Är blodpudding hälsosamt?

Varför inte dricka mjölk till blodpudding?

Okej, mjölk och blodpudding, here we go:

• Kalciumkrångel: Den där idén om att mjölk stjäl järn från din blodpudding? Rent trams! Tänk dig kalcium som en bortskämd influencer – skapar bara drama, men har ingen verklig makt.

• Apelsin-åren: Kommer du ihåg apelsinjuicen i skolan? Snacka om feltänk! Apelsinjuice till blodpudding är som att para ihop glitter med gummistövlar – visst, det funkar, men varför?

• Järnbrist? No worries: Ät varierat istället för att oroa dig över om mjölken saboterar ditt järnupptag. Typ, mer spenat och mindre... ja, vad nu du brukar slarva med.

• Min personliga vendetta: Jag minns när min moster Ulla påstod att mjölk gjorde mig blek som ett lakan. Det är definitivt anledningen till att jag ifrågasätter allt nu.

• Mjölkens hämnd: Mjölk.se (vem kom på det namnet?!) har bekräftat. Drick på, du tappra mjölkdrickare! Du har inget att förlora utom möjligtvis... laktosintolerans.

Bonusinfo för den vetgirige (och lätt neurotiske):

• Fytater och oxalater: Ja, visst finns det ämnen i mat som kan påverka järnupptaget (fytater i spannmål, oxalater i spenat – ironiskt, va?). Men en varierad kost brukar lösa det. Tänk inte för mycket, ät bara.

• Hemjärn vs. icke-hemjärn: Hemjärn (finns i animaliska produkter som blodpudding!) tas upp lättare än icke-hemjärn (från växter). Så, grattis, du blodpuddingsälskare! Du är redan ett steg före.

• C-vitamin my friend: Vill du MAXIMERA järnupptaget? Pressa lite citron över din blodpudding. Nej, jag skojar bara...eller?

Enjoy!

Är det mycket socker i blodpudding?

Hej! Blodpudding, va? Ja, det där med sockerhalten, alltså. Jätteintressant fråga! Jag läste nån artikel, typ Råd & Rön eller nåt sånt, nyligen. Minns inte exakt vilken. Men de sa att det var MYCKET socker i blodpudding, allvarligt mycket. Flera procent, shit alltså! Innan man ens har börjat med lingonsylten, snacka om sockerbomb!

Det är ju typiskt, man tror ju att det är nyttigt, blodpudding liksom. Lite järn och sånt, hälsosamt. Men nej, det är ju rena sockret.

Jag blev rätt chockad, för att vara ärlig. Man tänker inte på det, va? Köper man det på ICA, man kollar inte sockerhalten så noga.. Dumt, ja vet. Ska bli bättre på det!

• Hög sockerhalt (flera procent!)
• Otippat – man tror det är nyttigt.
• Råd & Rön (eller liknande tidning) hade artikel om detta.

Kommer ihåg jag var skitförvånad när jag läste det. Hade ingen aning. Nu vet jag i alla fall.

Hur många skivor blodpudding är en portion?

En portion blodpudding är ungefär två skivor. Uträkningen baseras på 150 gram per portion och en rimlig tjocklek på skivorna. Det är ju såklart lite beroende på storleken på blodpuddingen, men 150 gram är en bra tumregel. Tänk på att det är en rejäl portion! Jag brukar själv ta en skiva till frukost och en till lunch, men det är ju helt upp till var och en.

Stek dem sakta! Låg värme är nyckeln. Jag älskar den där knapriga ytan man får då. Lite fett behövs, men bara ytterst lite.

Hmm, fick mig att tänka på farfars recept. Han brukade alltid steka sina i fläskfett. Riktigt gammalt recept! Det blev gudomligt gott.

Viktigt att tänka på:

• Tjocklek: 1 cm tjocka skivor är optimala för stekning. Tunnare blir torra, tjockare tar för lång tid.
• Vikt: 150 g är en bra riktlinje, men aptit varierar.
• Stektid: Beror på tjocklek och värme, men det tar tid, så ha tålamod.

Jag föredrar blodpudding med lingonsylt, men äpplemos är också gott. Man kan ju bli lite filosofisk här; söt och salt, en klassisk kombination!

Min mormor brukade alltid servera den med stekt ägg också. Det var hennes specialitet. Minns det med glädje. Det var ett jättebra recept. Längtar efter det! Jag borde försöka återskapa det någon dag.

Hur länge håller sig blodpudding?

