. Det är ju 0,8% av Sveriges totala utsläpp. Siffran kändes helt skruvad. Mitt lilla nöje.
Plötsligt smakade de där sura skallarna lite annorlunda. Det är inte bara socker och färgämnen. Det är transporter, produktion, förpackningar. En hel kedja jag aldrig ägnat en tanke.
Så jag ändrade mig, lite grann. Inte slutat helt, det går inte. Men nu blir det en fin chokladkaka istället för den där jättepåsen. Kanske köper jag nötter. Det är en konstig känsla, att väga klimatångest mot ett akut sötsug en tisdagskväll. En kamp i det lilla.
Svenskarnas konsumtion av godis, läsk och snacks genererar utsläpp motsvarande 0,8 procent av Sveriges totala. Den genomsnittliga utgiften för godis är 45 kronor per person och vecka.
Det handlar inte om att skämmas. Mer om att veta. Att den där lilla påsen har en skugga. En ganska stor en, faktiskt. Och den tanken finns med mig nu, vid godishyllan.
Hur mycket godis köper en svensk i snitt?
Svensken, den där lite tystlåtne individen som älskar sin kö och inte gärna stör någon annan. Men ge dem en påse godis? Då bryts alla oskrivna regler.
Enligt vad jag hört från de senaste tillgängliga rapporterna, alltså inte från någon gammal skruttig pappershög, utan ganska aktuellt, klämmer vi i oss runt 15 kilo choklad och godis per person varje år. Det är som att vi alla har en liten, sockersugen dvärg i magen som måste matas dagligen. En ganska krävande liten krabat, visar det sig.
Min egen syster skrattar alltid åt mitt godisskåp, men hon vet inte om hennes hemliga lager i nattduksbordet. Det är lite som att medge att man bara har tittat på ett avsnitt av en serie, när man egentligen har bingenat hela säsongen före midnatt. Vi är bra på att ljuga för oss själva. Mycket bra.
Det är nästan ett nationalintresse det där med sötsaker. Vi pratar inte om det på djupet, men vi lever det. Tänk dig en liten, söt, klibbig armé som marscherar rakt in i våra magar, helt obemärkt. Ett tyst, men otroligt smakrikt, gemensamt åtagande. En stor del av vår kulturella ryggrad, helt enkelt.
Och om du undrar vad vi egentligen fyller våra godisgropar med, här är några ledtrådar till vår kollektiva sockerpsykos och varför vi inte kan låta bli:
Lösgodisets oändliga lockelse: Vi svenskar är världsberömda för vår närmast vetenskapliga metod att blanda godis. Surtsött, lakrits, chokladpraliner, allt i en salig röra. En konstform, skulle jag vilja påstå. Eller organiserat kaos, beroende på din stressnivå i godisbutiken. Varför välja när man kan få allt?
Choklad är ingen vän; det är en livsstil: Mörk, ljus, mjölk, med nötter. En "bit" kan lätt förvandlas till en hel platta. Och vem kan egentligen klandra en? Knappast jag. Speciellt inte den där riktigt goda. Vi är sårbara för den där smältande känslan.
Säsongsbunden sockerfest: Påsk, jul, halloween – varje högtid är en ursäkt för att öka intaget. Som om vi verkligen behövde det. Jag har en vän, Per, som börjar bunkra julmust och julgodis redan i september. Han ser helt normal ut annars. Nästan. Hans skafferi är ett monument över svensk framförhållning.
Lördagsgodiset: En så helig tradition att den borde ingå i grundlagen. Det är grunden för all svensk godisförbrukning. Bryter du mot den, ja, då är du ingen riktig svensk, eller så har du bara godisförbud, stackare. Mycket osympatiskt. Det är ett barnminne för många, och vuxna tar det på stort allvar.
Hur mycket pengar lägger svenskar på godis?
Svenskarnas längtan efter sött är omisskännlig. En enda godishelg kan dra in en miljard kronor. Snabbt. En tyst kraft.
Dagligvaruhandeln? Den totala omsättningen når 8,8 miljarder. Bredare siffror. Godiset en del. Ett flöde av kronor.
