Hur länge ska man vara i ett kaloriunderskott?

Hur länge ska man då plåga sig själv med ett kaloriunderskott? Den frågan, den gnager ju verkligen i en, eller hur? Jag menar, man vill ju se resultat, helst igår! Men är det verkligen värt det, att rusa in i en sådan här grej som en galning? Jag brukar tänka att det här med viktnedgång, det är mer som ett maraton, ett långdistanslopp, inte någon sprint där man bara gasar på. Kommer man ihåg den där gången jag försökte gå ner fem kilo på en månad? Usch, vilken mardröm! Jag var konstant hungrig, sur som ättika och orkade knappt lyfta en gaffel, för att inte tala om att jag kände mig totalt ur balans.

Ett kilo i veckan, det låter ju så lagom och fint i teorin, va? Men seriöst, för mig funkar det inte. Jag tror ett halvt kilo är mer realistiskt, åtminstone för mig. Och det är ju så mycket bättre för psyket också, man håller motivationen uppe, man känner sig inte som en zombie som bara drömmer om mat. Och det där med att kroppen börjar spara på energi, som en liten envis liten energi-hamster – det är ju ingen bra grej alls, det sabbar ju hela projektet. Tänk att lägga ner så mycket ansträngning och så sabbar man det hela genom att bli för ivrig! Min kompis provade en superintensiv diet en gång, hon gick ner massor, men sen kom det tillbaka med råge. Det är typ så det blir, om man inte är försiktig och lyssnar på sin kropp. Så ja, långsamt och säkert, det är min devis nu. Kanske lite långsammare än vad jag hade velat, men det är ju bättre än att behöva börja om från början, eller hur?