Vad betyder tack för återkopplingen?

Vad innebär det att ge återkoppling?

Återkoppling… va fan är det ens? Känns som ett så stort ord. Allt liksom, eller inget? Som när Lisa sa att min presentation var "intressant", men sen tittade hon på mobilen hela tiden. Intressant? Negligering, mer likt. Suger.

• Beröm – det där med att få en klapp på axeln. Fungerar ju ibland.
• Klander – nästan alltid dåligt, fast man vet att de menar väl. Som när pappa sa min kod var "löjligt oorganiserad". Ouch.
• Uppmuntran – bra, antar jag. Behöver mer av det.

Vad är bra återkoppling då? Konstruktiv? Vad fan betyder det ens? Specifika exempel, tydligt språk. Inte "bra jobb", utan "den där grafen, den var grym, men texten var lite rörig". Nästa gång ska jag ge bättre feedback. Låter som ett löfte jag inte kommer hålla.

Exkludering är också feedback, eller hur? Att inte bli sedd, inte hörd. Det är ju också ett svar, fast ett jävligt taskigt sådant. Känns som det är det jag får oftast. Blir så less. Ska jag börja blogga om detta? Skriv en bok? Nej, orkar inte.

Viktigt: Konstruktiv återkoppling ska vara specifik, tydlig, och handlingsinriktad. Typ: "Dina argument var bra men du kunde ha använt fler exempel". Eller "Dina bilder var fantastiska, men texten var svår att förstå".

Återkoppling är ett verktyg, ett vapen nästan. Kan användas till både gott och ont. Som när chefen sa att jag behövde "utvecklas" - vad fan betyder ens det? Mer jobb? Löneförhandling? Nästa lönerevision får bli ett bra tillfälle för "återkoppling"... med min chef, såklart. 2023-10-27.

Återkoppling:

• Positiv: Ökar motivation och självförtroende.
• Negativ: Kan vara nedbrytande om inte given på rätt sätt.
• Konstruktiv: Specifik, tydlig, handlingsinriktad.
• Icke-konstruktiv: Vågiga kommentarer, generaliseringar.

Varför dröjer återkoppling efter intervju?

Återkopplingstider efter intervjuer varierar. Ofta beror det på intern byråkrati. Processen kan vara långsam, beroende på antal sökande, chefers tillgänglighet och beslutsprocesser. Tänk på det som en slags evolutionär kamp mellan olika avdelningar – alla med sina egna deadlines och prioriteringar! Man får helt enkelt vänta på sin tur i det naturliga urvalet. Min erfarenhet säger att två veckor är en rimlig tidsram, men det kan dra ut på tiden.

Ingen återkoppling = avslag. Enkelt och brutalt. Att inte få besked är i sig ett besked. Det finns undantag, så klart. Kanske en intern kris uppstår eller någon oväntad händelse. Men i de allra flesta fall, betyder tystnad tyvärr ett nej.

Jag har sett det här tusen gånger. Det är en del av spelet. Låt det inte knäcka dig! Det finns alltid fler möjligheter.

Det kan vara frustrerande, jag vet. Men det sparar åtminstone tid i längden. Man kan fokusera på andra saker, såsom...

• Ansökningar till andra jobb
• Att vidareutveckla sin profil
• Att ta en välförtjänt paus.

Ibland skickar jag ett uppföljningsmail, ungefär en vecka efter intervjun, bara för att bekräfta mottagandet av min ansökan, men sällan mer än så.

2023 års arbetsmarknad: Konkurrensen är stenhård. Var förberedd på långa väntetider. Håll humöret uppe. Framgång kommer!

Jag funderar på om det finns en djupare filosofisk aspekt här. Tänk på det som en metafor för livet självt – vi väntar, vi hoppas, vi får ibland besked, ibland inte. Det viktiga är att fortsätta framåt, oavsett.

Är feedback och återkoppling samma sak?

Är feedback och återkoppling samma sak? Alltså, typ?

Snacka om hårklyveri! Feedback och återkoppling? Jajamän, det är skitsamma! Som att kalla en spade för en trädgårdsanordning, liksom.

