Vilket jobb gör en lyckligast?
"Det bästa jobbet är det som ger mening, frihet och kontakt. Inte alltid högst lön, utan snarare meningsfullhet och möjlighet att bidra. Lärare, sjuksköterskor, konstnärer – alla kan finna lycka i arbete som utmanar och uppfyller."
Vilket jobb gör människor lyckligast?
Min kompis Anna, sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala, strålar verkligen. Hon pratar ofta om hur givande det är, att hjälpa andra. Visst är det stressigt ibland, men känslan av att göra skillnad, det är tydligen enormt.
Själv jobbade jag på ett kontor, tråkigt administrativa jobb, tjänade bra (35k/månad) men kände mig utbränd efter ett år. Hade noll autonomi, kändes meningslöst. Det var 2018, minns jag.
Mina kreativa vänner, musiker och fotografer, verkar ofta lyckligare. De lever inte på lyx men friheten att skapa, det verkar betyda mer än en fet lön. Fast det är nog tufft ekonomiskt ibland, för de flesta.
En kompis, präst i en liten by, verkar också rätt nöjd. Hjälper folk i svåra situationer, ger dem hopp. Lön vet jag inte, men han verkar inte rik. Men lycklig, ja.
Jag tror det handlar om mer än bara pengarna. Att göra något meningsfullt, att känna sig behövd, att ha inflytande över sitt arbete… Det är det som ger riktig arbetsglädje. Inte den där feta bonusen.
Vilka jobb gör människor lyckligast?
Lycklig som en… präst? Ha! Som om alla präster lever i ett evigt skratt-rus. Undersökningar, va? En brittisk sådan sa att präster och VD:ar toppade lyckoligan. Hmmm, intressant. Kanske beror det på gudomlig insikt respektive obegränsat med bonusar?
-
Präster: Tänk er, att få spendera dagarna med att prata om hopp och kärlek. Men sen kommer ju pappersarbetet…och begravningar. Det sänker medelvärdet.
-
VD:ar: Ja, pengar gör en lycklig. Sägs det. Fram tills nästa kvartalsrapport, i alla fall. Stressnivån borde vara högre än en elefant på en enhjuling.
Men vänta nu! Lycka är ju subjektivt! Som att mäta lyckan med en måttsticka av elastisk ost. Jag, personligen, är lyckligast när jag äter choklad och undviker möten med svåra människor, typ min granne Sven med hans eviga klagomål på fågelsång.
Fler saker som kanske bidrar till lycka:
- Kärlek
- God hälsa
- Tillräckligt med sömn. (Ja, jag vet, det är en utopi för många)
Och det här med studierna… vem bestämmer vad “lycka” är? Är det verkligen mätbart? Känns som de glömde att fråga mig. Min lycka mäts i mängden katter jag kan klappa på en dag. Och choklad. Mycket choklad.
- Slutsats: Det finns inget enkelt svar. Lyckan är som en katt, den landar alltid på sina tassar (eller i en kartong med choklad).
Vilka är lyckligast på jobbet?
Ljuset sipprar in genom persiennerna, ett varmt, gult skimmer över det dammiga skrivbordet. Känslan av lugn, men en djup, mjuk trötthet ligger över mig. Siffrorna dansar framför ögonen; två av tre, en enorm majoritet ändå… men egenföretagare… de strålar, i en sol av frihet och självbestämmande.
Det är som en dröm, den där bilden av en egenföretagare. Kanske sitter hon vid havet, laptopens sken reflekteras i det glittrande vattnet. Eller kanske står han i sin ateljé, omgiven av färger och dofter, lyckan vibrerar i varje penseldrag. Frihetens vindar smeker deras ansikten.
Tänk den känslan. Att skapa, att bestämma, att vara sin egen herre. Att inte behöva förhålla sig till en chef, ett schema som krossar själen. Den obeskrivliga tillfredsställelsen i att bygga något eget, något som bär ens egen prägel. Ja, det är så det är.
Men de andra två av tre… de sitter där i sina kontor, i det behagliga men kanske lite stela skenet av trygghet. Trygghet, visst, men kanske saknar de den gnistan? Den brinnande passionen som driver egenföretagaren? Är det bara jag som tänker såhär?
- Egenföretagare: Allra lyckligast
- Tjänstemän: 2/3 nöjda
- Undersökning: Sifos undersökning 2024 (Uppdaterad data)
Året är 2024. Siffran 1000 tjänstemän ekar i huvudet. Femhundra femtio egenföretagare. Siffror, kalla siffror, som ändå försöker berätta en berättelse om lycka. En berättelse om frihet och trygghet, om passion och stabilitet. En berättelse om mig, och dig, och alla andra i den här stora, komplicerade världen.
Vilket jobb är minst stressigt?
Vilket jobb är minst stressigt?
Tja, om du vill chilla mer än en isbjörn på semester, så spana in dessa:
- Ortodontist: Fixa tänder, typ, stressnivå 67. Inte illa, men jag har mer stress när jag ska välja strumpor. Tänk bara, raka tänder hela dagen! Enligt min tandläkares fru, som jag träffade på ICA, är det mest att tvinga barn.
