Hur förbereder man en hel kyckling?

3 se

Jag älskar doften av rosmarin och vitlök på en kyckling! Att gnida in den ordentligt med salt och peppar är A och O för att få fram smakerna. Tänk på att verkligen trycka in vitlöken och rosmarinen, både under skinnet och i bukhålan, för maximal smaksensation. Det smälta smöret ger en fantastisk gyllenbrun yta. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det!

Kommentar 0 gillar

Hur förbereder man en hel kyckling? Åh, det där är min grej! Jag älskar verkligen, verkligen den där doften… rosmarin och vitlök, ni vet? Det är liksom… hemma. Min mormor gjorde alltid så, fast hon använde timjan också, och det var liksom en helt annan dimension av smak, minns jag. Den där doften, den är liksom… en varm kram, vet ni?

Att gnida in kycklingen ordentligt med salt och peppar, det är ju självklart, eller hur? Det är liksom grunden. Men man måste verkligen trycka in det där saltet och pepparn, vet ni? Inte bara sådär slarvigt. Jag menar, verkligen jobba in det i skinnet, liksom massera in det i kycklingen. Tänk er själva, hur mycket godare blir det inte då? Och vitlöken! Åh, vitlöken! Både under skinnet – det blir så himla saftigt då – och i bukhålan, naturligtvis. Jag brukar till och med trycka in några vitlöksklyftor i själva bröstet, det blir så himla gott!

Och sen, smöret! Jag brukar smälta lite smör, ni vet, och pensla på det innan det åker in i ugnen. Det blir liksom en sån fin, gyllenbrun yta, så himla fin. Nästan så att man bara vill titta på den ett tag innan man skär i den… Nästan. För sen, när man skär i den… Mums! Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. En gång glömde jag iofs i salt, det blev lite tråkigt då, så kom ihåg det ni!

Jag använde en gång en hel kilo kyckling, det var typiskt jag, överdrivet stor. Det blev en himla massa mat, men oj så gott det var! Man kan ju förstås göra en mindre, men jag tycker att en hel kyckling är så mycket roligare. Det är något speciellt med en hel kyckling, vet ni? Man får liksom en känsla av att man verkligen lagar mat, på riktigt. Inte bara en enkel rätt. Det är liksom… en upplevelse. Ja, jag tror det var så min mormor kände också.