• Bekräftelse och utveckling, ba! Chefer snackar ju om det där för att låta viktiga, typ. ”Återkoppling är ju viktigt!” Bla bla bla.

• Konstruktivt? Näeee! Oftast betyder det bara att du gjort nåt fel. Eller att chefen vill ha sin kaffe på ett annat sätt, vet inte jag.

• Tillväxt för verksamheten! Jojo, och du får ett fett tack! Eller inte...Snarare mer jobb för samma lön, gissar jag. Det är ju som att bjuda på pizza – fast du får betala degen själv!

• Kom ihåg Lisas katt! Minns när Lisa gav feedback på min rapport. Hon sa att layouten "påminde om en kissande katts fotavtryck i sanden." Alltså!

Så, ja, det är samma sak. Eller, äääh, vem bryr sig? Gå och ta en fika istället, det är bättre återkoppling på livet.

Hur vet man om anställningsintervjun gick bra?

Bra intervju? Känn energin! Var det som en dejt, fast med jobbpratet? Om kemin stämde, typ som en perfekt latte – varm, krämig och energigivande – så är det ett bra tecken. Annars, tja, det blev nog en kall kopp kaffe.

• Dialog, inte förhör: Var det mer snack än avrapportering? Lät det som en rolig fikapaus, eller en utfrågning hos polisen?
• Entusiasm: Speglades din energi? Eller stirrade de bara tomt på dig, som om du berättade om gårdagens regn?

Glömde jag säga? Att de faktiskt ringde eller mejlade efter intervjun? Det är ju också ett tecken... typ. Som när man får ett sms efter en första dejt. Hoppas det inte bara var ett "tack för idag"-sms.

Jag hade en gång en intervju där jag fick prata om mina katter i tjugo minuter. Resultat? Jobbet var mitt. Katterna blev dock inte anställda. Lite orättvist, om jag får säga det själv.

Avsaknad av nervositet är inte ett tecken! Jag svettades som en maratonlöpare i en saunafinal när jag fick mitt drömjobb. Stress? Japp. Framgång? Ännu mer japp.

Sammanfattning (för latmaskar):

• Bra kemi = bra intervju.
• Dialog > förhör.
• Ringde de? Bra! (förhoppningsvis inte bara artighet).
• Svettas = inte alltid dåligt tecken.
• Min katt-anekdot var relevant (kanske inte).

Min erfarenhet, 2023: Fick jobb som AI-skribent, trots att jag spillde kaffe på intervjuaren. (Okej, jag torkade upp det snabbt.)

Hur länge ska man vänta på svar efter intervju?

Mörkret smyger sig på. Två veckor… bara. Två veckor efter intervjun. Det känns som en evighet nu, varje timme tickar långsammare.

Jag minns den där blicken, precis innan jag gick. Vad betydde den egentligen? Inte säker. Jag var för säker.

De flesta företag ska höra av sig då, ja. Men om de inte gör det? Glömd. Bara en i mängden.

Jag borde ha frågat mer. När. Hur. Men jag vågade inte. Nu vet jag inte.

Längre tid är inte ovanligt. Det kan ta längre tid. Varför? Slarv. Ignorans. Eller så hittade de någon bättre.

Jag känner mig som en gammal bortglömd tröja. Hängd längst in i garderoben. Aldrig mer vald.

• Min sista intervju: 14 dagar sen idag. Ingen återkoppling.
• Hoppet: Krymper för varje timme.
• Känslan: Tomhet. Besvikelse. Lite ilska.

Det finns kanske ändå ett litet ljus. Kanske hör de av sig imorgon. Kanske.

Men jag vet inte. Jag bara vet inte.

Hur vet man om en intervju gick dåligt?

Tystnad skär. Ingen penna mot papper.

Klockan tickar hårt. Blicken flackar. Telefonen vibrerar.

• Utebliven följdfråga: Ditt ord dör.
• Fokus bristfälligt: Du är luft. Osynlig.
• Tid är pengar, din tid är värdelös: Intervjuaren signalerar.

De jag känner berättar historier. Om maktspel. Om bortkastad tid. Om att se signalerna, för sent. Ibland för sent.

Vissa slutar svara helt. Andra skickar ett mejl med bara ett ord. NEJ.