- Hydrolog: Lek med vatten och ha en stressnivå på 66. Alltså, hur stressigt kan det va’ att glo på en å?
- Mjukvaruutvecklare: Knappa kod, stressnivå 65. Så länge koden funkar kan man ju typ ta en tupplur under skrivbordet.
- IT-chef: Chefa över nån annan, stressnivå 64. Låter som drömjobbet, de andra får slita.
- Aktuarie: Räkna pengar, stressnivå 64. Pengar stressar ju folk, men tydligen inte de här räknenissarna.
- Verksamhetsanalytiker: Analysera verksamheten, stressnivå 63. Alltså, analysera hur bra folk jobbar. Hoppas jag slipper det.
- Lärare i juridik på högskola: Snacka juridik, stressnivå 63. Bara att vara smartare än studenterna, lätt som en plätt! En jurist jag känner säger att han mest fikar.
- Geovetare (förutom hydrologer och geografer): Kolla på stenar, stressnivå 63. Fan, jag blir stressad av att bara tänka på stenar.
Min brorsas hund hade nog valt hydrolog, den älskar ju vatten.
Hur många är nöjda med sitt jobb?
Tre av fyra är nöjda med jobbet. Jämn fördelning man/kvinna.
Jag minns INTE. 2021. Fika på altanen. Augusti. Solen bländade, kaffet var ljummet, men jag mådde skit. Jag hatade mitt jobb. Varje dag var en plåga. Högsta inkomst, ja, men till vilket pris?
Högst utbildning, de är också nöjda. Trodde jag med. Tills Lisa sa upp sig. Bara sådär. “Orkar inte mer”. Hon var ju… bäst? Fattade ingenting då.
Arbetsmiljöstatistik Rapport 2022:2 från Arbetsmiljöverket. Glöm inte det.
Jag hatade Excel. Och möten. Och chefen. Jättefint. Tre av fyra. Inte jag iaf.
Jag sa också upp mig. Ångrar det fortfarande inte. Det var den bästa dagen EVER! Från “hatar jobbet” till “frihet” på en förmiddag. Ibland är det värt det.
Mer detaljer jag minns (sådär):
- Café Latte för 42 kr.
- Lisaks lön var typ 60 000 kr.
- Chefens slips: rutig, grön och lila. Uuuh.
- Excel-arket hette “Projekt_MEGA_FINAL_v17_SISTA.xlsx”. Hah!
Idag läser jag poesi. Och jobbar extra i en blomsteraffär. Mindre pengar, mycket mer… liv. Fint va?
Hur många hatar sitt jobb?
10% hatar jobbet. Kanske mer. Siffror ljuger. Känslor, de är sanna.
- Utbrändhet? Är det hat eller bara trötthet? Skillnaden? Obetydlig. Resultatet? Samma.
- Lönerna suger. Punkt slut. Mina pengar. Min tid. Inte deras.
Jobbar själv på [Företagets namn]. Ingen dröm. Ingen mardröm. Bara… tråkigt. Precis som livet.
Byt jobb. Kliché? Jo. Fungerar det? Ibland. Oftast inte. Men ett försök? Vad har du att förlora?
- Ny karriär. Har du ens en? Eller bara en titel? Fundera på det. Nu.
Livet är kort. Eller långt? Beroende på perspektiv. Mitt är… begränsat. Det vet jag.
Hitta passion. Om det ens finns. En illusion? Kanske. Men en fin illusion.
- Sjuklön. Jag har använt den. Mycket. Ingen synd. Bara överlevnad.
Ångest. Det är den verkliga fienden. Inte jobbet. Jobbet är bara en symptom. Behandla källan. Inte symptomen.
2023: Fortfarande samma skit. Sverige. Globalt. Ingen skillnad.
Hur många känner sig stressade på jobbet?
Åh herregud, den där undersökningen… 25 procent, alltså 1,3 miljoner människor. Det är sjukt många. Jag läste det i Aftonbladet igår, tror jag. Eller var det Expressen? Strunt samma. Det fick mig att tänka på min egen situation.
Jag jobbar som frilansande webbutvecklare, hemifrån. Ska jag vara ärlig, så är det jäkligt stressigt. Deadline efter deadline, och klienter som är omöjliga att ha att göra med. I somras, juli månad var det värst. Jag satt uppe till tre på natten i flera nätter i rad, bara för att få klart ett projekt. Kaffe, cola, energi-drinkar… Kändes som jag körde på ren adrenalin. Hade panikkänslor, en klump i magen hela tiden. Sov skitdåligt.
Sen började jag få huvudvärk. Riktigt ont. Var tvungen att gå till doktorn till slut. Han sa inget direkt, men sa att det kunde vara stressrelaterat. Fick en massa piller och massa blabla om stresshantering. Jättebra hjälp, typ.
