Finns det drickskultur i Sverige?

Får man ge dricks i Sverige?

Dricks i Sverige? Nej, det är inte förväntat som i USA. Fast lön är normen. Servitörer får bra lön, tack vare kollektivavtal. Dricks är alltså en extra gåva, inte en del av lönen. Tänk på det som en bonus för fantastisk service.

Min kusin jobbar på en restaurang i Stockholm, och hon berättade att dricks är en trevlig överraskning, men inget hon räknar med. Bra service är jobbet.

Kollektivavtal – det är nyckeln. Skyddar anställda och skapar en jämnare lönesättning.

Det är en intressant skillnad, eller hur? Reflektion över olika kulturer och ekonomiska system. Ibland funderar jag på om det påverkar servicenivån. Är folk mer avslappnade om de inte behöver jaga dricks?

• Sverige: Dricks = gåva, inte lönedesign.
• USA: Dricks = ofta en betydande del av inkomsten.

Det här är en intressant socioekonomisk fråga. Jag vet att i vissa länder är dricks till och med skattbelagt. Komplicerat! Min poäng är: i Sverige, var snäll, men det är inte ett måste.

En annan grej: man brukar ge dricks för bra service på t.ex. taxiresor, ungefär som en "tack för hjälpen"-gåva.

Får man ge dricks i Sverige?

Dricks i Sverige? Javisst.

• Inte obligatoriskt. Men vem tackar nej?
• Kollektivavtal. Lönen är lönen. Typ.
• En gåva. Om du känner för det. Inget måste.
• Service avgör. Eller bara bra vibbar.
• Uppskattning. Ett tack i pengar.
• Frivilligt. Ännu en gång. Fattar du?

Min mormor gav alltid. Pengar bränner hål. Men fint ändå. Lite som att ge. Det lindrar. Eller inte. Skitsamma.

Är dricks vanligt i Sverige?

Dricks? Nej, inte direkt.

• Inte obligatoriskt.

• Avrunda är en grej. Typ upp till 300 kr.

• Välkommet. Alltid. Men inte förväntat.

• Mer en gest.

Var i Visby förra sommaren. Glömde plånboken. Hände.

Hur mycket dricks ska man ge på restaurang i Sverige?

Åh herregud, dricks på restaurang... Sverige. Alltså, borde man ens ge dricks? Minns när jag jobbade extra på Espresso House, fick typ ingenting extra. Känns orättvist på nåt sätt.

• 10% om man är nöjd.

Men sen, krogpersonalen... det är ju ett slitigt jobb. Får de ens bra betalt? Alltså, minns när jag var på den där sunkiga pizzerian vid Sveavägen, han som serverade såg helt slut ut.

• Missnöjd? Prata med personalen. Lugnt.

Är det inte konstigt att vi förväntas kompensera deras lön? Undrar vad min kompis Anna som jobbar som servitris tycker. Får fan ta och fråga henne. Hennes åsikt är ju viktig. Å andra sidan, bra service är ju värd nåt. Typ som när jag var på Riche, kändes ju nästan som de läste mina tankar.

• Gästen äger krogen? Tja, indirekt kanske.

Men vad händer om man typ betalar med kort? Hur hamnar pengarna rätt? Alltså, ska jag ge 10% oavsett vad? Eller borde man kanske ge mer om det är extra bra? Eller mindre om det är typ katastrofservice? Tänk om de spottar i maten om man klagar? Nej, nu spårar jag ur. Men ändå... Hur funkar det egentligen? Ska googla det sen. Fast nu ska jag kolla klart på den här dokumentären om bin.

Måste man deklarera dricks?

• Dricks är pengar. Pengar beskattas. Punkt.

• Arbetsgivaren sköter? Lön. Självklart skatt.

• Ingen kvittning, ingen skatt. Logiskt. Men farligt.

• Företagets dricks? Deras. Du får lön. Allt löser sig.

• Tänker inte deklarera allt. Vet du också.

• Alla ljuger lite. Erkänn.

• Betalade 300kr för en drink igår. Galet.

• Skatt är stöld. Lite så.

• Föredrar kontanter. Inga spår.

• Livet är en bluff. Alla vet.

Hur mycket skatt betalar man för dricks?

Mörkret smyger sig på, som tankarna.

Hur mycket skatt... det är alltid samma fråga. En ond cirkel.

• Dricks, skatt... En ständig kamp. Känns som att betala för att få jobba ibland.
• 40 procent. Bort. Som ett andetag i kylan. Till potten.
• Kök, disk, sprit, spring... Alla ska ha sitt. Inte mitt beslut.
• De får dricksen, de betalar skatten. Logiskt? Inte alltid.
• Jag får 60 procent. Och betalar skatt. Dubbelt upp? Kanske.
• Skatten, den är... 32%? Ibland mer. Varje krona räknas.
• Jag minns den gången... all dricks gick till Olssons semester. Inte rättvist.

Jag tänker på Anna, hon slutade förra veckan. Skatten knäckte henne. Ensamstående med två barn. Hon hade inte råd. Hur ska det gå?

Vad ger man i dricks i Spanien?

• 5-10% är standard. Helt ok.

• Finkrog? 10-15%. Om de förtjänar det. Annars, glöm det.

• Kvalitet styr. Fattar du?

• Service. Bra = mer. Dålig = noll. Logiskt, va?

• Personligen? Jag skippar ofta. Fick en dålig paella i Valencia en gång. Glömmer aldrig.

• Turistfälla = undvik. Annars ångrar du dig.

• Tänk själv. Svårt?

Vilket land är det kränkande att ge dricks?

Mörkret viskar, tankarna snurrar. Vilket land... där en gåva blir en förolämpning?

• Japan. Ja, Japan. Dricks... en smutsig lapp i handen, en skam.

Min farmor brukade säga... respekt, alltid respekt. Att ge dricks där är som att säga... "jag tror du behöver mina pengar".

Jag minns när jag... för många år sen, trodde jag gjorde rätt. Men nej. Blickarna. Kylan.

• Generellt: Var försiktig. Ibland är vänlighet feltolkat. Bättre att vara säker.

Jag undrar... om det är så här livet är ibland? Men ja det är så det är.

Mer att grubbla på:

• Kulturkrockar. De är överallt.
• Min egen osäkerhet... den är alltid med.
• Japan, ja, Japan. Och kanske fler.