Hur slutar man få känslor för någon?

1 år sedan 7 visningar

"Hjärtesorg läker, men det kräver mod. Identifiera mönster, prata med vänner, skapa distans och våga känna utan att gräva ner dig i smärtan. Namnge dina känslor. Kom ihåg: självkänsla är nyckeln till läkning."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur slutar man att känna något för någon? Tips och råd för att gå vidare?

Oj, det där med att sluta känna något... Känner igen det där. Som den gången i maj 2018, med Henrik. Hela sommaren var ett enda virrvarr.

Skapa distans, japp. Det funkade delvis. Jag raderade hans nummer, men hans bild dök upp i minnesflödet på Facebook i flera månader, som en liten spik i hjärtat. Kostade mig väl typ 200 kr i terapi.

Att prata med vänner är bra, men det hjälper inte alltid. Mina vänner sa typ "glöm honom", men det var ju inte så lätt.

Jag satte etiketter på mina känslor: "sorg", "längtan", "ilska". Hjälpte lite, att namnge det, men det försvann inte bara så där.

Obesvarad kärlek... Japp, ett mönster? Kanske. Det var inte första gången. Men den här gången kändes det extra jobbigt. Det tog mig flera månader, egentligen längre, att komma över honom.

Den där "våga vara i känslan"- grejen... Ja, det är sant, men det är tungt. Att inte gräva ner sig i grubbel, det är en konst. Det är en process, det är inte så att man bara "vips" så är det över. Ingen snabb lösning. Långsamt, steg för steg.

Hur blir man av med känslor för någon?

Att glömma någon? Som att försöka radera en tatuering med en potatis! Men okej, låt oss se...

Distans: Som att flytta till Mars. Lite drastiskt, kanske, men effektivt. Blocka, radera, "unfollow" – digital detox, liksom.
Tidsaspekten: Ja, ja, det kommer att gå över. Precis som den där förkylningen du hade i tre veckor. Fast mindre nysningar, mer hjärtesorg. Typ.
Självkärlek: Blir man inte gladare av att må bra? Att bli sin egen bästa vän? Det är som att få en present man alltid velat ha – sig själv. Inte så pjåkigt!
Framtidsfokus: Tänk på allt kul som väntar! Nya äventyr, nya människor, ny potatis (ja, jag envisas). Framtiden är som en oöppnad chokladask – full av överraskningar!
Stöd: Vänner är som en varm filt på en kall natt. Eller som en hjälpande hand när man ska flytta en soffa – alltid bra att ha.
Gå vidare: Lätt sagt, eller hur? Som att springa ett maraton med en skosula i handen. Men hey, det går! Steg för steg. En fot framför den andra. Lite som att lära sig gå. Igen.

Extra krydda: Jag, personligen, tyckte en intensiv kurs i keramik hjälpte mig enormt. Alla de känslorna – bara in i leran! Resultatet blev en väldigt ful kruka, men hey – terapi!

Sammanfattning: Det tar tid. Ha tålamod. Och kanske skaffa dig en riktigt bra terapeut. Och en ny hobby. Och ev. en ny planet att flytta till.

Varför får man känslor för någon?

Jävlar vad frågan stinker kärlek! Som att fråga varför man älskar pommes frites – det bara är så! Hjärnan, den jäveln, den blir som en kokande soppa av kemikalier.

Dopamin, det är grejen. Tänk på det som hjärnans egen knarklangare, fast laglig (nästan). Den där sköna känslan av att vilja klättra upp på Mount Everest bara för att få en glimt av den där personen? Dopamin, min vän.

Sen har vi oxytocin och vasopressin. Två hormon-jävlar som binder dig till personen som en limpet till en sten. Fast mycket trevligare, såklart. Om man inte blir lämnad, då är det skitjobbigt.

Dopamin: Knark för själen. Eller hjärnan. Samma skit.
Oxytocin: Limpet-hormonet. Klängig och klibbig.
Vasopressin: Hjälper till med limpet-grejen. Dubbel effekt!

Det är som att hjärnan blir totalt hijackad av en hormon-galning som bara skränar "KÄRLEK! KÄRLEK! MÅSTE HA DEN DÄR PERSONEN!". Jag pratar av egen erfarenhet. Förra sommaren var det så illa att jag köpte en hel kasse med hallon till min dåvarande. En hel kasse! Hallon kostar pengar!

Och ja, hjärnans belöningssystem är inblandat. Det är som en spelautomat, fast med en människa som vinst. Och risken för total utblåsning om det går åt helvete är betydligt högre än på vilken spelautomat som helst.

Min granne, Rolf, säger att det är som att man har fått en baksmälla, fast utan alkoholen. Han är lite konstig. Men han har en poäng. Det är en jäkla berg-och-dalbana. Kärlek, alltså.