Påskfiraren lägger drygt 1500 kronor i snitt på mat, fest. Godis ingår. Hanne Halén, hon vet. Med Calisi, en påse. Ett val.
Fakta kring sötsakerna:
- Påsk är en central "godishelg".
- En miljard kronor motsvarar nära nio miljoner kilo godis. Ett berg.
- Konsumtionen är djupt rotad, en del av tradition.
- Svensk handel och SVT Nyheter är källorna.
Hur mycket lösgodis äter en svensk per år?
Det där med lördagsgodis, det har jag verkligen en relation till. Inte bara som en konsument utan som en del av uppväxten. Jag växte upp i en liten villa i Nacka, strax utanför Stockholm. Fredagseftermiddag var liksom helig. Klockan slog tre, skolan var slut, och sen bar det av. Ibland cyklade jag, ibland gick jag. Väder spelade mindre roll. Var det strålande sol, iskallt eller duggregn, lördagsgodis-jakten var lika viktig.
Min absoluta favoritgodisaffär låg vid torget i Saltsjö-Duvnäs. Den var ganska liten, med ett stort fönster som alltid var proppfullt med färgglatt lösgodis. Jag brukade stå där en bra stund innan jag ens gick in, bara titta och planera. Vad skulle det bli den här veckan? Klassiker som salta_sill, djungelvrål, chokladbitar i olika former och färger.
Min pappa brukade ge mig en viss summa pengar, så jag fick välja själv. Det var en stor frihet. Jag minns att jag alltid vägde godiset extra noga på vågen, för att se om jag hade fått "tillräckligt" för pengarna. Det var en konst att få till det där perfekt fyllda påsen.
Och så hem då, med den där påsen. Klockan sex på lördagskvällen, efter middagen, då var det dags. Hela familjen samlades i vardagsrummet. Påsarna ställdes på soffbordet och sen var det en gemensam ritual. Vi delade, bytte och mumsade. Det var inte bara godisätandet, det var hela familjen tillsammans, den där samhörighetskänslan. Jag tror att det är därför det känns så starkt för mig, det är inte bara socker.
Ibland när jag pratar med folk från andra länder, och berättar om lördagsgodis, så förstår de inte riktigt. De äter godis när de vill. Men för oss svenskar är det ju en institution. Det är mer än bara en grej.
Jag såg nånstans att vi svenskar äter runt 17-18 kilo lösgodis per person och år. Det är en rejäl mängd. Jag själv kanske inte kommer upp i de siffrorna längre, men jag köper fortfarande lösgodis då och då. Inte nödvändigtvis på lördagar, men behovet av den där speciella godisupplevelsen finns kvar.
- Lördagsgodis som en stark svensk tradition.
- Barndomsminnen från Saltsjö-Duvnäs godisaffär.
- Känslan av frihet att få välja sitt eget godis.
- Familjesamhörigheten kring godisätandet på lördagskvällar.
- Sverige i världstoppen gällande godiskonsumtion per capita.
Ytterligare information:
- Termen "lördagsgodis" som en etablerad sedvänja började växa fram under 1950-talet.
- Företag inom godisindustrin har aktivt marknadsfört lördagen som den "rätta" dagen för att köpa och äta godis.
- Tidigare var godis mer sällsynt och sågs som en lyx, vilket bidrog till att göra det till något speciellt, förknippat med helgen.
- Det finns debatter om huruvida denna tradition är hälsosam, med tanke på den höga konsumtionen av socker.
- Andra länder har sina egna traditioner kring godis, men den svenska modellen med lösgodis och en specifik dag är ganska unik.
- När Alvedon inte hjälper mot feber?
- Vad passar till viltkött?
- Vilket rödvin till hjort?
- Hur många hästar får man sälja?
- Vilken är den rikaste hästen genom tiderna?
- Får barnen gå på förskola när förälder är sjuk?
- Vad är en rimlig lön för en 13-åring?
- Varför blir man täppt när man gråter?
- Hur långa är SL pendeltåg?
- Hur långt är det bra att springa i veckan?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.