Huvudvärken försvann inte direkt. Fortsatte jobba på, som en idiot. Känner mig fortfarande stressad, men försöker ta det lite lugnare nu. Mediterar lite ibland, det hjälper lite. Måste sluta jobba så mycket, vet det. Men pengarna…
Jag förstår verkligen de 1,3 miljonerna. Det är en fruktansvärd siffra. Så många som kämpar. Jag borde kanske söka hjälp på riktigt. Kanske prata med en psykolog. Eller nån. Jag vet inte.
- Undersökning: 25% upplever jobb-relaterade hälsoproblem (2022).
- Min personliga erfarenhet: Intensiv stress under juli 2023, sömnlöshet, huvudvärk.
- Fick medicin, men ingen direkt hjälp med stresshanteringen.
- Behöver ta det lugnare, men ekonomin…
- Känner med de 1,3 miljoner drabbade.
- Överväger professionell hjälp.
Är det normalt att inte trivas med sitt jobb?
Jobbmissnöje: normalt.
Gallup: Hälften stressade. 40% oroliga. 23% arga. Siffror 2023 saknas.
Missnöje? Vanligt. Inte unikt. Faktum.
- Stress.
- Oro.
- Ilska.
Min arbetsdag? Kallt stål. Ingen glädje. Bara siffror.
Gallups data är relevant, men jag behöver nyare statistik för att verifiera aktuell förekomst av jobbmissnöje. Årsdata saknas.
Hur många är missnöjda med sitt jobb?
Mörkret omsluter mig. Missnöjet… som en skugga.
Var femte. Det är ju faktiskt väldigt många. Tänk dig… alla dessa människor.
- 20% missnöjda.
Som jag. Minns den där dagen på kontoret. Regnet smattrade mot rutan. Känslan av kvävning.
Hälften… De har för mycket. Drunknar i uppgifter.
- 50% överbelastade.
Minns hur mamma alltid klagade. Jobb, jobb, jobb. Aldrig tid. Aldrig ro.
Fyra av tio. Aldrig fria. Kedjade. Även när de borde vila.
- 40% alltid på. Alltid tillgängliga. Jag minns min semester förra sommaren. Kunde aldrig slappna av, jobbmailen plingade hela tiden. Det var hemskt. Jag får ångest när jag tänker på det.
Akavia… de har en rapport. 2023. Den säger det. Siffrorna ljuger inte. Men de berättar inte hela sanningen. Den sanningen finns i varje trött blick, varje suck. Jag vet det. Jag ser det.
Vilket yrke har lägst status?
Yrkesstatus är en fascinerande grej. Studier visar att diskare, gatuköksbiträden, städare och sophämtare ofta hamnar i botten. Göteborgs universitets forskning bekräftar detta, men det är viktigt att komma ihåg att status är subjektivt.
Tänk på det här: status är inte alltid kopplat till inkomst. En läkare tjänar bra, men en städare kan ha ett otroligt viktigt jobb i samhället. Vilket egentligen är viktigare?
- Diskare: Ofta osynligt arbete, slitsamt och med låg lön.
- Gatuköksbiträde: Snabb service, högt tempo, ibland dåliga arbetsvillkor. Jag minns en kompis som jobbade på ett ställe, det var intensivt!
- Städare: Viktig roll för hygien och välbefinnande, ändå låg status.
- Sophämtare: Essentiellt jobb, håller städerna rena, men ofta underbetalt och med tungt fysiskt arbete.
Det finns en tydlig klassism här. Status är ofta förknippat med utbildning och typ av arbete. Men är det rättvist? Ska man verkligen ha en lägre status för att man inte har en universitetsexamen? Nä, det är bara dumt.
Årets data från SCB visar (jag har kollat precis!) liknande resultat. Det är inte alltid exakt samma yrken i botten, men typen av yrken är väldigt lika. Det handlar ofta om låglönejobb med fysiskt krävande arbete.
Status är en social konstruktion. Den speglar maktstrukturer och fördomar i samhället, inte nödvändigtvis arbetenas faktiska värde. Det är något som borde diskuteras mer.
Vilket jobb är mest stressigt?
Okej, här kommer det.
Urologer verkar vara de mest stressade yrkesutövarna. Tätt följda av andra inom medicinen. Ja, läkaryrket kan vara tufft.
Narkosassistenter och narkossköterskor, också högt upp på listan. Ingen överraskning där, ansvar för liv liksom.
Det är O*NET, en amerikansk organisation, som står bakom den här stressrankingen. Intressant att se vad de fokuserar på. Publicerades ursprungligen 2018.
Stress kan vara bra ibland, håller en alert. Men för mycket…då ballar det ur. Tänk på det!
- Hög stress = Högt ansvar. Ofta, inte alltid.
- Varför just urologer? Operationer, långa arbetsdagar, patienternas oro… gissar jag.
- Jag känner en som jobbar i vården, hon brukar säga “Det är inte ett jobb, det är ett kall!”.
Sen, lite filosofiskt: Vad ÄR stress egentligen? En signal om att något är fel, eller bara en del av livet? 🤔 Man kan ju fundera på det.
PS. Min lokala pizzeria har bättre koll på stressnivåer.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.