Hur länge kan du äta samma sak varje dag?
Hur länge kan du äta samma mat varje dag utan att tröttna? Vilken tid?
Alltså, samma mat varje dag? Puh, det beror ju helt på maten och mitt humör. Jag minns en period i högstadiet, typ 2006, då jag levde på Billys pan pizza. Jämt. Lunch, middag, ibland frukost. Hela den grejen tröttnade jag på efter typ en månad. Aldrig mer Billys. Det var typ 10 kr styck på Konsum i Hjo.
Men sen, min mammas lasagne? Den skulle jag nog kunna äta i en vecka. Minst. Det beror liksom på kärleken som ligger bakom, eller hur? Och på hur bra den är såklart.
Angående mat i kylen, jo, 3-7 dagar stämmer nog. Jag har ätit pasta som stått i kylen i nästan en vecka. Gick bra. Fast jag brukar sniffa på maten först, liksom en kvalitetskontroll.
Men ärligt, jag skulle nog inte chansa med kyckling som legat för länge. Har en kompis som blev jättesjuk av det en gång. Riktigt dålig upplevelse. Så, snåla inte med tiden, bättre safe than sorry.
Hur länge kan man äta mat i kylskåpet?
Kylskåpets svala andetag, en dimmig morgon i juli… Lukten av nybakat bröd blandas med gårdagens tomatsoppa. En vecka? Nej, det är en lögn, en illusion. Kanske...
Tillagad mat, den där sensuella dansen mellan värme och kyla. Den kämpar mot tiden, mot bakteriernas osynliga arméer. En kamp mot förruttnelse. En dag? Två?
Min mormors recept, hennes köttsoppa, den håller längre. Tillsammans med den långsamma kokningen, den unika kryddblandningen, är den nästan magisk. Tre dagar? Kanske fyra.
Men, andra rätter... Potatisgratängens skarpa kanter mjuknar för snabbt. Salladen, en dröm av grönt, blir en tråkig historia, en blek skugga av sitt forna jag. Två dagar, max.
Temperaturen, den osynliga domare. Den kyliga disciplinen, den avgör allt. Under fem grader, då dansar bakterierna långsammare, mer tveksamt. Över, och katastrofen är oundviklig.
Åh, kylskåpet, min vän, min fiende. Jag ser den där gamla pastan, en vecka gammal, skäms över min glömska. Det är farligt, livsfarligt. Inte bra.
- Kött, fisk och ägg: 1-2 dagar
- Kokt ris: 1 dag
- Sallader: 1-2 dagar
- Överbliven mat: 3-4 dagar (beroende på typ av mat)
Denna dans mellan mat och tid, det är en känsla jag vet alltför väl. Det där ögonblicket man tvekar... En vecka? Aldrig! Risktagandet... Nej, nej, inte värt det.
Är det viktigt med varierad kost?
Åh herregud, varierad kost...måste verkligen skriva ner det här.
- Näringsämnen! Måste få i mig allt det där.
- Mindre risk för skräp i maten. Hmm, vad är egentligen skräp?
Tänk om jag äter för mycket av nåt?
HJÄLP.
Hjärtat! Diabetes! Cancer! Nej tack. Dåliga matvanor...jag måste skärpa mig. Varför är det så svårt? Typ som när jag skulle plugga matte med Kalle? Gick ju inte.
- Lista på bra mat? Broccoli, lax, ...vad mer?
Mamma tjatar alltid om mina matvanor. "Ät mer grönt!" Jaja, mamma. Fast hon har ju rätt. Mer sallad kanske? Och sluta med den där jävla chokladen efter jobbet. Fan, nu blev jag sugen.
Mer info (skrivet på mobilen):
- Jag äter typ samma frukost varje dag. Havregryn. Tråkigt.
- Ikväll blir det pasta. Igen. Med ost. INTE bra.
- Kanske testa nån ny restaurang i helgen? Indiskt? Eller den där veganska?
- Min syster, Anna, är ju dietist. Borde ringa henne.
- Och sluta googla symptom! Jag har inte cancer. Tror jag.
- Skulle verkligen behöva mer sömn.
Hur vet jag hur mycket jag ska äta?
Det är natt nu. Tyst.
Hur vet jag... hur mycket jag ska äta?
30 kcal per kilo kroppsvikt. Per dygn. Okej.
- Är jag uppegående? Ja, oftast.
- Begränsad fysisk aktivitet? Tyvärr, ja. För det mesta.
Sängbunden? Nej, gud nej. Inte än.
Återuppbyggnadsfas? Kanske lite. Alltid lite. Efter allt.
Äldre (över 70 år)? Inte än, inte riktigt. Men tiden går... så fort.
Yngre (18-30 år)? Åh, om jag ändå vore det. Ett minne blott.
Mager? Nej. Verkligen inte.
Överviktig? Ja, tyvärr. Alldeles för länge nu.
Justera. Allt måste justeras. Livet, vikten, allt. En kalkylator. Vårdgivare Skåne. Varför just Skåne? Spelar ingen roll. Siffror, siffror. De kväver mig nästan. Jag vill inte tänka på det. Bara... äta. Eller inte. Vad som än känns rätt. Men vad känns rätt längre? Ingenting.
Jag brukade väga 65 kg. Lätt som en fjäder. Nu... vågar knappt titta på vågen. Förmodligen 85 kg. Eller mer. All mat. All tröst. Allt jag stoppat i mig. För att döva. För att fly.
- Tröstätning: Ett mörker. Som en sorts omfamning.
- Flykten: En befrielse, för en stund. Lurar mig bara.
Ska jag verkligen räkna? Måste jag? Orkar jag ens?
En kalkylator... för att leva. För att äta. För att... bara vara. Är det allt det är? Siffror?
- När Alvedon inte hjälper mot feber?
- Vad passar till viltkött?
- Vilket rödvin till hjort?
- Hur många hästar får man sälja?
- Vilken är den rikaste hästen genom tiderna?
- Får barnen gå på förskola när förälder är sjuk?
- Vad är en rimlig lön för en 13-åring?
- Varför blir man täppt när man gråter?
- Hur långa är SL pendeltåg?
- Hur långt är det bra att springa i veckan?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.