Är surströmming äckligt?

Hur illa luktar surströmming?

Ruttet. Fisk. Äckligt. Varför äter folk ens det? Gamla ägg. Usch. Tänk avloppsvatten… Blandat med… vadå? Surströmming. Burk. Poff. Inte bra. Måste vara världens äckligaste mat. Luktar apa, typ.

• Rutten fisklukt.
• Sur.
• Illamående.

Ägg. Avlopp. Luktar det alltid så illa? Eller finns det… mildare varianter? Tänker på den där burken… explosion. Usch. Bakterier. Protein. Fett. Det är det som luktar. Eller? Måste googla hur man öppnar en burk utan att… explodera. Fisk. Ägg. Surströmming.

Varför luktar det surströmming i gävle?

Jävlar vad det luktar! Som en bajsande elefant som fastnat i en fiskkonservfabrik! Gävle alltså. Surströmming överallt.

Orsakerna är oklara, rent ut sagt ett mysterium värdigt Sherlock Holmes i en gummistövlar. Det är som en jävla detektivhistoria, men med betydligt mer illaluktande bevismaterial.

• Vindarna, jävla blåsiga jäklar, de kan bära lukten från mil bort. Tänk dig en osynlig surströmmingsmoln, sprider sig som en pest.
• Enstaka idioter, som inte fattar att man inte ska öppna en burk surströmming på en fullsatt buss. Eller ens på en tom parkering.
• Restauranger och butiker. Ja, de säljer ju skiten, så lite lukt är väl att vänta, eller hur? Men det är en hel jävla stank, det är inte bara “lite”.

Min faster Britt-Marie i Gävle säger att det beror på att de har en hemlig surströmmingsklubb under domkyrkan. Hon är lite… speciell.

Men seriöst, ingen vet exakt! Gävle är en stad höljd i en mystisk surströmmingsdimma. Nästa år ska jag kolla själv, men det blir inte i september. Jag gillar inte att lukta ruttet fiskskit på min födelsedag.

Poäng: Odefinierat, men misstänker vindar, oansvariga individer och butiker. Mycket lukt. Fasters teori om underjordisk klubb beaktas inte.

Varför luktar det surströmming?

Surströmmingens stinkande äventyr: En resa genom jäsningens magiska (och illaluktande) värld.

Tänk dig en fisk, en vanlig strömming, men med en twist. En ordentlig dos mjölksyrabakterier och en tidsresa till en tunna – voilà, surströmming! Lukt? Som en gammal sovsäck efter en fjällvandring med ost i ryggsäcken… fast värre. Mycket, mycket värre.

Varför luktar den då så? Jo, den där jäsningen, den är nyckeln. Bakterierna festar loss i fisken, producerar diverse gaser. Resultatet? En arom så potent att den kan rensa ett helt rum på folk… snabbt. Lite som en biologisk vapenattack, men godkänt av traditionen.

• Mjölksyrabakterier: De små liven bakom stanken. Tänk på dem som små, glada arbetare som skapar en stinkbomb av en fisk.
• Gasproduktion: Resultatet av bakteriernas fest. En cocktail av illaluktande ämnen. Inte precis en parfym man vill bära.
• Fet fisk: Strömming, den perfekta basen för en stankfest. Ju fetare, desto mer potent blir lukten. En riktig lukt-orkan!

Min faster Gunilla, en livslång surströmmingsälskare, säger att den luktar “som himlen”… fast då är hon antingen väldigt ironisk eller så har hon en väldigt, väldigt speciell definition av himmelriket. Jag lutar åt det första.

Att beskriva lukten är omöjligt. En blandning av gammal ost, svettiga strumpor, och en antydan av sjögräs. Det är unikt, obehagligt, och om du är en riktig surströmmingsentusiast: oemotståndligt. Som att älska en stickig kaktus. Vacker på avstånd, men ack så plågsam på nära håll.

2023 års skörd? Jag vet inte, jag bor i ett land där man inte äter den här grejen. Men min kära faster Gunilla kan bekräfta detta. Eller, rättare sagt, hon skulle bekräfta det om hon svarade på mina samtal. Hon svarar sällan under surströmmingssäsongen. Förstår ni?