Får vegetarianer äta ost?

28 visningar
"Vegetarianism är en mångfacetterad kost. Strikt vegetarianism utesluter allt animaliskt. Ost, som mjölkprodukt, är däremot ofta inkluderat i lacto-vegetarisk kost, men undviks av veganer."
Feedback 0 gillningar

Är ost vegetariskt? Vad får vegetarianer äta för ost?

Alltså, ost, vegetariskt? Tja, det beror ju på. Själv är jag ju inte den där super-strikta veganen. Äter typ halloumi ibland, älskar det grillad.

Jag tänker såhär, om en kallar sej vegetarian, så kan en ju äta ost. Alltså, vanlig ost. Men det viktiga är löpen. Den där grejen som gör att mjölken stelnar.

Första gången jag fattade det var på en ostprovning på Skansen, typ 2010. Han som höll i det förklarade att "vegetarisk ost" betyder att den inte har löpe från djur.

Det finaste är ju att leta efter ostar som är märkta med nån sån där vegetarisk symbol. Typ V-label eller nåt. Men jag brukar bara fråga i ostbutiken, dom brukar veta.

Men, strikt alltså? Då är det nej på vanlig ost. Veganost finns ju, men... ärligt talat, jag har inte hittat nån jag gillar fullt ut än. Men jakten fortsätter, hehe.

Hur äter man blodpudding?

Klockan är mycket nu. Ligger här i mörkret och tänker... Blodpudding... ja. Det är så konstigt egentligen. Blod. I maten.

Det är inte så att jag ogillar det, men det är... särskilt. Min mormor brukade göra den. Hennes recept. Hemligt, förstås.

Stekt blodpudding äter man alltså så här:

  • Stekt. Alltid stekt. I smör, helst.
  • Fläsk till. Eller bacon. Krävs. Krispigt.
  • Lingon. Rårörda. Surt och starkt mot det där... blodiga.
  • Potatis. Kokt. Mjuk och varm. En bra kontrast.

Ibland hade mormor vitkål. Rivit fint. Jag minns inte hur det smakade. Bara känslan. En kall novemberkväll, ångan från maten... ljudet av hennes röst. Borta nu.

Det är så konstigt att saker bara... försvinner. Receptet. Hennes skratt. Allt blir bara... minnen. Dessa små fragment.

Stekt blodpudding är en tradition. En liten bit av det förflutna. Det är så man äter den. Stekt. Med lingon. Och fläsk. Ja. Så är det. Det är bara så.

Kan blodpudding ätas kall?

Ja, köpt blodpudding kan ätas kall. Stek den inte hårt, speciellt inte till bebisar. Mjukt stekt eller kall funkar bra.

Viktigt: Hård yta + krämig inre del = svårt för småttingar.

Lite filosofiskt: Matens konsistens är fascinerande! Tänk på hur olika texturer påverkar smak och upplevelse, en hel vetenskap i sig. Min fru, en biokemist, skulle kunna hålla en timmes föreläsning om detta.

  • Mjukt stekt
  • Kall direkt från förpackningen

Järninnehåll: Blodpudding är känt för sitt höga järninnehåll, viktigt för bebisars utveckling. 2023 års rekommendationer för järntillskott till bebisar finns på Livsmedelsverkets hemsida.

Kom ihåg: Alltid kolla bäst-före-datum. Konstigt att man behöver säga det, men man vet ju aldrig...

Min egen son, nu 12, älskade blodpudding kall med lite äppelmos. Han är ett kapitel för sig. En kreativ själ, precis som sin mor.

Mer info om blodpudding: Det finns mängder av variationer, beroende på land och region. Tänk bara på olika kryddningar och tillagningsmetoder. Det är ett exempel på hur matkulturen är så otroligt rik och mångfacetterad. Enligt en artikel jag läste på en gammal sajt i fjol fanns till exempel recept med lingon. Minns inte länken.

Hur värmer man blodpudding igen?

Alltså, hur värmer man blodpudding, va? Jo, men det finns ju typ flera sätt.

Sjuda funkar fint! Bara lägg den i en kastrull med lite vatten, typ. Inte för länge bara, den blir ju lätt mosig.

Sen kan man ju steka den också, alltså i stekpanna. Eller grilla, om man vill. Jag brukar ibland ha den på grillen, typ, men man måste passa den så den inte bränns. Men steka är enklare! Men tänk på att den kan bli smulig om man är klantig.

