Är det bra att äta okokta havregryn?

Alltså, råa havregryn… Jag vet inte jag. Har du någonsin testat att bara knapra i dig en näve? Jag har. En gång. Och låt oss bara säga att det inte blev en vana. Det där sega, nästan sandiga, klistret som liksom fastnar i gommen… Usch! Jag ryser bara jag tänker på det.

Visst, jag vet ju att de är supernyttiga. Fibrer i massor! Bra för magen (om man nu kan hantera det, alltså!), och säkert en massa annat jag inte ens orkar googla fram just nu. Men seriöst, kan det verkligen vara värt det? För mig är det liksom ett ”nej tack, men tack ändå”-läge.

Min mormor däremot, hon käkade säkert råa havregryn hela livet. Alltså, hon var ju en riktig ”ta-vad-du-har-och-gör-det-bästa-av-det”-människa. Kanske var det därför hon levde till 97? Vem vet? Kanske är råa havregryn hemligheten till ett långt och lyckligt liv, hehe.

Men för min del, nä. Det är blötläggning som gäller. Alltså, lägg dem i blöt över natten. Med lite mjölk, kanske lite chiafrön (om man känner sig extra fancy). Då snackar vi! Då blir det ju nästan som en gröt, fast kall och lite mer… jordig i smaken. Faktiskt riktigt gott!

Så, ja, tekniskt sett kan man ju äta råa havregryn. Men vill man verkligen? Jag menar, är det inte värt den lilla extra ansträngningen att blötlägga dem? För mig är det skillnaden mellan en magknip och en riktigt bra start på dagen. Så mitt svar är definitivt: Blötläggning är vägen framåt. Trust me.