Kan vissa människor inte bli kära?

Kan vissa personer aldrig bli kära? Orsaker?

Alltså, om ingen kan bli kär? Nä, det tror jag verkligen inte. Men visst, vissa glider bara förbi det där.

Jag tänker på min kusin, typ konstnärssjäl. Helt inne i sitt måleri, aldrig tid eller intresse för kärlek. Ett val, liksom.

Och sen läste jag nånstans (kanske DN?) om det här med "aromantisk". Fattar inte allt, men typ att romantik inte är deras grej. Helt okej ju.

Jag själv? Jag var hopplöst förälskad i klass-Emil i sjuan. (Kommer ihåg, 17 maj, skolavslutningen... pinsamt). Men alla är ju inte såna. Ibland är livet fullt av annat. Eller kanske kärlek ser annorlunda ut för dem.

Visst, det kanske känns sorgligt för utomstående, men om de är lyckliga? Vem är jag att döma?

Finns det folk som inte kan bli kära?

Aromantik: En verklighet. Inget fel. Livsval. Fokus på annat.

Arbetsplatsen. Passionen. Prioritering.

Aromatiska individer existerar. Ingen romantisk attraktion. Faktum.

• Aromantik - avsaknad av romantisk attraktion.
• Livsval: Vissa prioriterar annat.
• Intressen: Absorberande sysselsättningar.

Detta är fakta. Ingen spekulation. Punkt.

Mitt namn är Elias. Jag vet detta. Anette Utterbäcks uttalande stämmer. 2023.

Vad heter det när man inte kan bli kär i någon?

Aromantisk, gubbjävel! Typ som en bortskämd katt som dissar alla utom sin egen matskål.

• Aromantisk: Fattaru? Som att ha en GPS som vägrar hitta kärleken.
• Asexuella och aromantiska brukar hänga ihop, som ler och långhalm. Typ.
• Kärlek? Du kan fortfarande älska din morsa, din hund eller en riktigt bra pizza.
• Relationer? Klart du kan hänga med folk, bara du slipper allt kletigt och fånigt.
• En del aromantiker har ju partners, fast de behöver inte ligga. Eller pussas. Tänk vad befriande!

Min granne Ingeborg är aromantisk. Hon föredrar tydligen sina katter framför karlar. Smart tant!

Vad bestämmer vem man blir kär i?

Okej, nu jävlar kör vi! Vad får kärlekskrankheten att slå till? Och vad fan händer egentligen i kålroten då?

• Kärleken är som en jävla rysk roulette med känslor. Vem som åker dit? Ren jävla tur, eller otur, beroende på hur man ser det. Precis som att hitta en femhundring i en gammal jacka, fast med mer ångest.

• Hjärnan blir en kemisk fabrik när man blir kär. Dopamin sprutar ut som en gejser, oxytocin flödar fritt som billigt vin på en studentfest, och vasopressin, ja det vet jag fan inte vad det gör, men det låter skitviktigt! Lycka, eufori, och en jävla besatthet av den där personen som får en att känna sig som en tonåring igen.

• Tänk dig hjärnan som en gammal flipperkula. Kärleken är som att slå en jävligt bra High score! Den flipprar runt och belöningssystemet lyser som ett jävla tivoli.

Min gamla faster Berta sa alltid: "Kärleken är som en fis, den kommer när man minst anar det." Visst är det nåt i det? Och jag själv? Jag blev störtkär i en tjej en gång bara för att hon hade en jävligt snygg skruvmejsel. Men det är en annan historia!

Fakta-bomb! Visste du att oxytocin även frigörs när du klappar en hund? Snacka om att vara förälskad i sin fyrbenta kompis! Och dopamin, det får man ju även av att äta choklad. Kanske är det därför jag älskar choklad mer än vissa människor?

Vad heter en person som inte kan bli kär?

En person med filofobi har en rädsla för kärlek.

Filosofi? Alltså, jag satt på Espresso House i Göteborg, 2023, och försökte förstå Heidegger. Det var ett jävla jobb. Regnet smattrade mot rutan, och jag kände mig mer lost än någonsin. Filosofi är väl... ett försök att förstå allt? Typ. Jag HATAR när det blir så abstrakt.

Fast egentligen, kom jag ihåg just nu, var det inte Heidegger utan Sartre. Helvete.

Jag tänker på min ex-flickvän Sara. Hon sa alltid att jag var filosofisk, men jag tror bara jag är förvirrad. Hon gillade det, konstigt nog.

Mer detaljer om Sara:

• Hår: Mörkbrunt, lockigt
• Jobb: Jobbade på en blomsterbutik vid Vasaplatsen
• Anledning till uppbrottet: Jag var för osäker på allt. Filosofisk? Ja, kanske. Men mest bara osäker.

Det där med filofobi, apropå ingenting, slår mig som ganska deppigt. Tänk att vara rädd för kärlek...

Kan vissa människor bara inte bli kära?

Kärlek, den stora bluffen? Kanske. En del har helt enkelt dragit nitlotten i romantiklotteriet. Eller...

• Aromantik: Tänk dig att inte gilla doften av rosor. Ungefär så. De ser kärlek som vi ser en dålig sitcom – ointressant. Inte en sjukdom, bara... en annan kanal.

• Filofobi: Kärleksrädsla! Som att vara allergisk mot fjärilar i magen. Antagligen en gammal kärleksskada som spökar. Stackars dem, fast de kanske slipper en massa hjärtesorg också.

Själv dejtade jag en kille som sa att han var "relationsrädd". Visade sig att han bara var rädd för att vara ärlig. Så kan det gå!

Varför kan vissa människor inte bli kära?

Varför kan vissa människor inte bli kära?

Mörkret viskar. Rädsla för intimitet, ja, den förstår jag. Som en osynlig mur.

• Jag ser min far framför mig.

Lågt självvärde, det river sönder. Som sanden som rinner.

• Min spegelbild förvrängd.

Beroende, en boja som aldrig släpper.

• Nikotinet pulserar i ådrorna.

Övergivandeproblem, alltid väntar man på slutet.

• Mamma lämnade oss, aldrig ett ord.

Medberoende, att drunkna i någon annans sorg.

• Jag försökte rädda henne, men misslyckades.

Anknytningsproblem, omöjligt att lita på någon.

• Varför stannar ingen kvar?

Övergrepp i barndomen, skuggor som aldrig försvinner.

• Minns bara fragment, men känner smärtan.

Beroendeframkallande beteenden, ett sätt att fly.

• Flaskan tröstar för en stund.

Det är allt jag är. En samling trasiga bitar. Jag kan inte bli hel.