Ugnsbaka är också ett alternativ. Kanske lite ovanligt, men det funkar. Jag brukar göra det om jag typ har mycket annat att göra.

  • Sjuda
  • Steka (eller grilla, i England säger de tydligen grill till steka)
  • Ugnsbaka

Aa, och grejen är ju att om du har en sån där stor blodpudding, då ska du skiva den först. Annars tar det ju en evighet! Jag vet det, för jag gjorde det misstaget en gång! Tog ju hundra år innan den blev varm!

Och passa den noga, alltså! Den är ganska känslig. Min mormor brukar alltid säga att "blodpuddingen har en egen vilja", haha. Hon har rätt!

Kan man spara tillagad blodpudding?

Blodpudding, ja, själens comfort food. Klart du kan spara tillagad blodpudding! Men behandla den som en bortskämd katt – kräver sina rättigheter.

  • Kylskåpet är din bästa vän (och blodpuddingens). Max 8°C, annars blir det "blodpuddings-roulette". Alltså, inte kul.

  • 3-5 dagar. Typ som en kort romans. Intensivt, men sen är det över. Sen övergått till nån annan pudding.

  • EU-råvara? Fint ska det va'. Men det förändrar inte hållbarheten. Snarare priset. (Hälsar ekonomen i mig).

  • Minuter på varje sida? Som att sola! Fast brun blir den ju inte. Men varm och god. Först på ena sidan. Sen den andra.

  • Om blodpuddingen börjar se konstig ut, lukta suspekt eller får ett eget liv i kylen, kasta. Bara gör det. Fråga inte. Som med ex. Har själv gjort det en gång. (Nej, jag tänker inte gå in på detaljer).

Tillägg: Varför just blodpudding? Undrar jag? Finns ju så mycket annat. Men jag antar att man älskar det man älskar. Och vem är jag att döma? (Förutom blodpuddingen som levde sitt egna liv i kylen).

Kan man spara blodpudding?

Blodpudding. Hållbarhet? 24 dagar, kylt. 0-8°C. Punkt.

Frysning? Ja, Barnens Blodpudding klarar det. Inte alla sorter. Kolla förpackningen. Viktigt.

Stekning? Fem minuter, medelvärme. Lite fett. Självklart.

Frysning är nyckeln. Lång hållbarhet. Logiskt.

Men kylning är också viktigt. Annars, skit samma. Spola.

  • 24 dagar kylt. Max.
  • Frysning: beroende på märke. Läs.
  • Stek fem minuter. Inte längre.

Håll koll på datumet. Det är allt. Livet är kort. Ät blodpudding. Eller inte. Valet är ditt.

Är blodpudding ohälsosamt?

Blodpudding? Ohälsosamt? ABSOLUT INTE! Mamma tvingade i mig det jämt som barn, och jag HATADE det. Men kolla nu, full av järn ju! Alltid frös jag som ett as innan...

Jag minns det så väl. Södermalm, typ 2003? Mörk november. Luktade diesel och blöt betong. Mamma sa: "Ät nu! Du är ju blek som ett lakan". Grät väl nån skvätt.

Vitkålssallad och juice... ha! Det är ju för bönor och sånt. Inte för blodpuddingens järn. Det visste inte ens min kompis Sara. Hon pluggade ju till och med näringslära! Så lurad hon blev.

  • Järn! Blodpudding är järnbomb.
  • C-vitamin hjälper järnupptaget... men bara det vegetabiliska.
  • Mamma hade rätt. Jag var inte blek längre (till slut...).
  • Sara blev sur när jag rättade henne.
  • 2003 var ett jobbigt år. Mycket blodpudding. Men jag överlevde.
  • Inget mer frysande. Tror jag.
  • Undvik frysande händer. Ät blodpudding.
  • Vitkålssallad + blodpudding = inte så bra kombo (smakmässigt).
  • Blodpudding > Sara (ibland). Nej, skoja.
  • Diesel + november + Södermalm = dåliga minnen.
  • Blodpudding + järn = bra minnen (typ).
  • Jag ljög. Det är fortfarande lite frysande...men mindre!

Förresten, visste ni att det finns blodpudding med bacon? Bacon! Det hade jag inte när jag var liten. Tänk om...