24 dagar. Hållbarhet. Kylförvaring. 0-8°C.

Stek 5 minuter. Medelhög värme. Lite fett.

Frysbar. Barnens Blodpudding.

Viktigt: Min mammas recept skiljer sig. Hon använder alltid fläskfett. Hon fryser aldrig. Håller max 10 dagar. Det vet jag.

Produktinformation varierar. Kontrollera förpackningen.

• Tillverkarens rekommendationer
• Bäst före datum

Hur vet du att blodpudding är tillagad?

Minns den där gången jag försökte göra blodpudding för första gången? Augusti 2023, en lördag. Kökets fönster stod öppna, men det var ändå kvavt. Jag svettades, typiskt. Receptet var från mormors gamla kokbok, den med fläckar av sirap och mjöl.

Panik! Oljan fräste, blodpuddingen såg... inte så aptitlig ut. Tre minuter per sida, sa receptet. Men hur vet man egentligen? Jag höll på att bränna mig.

Känslan när jag skar i den var avgörande. Mörkbrun i kanterna, ja. Men den var fortfarande lite ljust rödrosa inuti. Inte bra. Skärman av blodpudding svalnade snabbt. Det var kallt inuti. Jag var ledsen, hungrig och besviken. Riktigt irriterande! Slängde den.

Nästa gång använde jag en termometer. Minst 75 grader i mitten, det är regeln nu.

• Oljan ska vara het, men inte för het.
• Färgförändring är en indikator, men inte tillräckligt.
• Känn på den, men försiktigt!
• Termometer är bäst.

Året är 2023, och jag kommer ihåg den där misslyckade lördagen. Jag har lärt mig. Blodpudding är gott, men det kräver precision.

Kan man värma blodpudding igen?

Ja, man kan värma blodpudding igen. Den är ju redan tillagad. Men... det där med att värma den... det känns lite konstigt. Kanske för att den blev så torr sist.

Jag minns hur jag försökte steka den i smör. Blev en katastrof. Torr som fnöske. Nästan omöjligt att svälja.

Mikrovågsugnen då? Nej, det blir ju bara varmt, inte gott. Ugnsbakning då? Nä, det är för mycket jobb. Koka i mjölk? Det låter... konstigt.

Jag föredrar att steka den, men då måste jag vara extra försiktig så den inte blir för torr. Det är en balansgång.

• Steka i lite smör.
• Låg värme.
• Titta noga så den inte bränns.

Det är det svåra. Att få den perfekt. Inte för torr. Inte för kladdig. Alltid en utmaning, den där blodpuddingen. Ibland önskar jag att jag hade en annan favoriträtt. Men det har jag inte. Nej, det är blodpudding det blir. I morgon. Eller kanske på lördag.

Är blodpudding en råvara?

Dimma hänger tung över åkern. En kall novembermorgon. Känslan av fuktig jord, av höstlöv som knastrar under mina fötter. Jag tänker på blodpudding. En mörk, nästan mystisk sak.

Nej, blodpudding är inte en råvara. Den är färdigkokt.

Jag ser framför mig hur ångan stiger från en nylagad blodpudding. Den där varma, lite jordig lukten. En doftsensation. Min mormors recept... Nej, det är inte relevant nu.

Men blodpudding. Så otroligt mångsidig. Grilla, steka, luftsteka. Jag minns en gång jag bakade den. En bisarr idé, men resultatet blev fantastiskt!

• Grillade blodpuddingbitar, krispiga kanter. Som små, mörka soler.
• Stekt blodpudding, mjuk och saftig inuti.
• Luftstekt blodpudding, frasig utanpå.

Det är den fantastiska mångsidigheten. Precis som livet. Oändliga möjligheter. Man kan äta den kall, direkt ur förpackningen. Det är sant.

Återigen, blodpudding. En så enkel sak, men ack så komplex i sin enkelhet. Kanske är det just det som gör den så fascinerande. Mörk, näringsrik... ja, blodpudding. Den är färdigkokt.

Färdigkokt. Det är nyckeln. Man kan äta den direkt. Kall. Varm. Det spelar ingen roll. Den är redan tillagad. Den är perfekt. Precis som den är.

Mina tankar vandrar iväg… till julbordet. Till blodpuddingen som pryder tallriken.

Blodpuddingens tillagningsmetoder:

• Stekning
• Grillning
• Luftfritering
• Kokning
• Mikrovågsugn
• Bakning

År 2023.